Var ute igår kväll och gick med hundarna. Träffade på en trevlig tjej med sin goldentik, och vi slog följe.
Pratade lite o ditt och datt som hade med hundar att göra, och hon nämnde en bok hon hade läst och där det stått att läsa om det här med vikten av rangordning, ledarskap och att hunden skall veta sin plats i familjen för att inte vilja ta över och bestämma över sin människofamilj. Hon hade gillat boken, då hon tyckte att buskapet var jätteviktigt.
Det är så sorgligt!
Sorgligt att människor som lever med sina hundar fortfarande lever i tron att hundars enda önskan här i världen är att ta över ledarskapet över sin familj.
Den teorin är så gammal och förlegad, rena rama medeltiden, faktiskt.
Väljer man att tro på den sagan, så innebär det att livet med hunden på något sätt alltid blir en kamp, aktiv eller passiv, som går ut på att den som är högst upp på rangskalan är den som alltid bestämmer över den andra.
Alltså - hunden eller jag, någon av oss måste det bli!
Vad händer om vi bestämmer tillsammans jag och min hund, eller om vi turas om att bestämma, dvs. min hund faktiskt får välja och bestämma aktivitet ibland. Så som man naturligt gör i familjer, oavsett om det handlar om människor, hundar eller vargar.
Att jag nämner vargar beror på att det är därifrån mycket av ledarskaps/rangordnings teorierna kommer.
Man gjorde studier på vargar i fångenskap, man studerade också andra djurarter sosm levde i fångenskap, dvs. ofria och i onaturliga grupper och såg en hierarki med rangordning, stela, rigida roller och mobbing, med en på toppen och en på botten av rangskalan.
Man trodde att det var så vargflocken fungerade och drog slutsatsen att det var så det även fungerade hos hundarna, som härstammar från vargen.
I stort sett hela hundvärlden gjorde detta till sin sanning.
Men, utvecklingen går vidare, det gör den alltid. Ingenting är statiskt, inte heller våra sk. sanningar.
Oerhört mycket forskning har gjorts sedan dess, man har studerat vargar i frihet, vilket givetvis ligger mycket närmare sanningen, då de lever ett naturligt liv i sina familjegrupper och man har studerat hundar, både vildhundar och tamhundar.
Och, forskarna har fått krypa till korset, dvs. kända vargforskare som David Mech och hans kollegor har berättat att det finns ingen strikt hierarki bland vildlevande fria vargar, det kan man bara se hos djur i fångenskap som inte själva valt att leva tillsammans. Vad man har sett är att mor och far i flocken har den ledande rollen, men det handlar inte om att hålla sig kvar på toppen med hjälp av aggressioner, dominans eller annat tråkigt. Det de har, som gör dem till naturliga ledargestaler i flocken är erfarenhet och förmågan till val och strategier som gagnar resten av flocken. En sådan ledare följer man med glädje.
Det man också har sett är att alla flockmedlemmarna delar på rollen att bestämma, var och en kan bestämma över det som de är bäst på för tillfället, spåra, passa ungar, leda omringandet av bytet osv.
Det innebär att alla får vara med och bestämma!
Där sluts cirkeln.
OM alla får vara med och bestämma, då behöver vi ju inte tänka på rangordningen i familjen.
OM alla får vara med och bestämma då kan jag och min hund turas om att bestämma.
Rangordning och dominans finns, men bara hundar emellan. Det finns inom varje art, men bara inom arten.
Det har till syfte att vinna fördel i situationer där det finns något att konkurrera om, man mäter sig med varandra, man kanske gör upp rent fysiskt, och ibland kan det bara handla om ett ögonkast, så är diskussionen över.
Problemet med våra hundar idag är inte att de vill ta över hela världen och att de vill bestämma över oss och våra familjer!
Problemet idag med våra hundar är att
- de lever ett för dem många gånger onaturligt liv, ett liv där de inte kan få utlopp för sina naturliga behov och instinkter, hunden får inte vara hund.
- kommunikationen mellan hund och dess människa inte fungerar, hunden förstår inte vad hundägaren vill och hundägaren förstår inte sin hund.
- de får alldelse för lite träning i umgänget med andra hundar, vilket skapar osäkra hundar med ett bristfälligt hundspråk.
- många hundägare är osäkra och rädda, vilket de överför till sina hundar.
- hundägare kan för lite om hundträning och inlärning och på det sättet inte förmår lära sina hundar vardagslydnad.
Så, nu kan du med gott samvete släppa alla korkade sk. sanningar om dominans, rangordning och ledarskap.
Lev, bestäm och ha roligt tillsammans med din hund!
