torsdag 29 september 2011

Hjälp...

min hund är en tonåring!

Klockan är halv fem på morgonen och jag sitter i sängen med en förkylning som satt sigt i luftrören  och rösten är helt borta.
Kan inte sova så jag kan lika gärna skriva  lite här på bloggen om ett alltid lika aktuellt ämne - unghunden.
Många av de hundägare jag träffar har unga hundar, hundar mellan 6 och 15 månader, och de flesta upplever tillvaron tillsammans med hunden något ansträngd.
Hunden drar i kopplet, nosar hela tiden utomhus på promenaden, är totalt ointresserad av matte/husse, lyssnar inte, har ibland svårt att koppla av, vill hälsa på alla hundar de möter vilket resulterar i att det alltid blir en kamp vid varje hundmöte, hunden kanske även har börjat skälla på mötande hundar &  matte/husse är ständigt irriterade på hunden som de inte känner igen längre.
Borta är den kontaktsökande lilla goa valpen som följde matte/husse som en skugga och som var så lätt att ha och göra med. Och nästan varje hundägare undrar - vad är det för fel på hunden????
Är hunden dominant och försöker den ta över befälet hemma?
Vill hunden trotsa oss, behöver vi bli strängare?
Har hunden ett dåligt lynne/personlighet?
Konflikterna börjar bli många och vissa funderar allvarligt på att lämna tillbaka hunden till uppfödaren.

Stopp och belägg!

Det första jag brukar säga till hundägaren är - det är inget fel  på hunden!
Det är en helt normalt funtad hund som blivit tonåring.
En tonåring med kroppen full av könshormoner och som håller på att utforska omvärlden för att komma underfund med hur den fungerar. En tonåring med kroppen full av energi, energi som den inte alltid vet vad den skall göra av.
En hund utan den erfarenhet som en vuxen hund har, vilket innebär osäkerhet, klantigt beteende och korkade beslut & val.
Den hundägare som har egna tonåringar eller som haft, vet precis vad jag menar.
Allt detta innebär att man får sänka sina krav på sin unga hund och göra dessa realistiska.
När unghunden blir könsmogen börjar könshormonre produceras, ibland i ganska stora mängder. Dessa påverkar hunden på många sätt, intresset för andra hundar ökar markant och också intresset för deras dofter. Hjärnans kapacitet inriktas främst på att hitta en partner för fortplantning, och det upplevs ofta som att "ingen är hemma". Hunden lyssnar dåligt eller inte alls och koncentrationen är lika med noll.
Unghundsperioden kan vara en rejäl utmaning, den är också mycket individuell som allt annat eftersom alla hundar är olika.Vissa raser kan också upplevas som mera jobbiga än andra under tonåren, innan de lugnar ner sig.
Det går upp och det går ner under hela unghundstiden dvs. det kommer finnas dåliga dagar, när hunden inte ens vet vad den heter, än mindre kommer på inkallning, och det kommer att finnas bra dagar, när hunden lyssnar fint och faktiskt gör det du ber den om.
De dåliga dagarna skall man inte försöka träna med hunden det är bara dumt, utan kanske hellre göra något roligt som nosarbete i någon form.Ooch naturligtvis, passa på att träna när den har sina bra dagar, då blir resultatet ofta bra och du kan känna dig nöjd och glad.
Jag har sett många stressade unghundar genom åren, och det tror jag bottnar i all den frustration som den unga hunden känner. Den vill så himla mycket som den inte får/kan utföra, och resultatet blir en massa ansamlad frustration som till slut övergår i stress.
Stressen visar sig ofta i överaktiva beteenden, hunden hoppar mycket ,skäller eller gnäller mycket, biter i allt inklusive sin ägare, lyssnar dåligt och är allmänt skitjobbig. Ibland kan även fysiska orsaker såsom växtvärk bidra till den förhödja stressnivån.

Så, vad skall man göra med sin unga, jobbiga hund?

