Hundharmoni

Rangordningen - vem bryr sig?

2012-01-12T16:34:00.000+01:00

Var ute igår kväll och gick med hundarna. Träffade på en trevlig tjej med sin goldentik, och vi slog följe.
Pratade lite o ditt och datt som hade med hundar att göra, och hon nämnde en bok hon hade läst och där det stått att läsa om det här med vikten av rangordning, ledarskap och att hunden skall veta sin plats i familjen för att inte vilja ta över och bestämma över sin människofamilj. Hon hade gillat boken, då hon tyckte att buskapet var jätteviktigt.

Det är så sorgligt!

Sorgligt att människor som lever med sina hundar fortfarande lever i tron att hundars enda önskan här i världen är att ta över ledarskapet över sin familj.
Den teorin är så gammal och förlegad, rena rama medeltiden, faktiskt.
Väljer man att tro på den sagan, så innebär det att livet med hunden på något sätt alltid blir en kamp, aktiv eller passiv, som går ut på att den som är högst upp på rangskalan är den som alltid bestämmer över den andra.

Alltså - hunden eller jag, någon av oss måste det bli!

Vad händer om vi bestämmer tillsammans jag och min hund, eller om vi turas om att bestämma, dvs. min hund faktiskt får välja och bestämma aktivitet ibland. Så som man naturligt gör i familjer, oavsett om det handlar om människor, hundar eller vargar.
Att jag nämner vargar beror på att det är därifrån mycket av ledarskaps/rangordnings teorierna kommer.
Man gjorde studier på vargar i fångenskap, man studerade också andra djurarter sosm levde i fångenskap, dvs. ofria och i onaturliga grupper och såg en hierarki med rangordning, stela, rigida roller och mobbing, med en på toppen och en på botten av rangskalan.
Man trodde att det var så vargflocken fungerade och drog slutsatsen att det var så det även fungerade hos hundarna, som härstammar från vargen.
I stort sett hela hundvärlden gjorde detta till sin sanning.
Men, utvecklingen går vidare, det gör den alltid. Ingenting är statiskt, inte heller våra sk. sanningar.
Oerhört mycket forskning har gjorts sedan dess, man har studerat vargar i frihet, vilket givetvis ligger mycket närmare sanningen, då de lever ett naturligt liv i sina familjegrupper och man har studerat hundar, både vildhundar och tamhundar.
Och, forskarna har fått krypa till korset, dvs. kända vargforskare som David Mech och hans kollegor har berättat att det finns ingen strikt hierarki bland vildlevande fria vargar, det kan man bara se hos djur i fångenskap som inte själva valt att leva tillsammans. Vad man har sett är att mor och far i flocken har den ledande rollen, men det handlar inte om att hålla sig kvar på toppen med hjälp av aggressioner, dominans eller annat tråkigt. Det de har, som gör dem till naturliga ledargestaler i flocken är erfarenhet och förmågan till val och strategier som gagnar resten av flocken. En sådan ledare följer man med glädje.
Det man också har sett är att alla flockmedlemmarna delar på rollen att bestämma, var och en kan bestämma över det som de är bäst på för tillfället, spåra, passa ungar, leda omringandet av bytet osv.

Det innebär att alla får vara med och bestämma!
Där sluts cirkeln.
OM alla får vara med och bestämma, då behöver vi ju inte tänka på rangordningen i familjen.

OM alla får vara med och bestämma då kan jag och min hund turas om att bestämma.

Rangordning och dominans finns, men bara hundar emellan. Det finns inom varje art, men bara inom arten.

Det har till syfte att vinna fördel i situationer där det finns något att konkurrera om, man mäter sig med varandra, man kanske gör upp rent fysiskt, och ibland kan det bara handla om ett ögonkast, så är diskussionen över.

Problemet med våra hundar idag är inte att de vill ta över hela världen och att de vill bestämma över oss och våra familjer!

Problemet idag med våra hundar är att

- de lever ett för dem många gånger onaturligt liv, ett liv där de inte kan få utlopp för sina naturliga behov och instinkter, hunden får inte vara hund.

- kommunikationen mellan hund och dess människa inte fungerar, hunden förstår inte vad hundägaren vill och hundägaren förstår inte sin hund.