1) Ha realistiska krav på hunden, den är långtifrån vuxen, utan erfarenhet och behöver få mogna till sig i egen takt.
2) Sluta ha ständiga konflikter med hunden, sluta bråka med den hela tiden och sluta tjata på den.Den lyssnar inte mer för att man tjatar hela tiden, utan snarare tvärtom, den slutar helt att byr sig och att lyssna.
3) Se till att motivera din hund till att samarbeta med dig. Lika lite som det går att få en mänsklig tonåring att göra en viss sak "bara för att jag säger det" lika lite  kommer hunden att göra något som den inte är motiverad till.
Hitta förstärkare = belöningar, som din hnd är villig att gå genom eld o vatten för, så skall du se att den blir villig att göra det du vill. Det kallas win-win och handlar om att hunden lär sig att göra det Du vill att den gör, för det betyder att Den får något den vill ha. Tex. lär den att släppa saker den har i munnen för en godbit, så slipper du mångaa konflikter med en hund som morrar eller springer undan när den har något intressant i munnen.
4) Ge den vettig sysselsättning, där den kan få utlopp för sin energi. Fysisk motion i lagom doser är viktigt,  men motion för hjärnan är lika viktig. Lär den nya saker & tricks, gå till nya platser varje vecka, där den får utforska området i lugn o ro, ge den nosarbete i form av spår, godissök och föremålssök.
Är din hund överaktiv, försök undvik hetsiga lekar och aktiviteter med mycket fart och tempo, låt den hellre jobba med näsan eller annat som innebär mera lugn och koncentration.
5) Se till att vara en tillgång för hunden, lek tillsammans, träna tillsammans, träffa andra hundar och ägare och gå på promenad tillsammans och mys tillsammans.
6) Var själv lugn och trygg. Du kan inte förvänta dig en lugn hund om du själv skriker och far i taket.
7) Lär dig enkla verktyg som hjälper dig i vardagen med din hund tex. titta där, fokus och backa, gå i båge och koppelträning och följsamhet(kommer att skriva mer om dessa längre fram)
8) Ha tydliga regler, och lotsa din hund vänligt men bestämt genom livet. Ingen hund mår bra av att behöva gissa sig till vad som gäller. Undvik att vara velig och osäker, det skapar ofta frustration och stress hos hunden.
Även utomhus vid tex. hundmöten är det viktigt att du är tydlig och snabbt ger hunden direktiv vad den skall göra. Om du är passiv, kommer hunden själv att lösa situationen på egen tass, och det är inte alltid det blir så bra.
9) Undvik att falla i aggressionsfällan. Bemöt inte din hund med egen aggressivitet, skrik inte till den, hota den inte, nyp den inte i örat och tryck inte ner den på marken. Den kommer inte att lyssna bättre på dig, den kommer inte att bli mindre stressad & frustrerad och den kommer inte att gilla dig mera!
Däremot KAN det bli så att den svarar tillbaka med sin egen aggressivitet, eller att den blir rädd för dig, eller att den slutar lita på dig. Därmed är ni inne i en ond cirkel.
10) Tveka inte att söka hjälp om du har fastnat, det är ingen svaghet att erkänna att man behöver proffessionell hjälp, det tyder snarare på självinsikt och styrka. Sök hjälp hos någon välutbildad hundpsykolog/instruktör som du vet har ett bra rykte och som bemöter både hund och människa med kunskap, respekt och vänlighet.

Till sist vill jag bara säga följande: Det går över!
Ingen hund fastnar i unghundstiden, det går över, och har du lotsat den framåt med lugn, tålamod och vänlighet kombinerat med bestämda regler och rutiner kommer du att finna en lugn, sansad hund som med hjälp av sin erfarenhet kommer att fatta kloka beslut.

tisdag 27 september 2011

Tisdag...

...rejält förkyld och ny valpkurs ikväll + KoV-kursen som redan är påbörjad. Inte någon bra kombination, men det får gå. Det är rösten jag är mest orolig för, att den skall hålla för två kurser, därför att när jag håller kurs, är jag aldrig tyst. Det finns miljoner saker att prata om, träningen, hundarna, svara på frågor, visa, ifrågasätta, berömma, skämta och berömma igen.
Dynamiskt, givande, krävande och kul att jobba med människor och deras hundar. Ingen kurs är den andra lik, och jag lär mig massor på varanda en, precis som deltagarna.
Vädret är på vår sida ikväll, det är fint, och jag har Maria som hjälper till, hur blir det bättre än så?
Nu skall jag preparera mig med nässpray, magnecyl, halstabletter och pappersnäsdukar, redo för kurs!

söndag 25 september 2011

Det som inte får hända...