- de får alldelse för lite träning i umgänget med andra hundar, vilket skapar osäkra hundar med ett bristfälligt hundspråk.

- många hundägare är osäkra och rädda, vilket de överför till sina hundar.

- hundägare kan för lite om hundträning och inlärning och på det sättet inte förmår lära sina hundar vardagslydnad.

Så, nu kan du med gott samvete släppa alla korkade sk. sanningar om dominans, rangordning och ledarskap.

Lev, bestäm och ha roligt tillsammans med din hund!

All you need is love!

2012-01-07T16:07:00.000+01:00

Nytt år och nya funderingar, precis som det skall vara.

Ser tillbaka till 2011, och det var ett fantastiskt år med spännande innehåll.
Träffade väldigt många hundägare som kom för enskild träning, utredning av hundproblem och rådgivning.
En massa fantastiska människor, som var modiga och tog tag i det som inte fungerade optimalt.
Tack, alla ni som förgyllde mitt arbete, och som fungerade som läromästare för mig.

Jag lär mig fortfarande nya saker med varje hund och människa!

En ny utbildning såg ljuset - Fördjupad hundutbildning/instruktör, och även där lockades modiga kvinnor(ja, än så länge enbart kvinnor) att ta steget fullt ut, för att ta till sig nya kunskaper och våga växa.

Härligt!

Jag blev med en hund till, Bellas bror, Pinpon som blev hemlös, flyttade hem till oss.

Det var en mycket trasig vovve som kom, rädd, superstressad och överaktiv med ADHD symtom.

Det har varit en berg- och dalbana, men idag ca 6 månader senare, har vi en Pinpon som är lugn, trygg, alltid glad och som älskar att träna och hitta på saker. Och som inte är överaktiv längre, utan som kan ta det lugnt och chilla när det behövs.

Jag har funderat mycket på honom, OCH på mig och mina värderingar.

Jag har precis som andra i samma situation, flera gånger funderat på om han är rätt hund för oss, om vi fixar hans problem och jag har stundtals tyckt att han varit överjobbig.

Det som blev det avgörande för min del, var när jag till slut insåg att jag måste älska och acceptera honom precis som han är, med alla hans problem.

Sluta irritera mig och bekymra mig, utan istället skratta åt det han gör tokigt, och se hans positiva sidor istället.
Det låter som svammel, och det har ingenting med vetenskapligt tänkande att göra, men det är viktigt, för det gäller alla våra medvarelser här på jorden.

Vi irriterar oss, vi bekymrar oss, vi försöker ändra på andra på ett orealistiskt sätt, och vi ser dem inte.
Vi ser inte alla deras andra fina egenskaper, och vi tvingar in dem i vårt negativa system.
Det leder sällan till något positivt och nytt, och vi sitter fast.

När det gäller Pinpon, så kan jag säga att hans och min relation svängde på bara några dagar, när jag ändrade på mitt tänkande.
Det låter helt sjukt, men han svarade på min förändring genom att bli lugnare och tryggare än han varit på länge.
Och det kvarstår:))

En uppmaning till dig som känner igen dig, och som har någon, hund eller människa i din närhet som du retar dig på, och som skapar irritation och stress i ditt liv.
Tänk om!
Börja se det som du gillar, det finns alltid något positivt hos varje individ, det gäller att se det bara.
Gäller det din hund, kanske du kan se hans/hennes glädje och välkomnande när du kommer hem.

Eller hans/hennes
- fina sättt med andra hundar eller människor
- oräddhet

- vilja att lära sig nya saker

- närhet och mjuka päls när ni myser

När vi tillåter andra att vara, när vi visar att vi tycker om dem iallafall, då skapar det trygghet hos dem, som i sin tur leder till en öppenhet för förändring. En hund som är öppen för förändring blir lättare att träna och lär sig snabbare, vilket gagnar alla.

För Pinpon och mig innebär det att jag nu kan skratta åt många av hans tokigheter, att jag accepterar hans stora jaktlust, och att jag kan jobba vidare med hans träning men med realistiska mål.
Han får vara han:))

All you need is love, all you need is love, all you need is love, love.... Love is all you need.

Att vara hundägare...

2011-12-02T00:05:00.000+01:00

... är inte så lätt alla gånger.
Att vara hundägare kan se hemskt olika ut, beroende på hur ens familjesituation ser ut.
Man kan vara ensamstående med sin hund, man kan ha flera hundar, man kan vara småbarnsförälder med hund, man kan vara hundnörd och ägna åtskilliga timmar åt att träna tillsammans med hunden. Man kan vara frisk, man kan vara sjuk, man kan vara pensionär med mycket tid över till hunden och man kan ha ont om tid. Man kan vara nybörjare inom hundens värld och man kan vara hundvan, man kan ha hunden som sällskap och man kan använda hunden till något speciellt område. Man kan ha en valp och man kan ha en äldre hund.
Hur det än ser ut, hamnar man emellanåt i situationer med hunden/hundarna, där man blir villrådig, kanske frustrerad, arg, irriterad eller kanske bara nyfiken på vad som händer.
Ofta handlar det om en situation där hunden gör något som man inte förstår eller något man inte gillar.
Man önskar en förändring, men man vet inte hur det skall gå till.
Eller kanske man är osäker på hunden, varför den gör som den gör, man förstår inte det hela, är det normalt?, eller är det något fel på hunden?

Jag träffar ofta hundägare som är villrådiga, och som ofta dessutom får "goda råd" från grannar, släktingar, goda vänner eller andra hundägare man stöter på.
Det är fel på hunden, du måste ta i hårdare, hunden är knäpp - den måste avlivas, låt hundarna få göra upp själva, du måste visa vem som bestämmer,hunden får absolut inte morra - det får du göra något, är ganska vanliga kommentarer hundägare brukar få.
I många fall, när vi sitter ner och samtalar om det hela, blir hundägaren väldigt lättad, när jag ger min syn på saken.
Det som slår mig ofta är att många inte vågar lita på sin magkänsla, sin intuition.
De har en känsla av vad de borde göra, eller skulle vilja göra, men vågar inte tro på den, då kompisen, grannen, eller någon annan sagt något annat.
Jag har varit med om det så ofta, just att man egentligen har svaret själv, men att man inte vågar tro på den.
När jag bekräftar deras svar, blir de så otroligt lättade, och vågar gå hem och vidta de åtgärder som behövs för att göra en förändring.
Ibland känns det som att jag egentligen bara hjälper människor att våga tro på sig själva, och det känns fint.
Det känns alltid fint att kunna medverka till en positiv förändring för både hunden och människan.
När människan vågar vara trygg i sig själv, påverkar det hunden i allra högsta grad i en positiv riktning.

Så alla ni som läser detta, våga tro på er själva, på era värderingar, på det som känns sant och riktigt i magtrakten, gå efter det, så blir det bra. Bra för er och bra för hunden.
Och tvärtom givetvis, känns det inte bra, känns det inte sant, känns det inte snällt och vänligt, känns det inte trovärdigt, så låt bli att göra det.

Vi är inte mer än människor, och jag tycker att det är viktigt att påpeka att det är mänskligt att tvivla på sin egen förmåga ibland, och ibland behöver man en annan människa som bollplank, någon som kan hjälpa till att få en på rätt spår igen.
Jag älskar att få vara bollplank och ser det som en ynnest att kunna bidra med min närvaro och mina kunskaper.
Då är livet som bäst.

Nosarbete i skogen..

2011-11-28T22:06:00.000+01:00

... med hundarna är ett bra sätt att varva ner på, efter helgen som varit.
Att vara i skogen och få insupa dofterna av träd, löv och växtlighet är välgörande bara det, och att få se hundarna jobba med nosen är alltid lika fascinerande. Bella har visat sig vara helt superduktig på att spåra, hon spårar noga, lugnt och metodiskt, och det är en fröjd att se henne. Pinpon som älskar föremål, är jätteduktig på föremålssök, han har näsan, farten och blir så glad när han hittat grejen jag gömt.
Jag har varit lite slak idag, det medger jag, efter helgen som varit.