hände idag.
Pinpon, som är den mest vänliga och försynta hunden man kan tänka sig, förvandlades till ett jagande rovdjur.
Han som är så himla social och säker med andra hundar, som jag kan låta hälsa på i stort sett alla hundar vi möter, visade en helt ny sida som jag inte sett tidigare.
Han sprang fram till en liten hund, och allt hände jättesnabbt. Den lilla hunden blev nog rädd, började springa, och Pinpon efter. Jag såg direkt att det inte handlade om lek längre, utan om ren jakt. Pinpon såg inte längre den lilla hunden som en lekkamrat, utan som ett villebråd, och triggades igång både av farten, den andra hundens pipande och av den lilla storleken.
Både jag och den andra ägaren gjorde vad vi kunde för att få ett slut på det hela, men allting försvårades av den höga farten de höll, den lilla som sprang för sitt liv och Pinpon efter, helt uppslukad av sin jaktlust.
Till slut kunde jag fånga min hund, helt chockad och  förtvivlad.
För man blir chockad när sådant här händer, det är dramatiskt, otäckt och man blir så rädd för vad som kan hända med den hunden som råkar illa ut.
Nu sitter jag här, mår skitdåligt, känner skulden som en stor klump i magen.
Försöker analysera vad som hände och vad jag hade kunnat göra annorlunda.
Jag kan inte skylla på att Pinpon är för dåligt socialiserad med andra hundar, han har ett bra och utvecklat hundspråk.
Däremot var stressnivån för hög, det kan jag se så här efteråt, stressad av bilåkandet, stressad av den nya platsen där han inte varit förut och stressad av allt springandet och den höga farten. När den lilla hunden sprang och pep, handlade det inte längre om en lek utan om ett rovdjur som jagar ett villebråd.
Detta visar bara hur mycket rovdjur det fortfarande finns i en snäll och vänlig hund som Pinpon. Egenskaper som kan komma fram under vissa olyckliga  omständigheter, och som vi inte vill ha.
Han har inte visat någon större jaktlust tidigare, han jagar varken kaniner eller större djur, och han kan vara lös i skogsmiljö utan att varken jaga eller springa bort.
Man läser om det i tidningarna, hundar som biter ihjäl småhundar, och vi förfasar oss  över dåliga hundar och dåliga ägare.
Så nu sitter jag själv här med en hund, som mycket väl hade kunnat skada den mindre hunden, och undrar hur jag skall gå vidare.
Jag klandrar mig själv naturligtvis, varför skulle vi gå dit? varför skulle jag släppa hundarna lösa? varför, varför, varför?
Eftersom jag inte sett denna sidan hos Pinpon tidigare, så var situationen svår att förutse, det medger jag.
Det som går att jobba med är stressnivån hos honom, att vara ännu mera observant på den. Och naturligtvis inte låta honom  vara lös tillsammans med små hundar, som kan tänkas trigga igång honom.
Tänker mycket på den lilla hunden, och hoppas innerligt att den hämtar sig efter dagens händelse. Jag har pratat med ägaren och hon säger att allt är ok med den.
Jag får gå vidare, får sluta klandra mig själv och se det som ännu ett tillfälle till lärdom och utveckling.
Livet är hårt ibland, vissa händelser och lärdomar skulle man vilja vara utan.

söndag 18 september 2011

Missa inte höstens seminarium...

...om hundspråk, relationer och konflikthantering.
Ingrid Lingmark kommer till Hundharmoni och delar med sig av sina erfarenheter och sin kunskap om hundars kommunikation, vår relation till hunden och hur den påverkar hundens kommunikation med andra hundar.
Ingrid Lingmark, född 1948, är en av Sveriges mest djupgående hundpsykologer gällande hundens sociala förmåga gentemot sin ägare och andra hundar. Hennes hundsyn innefattar att hundägaren har en relation till sin hund och att den relationen är viktig när hunden ska möta andra hundar. Hon visar också på att det finns tydliga handlingsmönster inom en del relationer som kan skapa stress, rädsla och aggressivitet hos den egna hunden i mötet med andra hundar.

Ingrid Lingmark växte upp under 50- och 60-talet i Sverige där lösa hundar fick springa omkring och klara av möten utan hundägare. Hon reagerade starkt på de smärtsamma disciplinmetoderna som många använde sig av för att uppfostra hundar och började istället belöna sin egen hund för att fokusera på det som var "rätt" istället "fel".

Hon blev verksam utåt 1973 då hon skrev och gav ut Hunden i fokus tillsammans med Anders Hallgren och Uno Lingmark. Hon var i slutet av 70-talet och början av 80-talet chefredaktör för Vi hundägare och har därefter tagit sig an utsatta och avlivningshotade hundar som hon har baserat mycket av sina teorier kring. Hennes första bok med samlad kunskap kom 1997 med titeln Hundbok för erfarna. Boken tar upp hundslagsmål och analyserande orsaker till varför de sker och vad man kan göra för att förebygga dessa.

Jag har många, många gånger fått frågor från oroliga hundägare som inte förstår hundars språk, som är rädd för att ha sin hund lös, som är rädd för hundars konflikter.
För ofta är det ju så, att det man inte förstår, det fruktar man.
Då behöver man söka det kunskap så att man förstår och så att man blir trygg i sitt hundägande.
Här är en fantastisk möjlighet att få kunskap om hundar och deras kommunikation, av en av landets mest erfarna hundpsykologer.
Missa inte detta, för både din och din hunds skull!

För mera information och anmälan: http://www.hundharmoni.com/

torsdag 1 september 2011

Idag börjar ...

vi på ny kurs, jag o Bella. Vi skall gå en kurs i tävlingslydnad, grundfärdigheter, hos Åsa, (Åsas hundar)
Inte för tävlingslydnadens skull, utan för att få fortsätta träna och utvecklas. Bella behöver även miljöträning, och träning i att åka bil. Sista 4 veckorna har vi åkt iväg på noskurs till Åsa, och det har blivit mycket bättre med Bellas rädsla för bilåkning. Bella har varit jätteduktig med nosen, och hon gillar det skarpt, att få använda den, så nu behöver vi träna lite mera på spår och föremålssök, för att hon skall bli riktigt vass.
Att gå på kurs är roligt och det ger struktur i tillvaron, samtidigt som man får skärpa sig och faktiskt göra hemuppgifterna man får, annars är man liksom efter.
Det är det som jag behöver, en spark i häcken, så at jag tränar ordentligt och med struktur, för jag är lat och bekväm ibland, det erkänner jag.
Jag är inte den perfekta och mest strukturerade hundtränaren till mina egna hundar, bara för att jag är hundpsykolog och kursintstruktör:))
Men jag kan bli!