Den har jag ägnat åt att starta igång utbildningen Fördjupad hundkunskap/Instruktör. Mina elever är ett härligt gäng

tjejer, vetgiriga och kunskapstörstande, och det har varit jätteroligt att äntligen sätta igång.
Meningen med utbildningen är just att få en fördjupad kunskap om hundar, och den ger även behörighet att bli hundkursinstruktör om man vill, det bestämmer man själv. Alla som fascineras av samspelet mellan hundar och människor, och som brinner för detta, kan få ut massor av en sådan här utbildning och det är en fantastisk chans att få utvecklas tillsammans med andra likasinnade.
Jag kommer ihåg hur jag själv kände det när jag gick mina 2 längre utbildningar, dels på Hundens hus och dels Turid Rugaas Hundtränarutbildningen, jag minns dem med glädje och tacksamhet och det var fantastiska upplevelser var och en på sitt sätt.

Att utbilda sig är alltid en modig process som skapar möjligheter till utveckling. Min önskan är att ge mina elever det jag själv fått + mycket mera, givetvis, så att de kan växa och gå vidare med mera kunskap att dela med sig av.
Hunden har funnits vid människans sida under många år nu, och jag tror verkligen att hunden och människan har en fantastisk framtid ihop. En framtid där utbildning, utveckling och samarbete går hand i hand.

Vart tar tiden...

2011-11-14T21:50:00.000+01:00

vägen?
Nyss var det sommar och snart är det jul. Tiden är ett konstigt fenomen, vissa stunder kan verka eviga och vi njuter för fullt, och andra stunder rusar förbi i racerfart, och vi hinner nästan inte fatta det som händer.
Denna hösten har rusat iväg för min del, kurser har avverkats, klienter med sina hundar har passerat, kontakter har skapats och planeringen av instruktörsutbildningen/fhu har pågått.

Häromdagen fick jag ett telefonsamtal från en veterinär uppåt landet som hade fått en förfrågan om att avliva en hund. Orsaken var aggressivitet från hundens sida och ägaren sade att hunden var farlig och hon var rädd för hunden.
Hunden som är en blandras typ pytteliten, var mager och livrädd, och veterinären, tyckte inte riktigt att bilden stämde, som hundens ägare målat upp.
Hon såg rädslan och ångesten hos hunden, och fattade ett modigt beslut. Hon skulle ta hem hunden på prov för att se om det gick att göra något för att undvika avlivning.
Hon ringde då mig för att få råd om hur hon kunde gå vidare.
Vi pratade om det hela och jag stöttade henne i hennes beslut, jag tror nämligen på hundarnas enorma anpassningsförmåga och har lärt mig under årens lopp att hundar lär sig nya saker hela livet.
En rädd hund som tappat tilliten, kan återfå den och kan lära sig att tycka om människor igen.
Jag rådde henne att ge hunden några dagar över helgen, för att iaktta den och se hur den reagerar i den nya miljön, för att sedan återkomma till mig med nya frågor.
Idag pratade vi igen, om hennes frågor och funderingar, och om hur hon och hennes familj skulle behandla hunden.
Hunden är rädd för människor, främst kvinnor och händer. Det säger en hel del.
Det visar han genom att morra, skälla och göra utfall.
Mitt främsta råd handlar om att ge hunden tid, tid att komma underfund med att ingen kommer att göra honom illa, och tid för att få stressen att minska.
Sedan finns det givetvis många småsaker i vardagen som underlättar som tex. att ha en liten lina på hunden hela tiden inomhus, för att slippa den den jobbiga grejen med att koppla honom när de går ut. Hunden är livrädd samtidigt som han så gärna vill ut, och det skapar mycket frustration och är onödigt när man vill minska stressnivån.
Att använda lugnande signaler är smart och praktiskt, eftersom det är på hundens eget språk, något den snabbt förstår, och använder man sitt kroppspråk på ett förnuftigt sätt, så att hunden känner sig trygg istället för hotad, då går allting smidigare.
Givetvis skall man inte tvinga en hund till kontakt eller med lock o pock försöka få den att ta kontakt, när den inte är mogen för det, det gör allting bara värre.
När hunden blir trygg igen, kommer den av sig själv på ett naturligt sätt, och här gäller det att ha tålamod.
Pratade även en del kring att hunden knutit an väldigt till mannen i familjen. Hur husse ska försöka vara lite mer neutral samtidigt som matte skall ge hunden de resurser som hunden vill ha tex. mat och promenader.
Det är mycket vanligt att adopterade hundar knyter an till någon i familjen oftast kvinnan, på ett väldigt intensivt sätt. Denna person blir hela hunden fasta punkt och trygghet, och hunden mer eller mindre avgudar denne.
Inte alls konstigt om hunden haft det jobbigt tidigare, men kan bli lite problematiskt i vardagen om dessa två blir en union, som andra inte får ta del av. Med lite smarta knep och om man tänker till i tid, så kommer hunden lättare att ty sig även till de andra familjemedlemmarna.
Och som jag redan nämnt - det här med tiden.
Vi säger ju att tiden läker alla sår, och det ligger mycket i det. Man måste ge hunden tid, tid att få nya positiva erfarenheter som den lär sig av. Tid att få stressnivån att sjunka undan, så att hunden blir mindre reaktiv och intensiv i sitt försvarsbeteende.
Och naturligtvis tid för att lära känna denna nya individ och familjemedlem, med alla hans olika sidor.
Är det något jag lärt mig med mina adopterade hundar, så är det verkligen vad tiden gör.
Tiden är nödvändig för läkning och nyinlärning.
Tiden är fantastisk, nödvändig och alldeles, alldeles underbar!

Det har varit en hektisk...

2011-11-07T00:17:00.000+01:00

vecka.
Seminarium i Dalby i söndags, ny valpkurs i tisdags med teori & ett himla fint gäng, temakväll med fullt hus i onsdags med nyfikna och frågvisa hundmänniskor, kursavslutning i fredags med kontakt & vardagslydnadsgänget som blivit trimmade av mig i 2 månaders tid.
Igår ut i skogen för att spåra med Bella & hon imponerade på mig, lilla tjejen med sin fantastiska nos och idag valpkurs där jag träffade valparna för första gången och slutligen start av ny hundmöteskurs därefter, med ett mixat gäng jyckar & människor, som skall få effektiva verktyg för att bättre kunna hantera hundmöten.
Hur blir det bättre än så???

Dessutom jättefin och positiv feedback från flera av mina kursdeltagare & klienter, som tyckt att de varit kalasnöjda med Hundharmoni och det de fått med sig.

Idag efter hundmöteskursen, där vi hade teori, damp det desssutom ner ett mail, som gladde mig enormt mycket:

Hej och tack för idag!
Jag blev så inspirerad av dagens möte att jag direkt åkte hem och klickade igång T (jag har använt klicker på henne tidigare, så det gick fort). På med selen och ut på egen promenad, utan andra hundar med.

Hon reagerade direkt på klickljudet ute, efter en klick gick hon och bara spanade upp på mig i väntan på ny belöning. Det jag kan uppleva är att hon på ett sätt är väldigt spänd och inte riktigt kopplade av och nosade eller så. Vi hann gå ganska långt innan första hunden dök upp och den var på "lagom" avstånd när hon fick syn på den och den vek dessutom av så att vi inte riktigt möttes och hon släppte den med blicken direkt när klickljudet kom - perfekt.

Sedan hann vi gå ganska länge innan det dök upp en ny hund, lite barn som också kan stressa dök upp emellan, men klickandet fungerade perfekt där också. Nästa hund var inte så långt borta - ett möte med några meter emellan, klick och allt fungerade.
Tredje hunden - där ville ägaren att hundarna skulle hälsa och jag fick neka och säga att jag håller på med träning. T. fixade den också.

Precis på slutet kom det en utmaning - två personer på rullskidor - det kan också få igång T.

Jag stannade så att jag hade vad jag bedömde som bra avstånd- hon fick syn på dem, jag kunde se att hon spände sig, jag klickade, hon vände sig direkt mot mig, vände sig mot rullskidåkarna igen (som ju närmade sig - vi stod på en "tvärgata"), klick igen, fungerade igen, och så en gång till innan de hade passerat - perfekt!!!
Så jag är stolt och glad över att vi har haft en lyckad träning - nu ger vi järnet så tror jag hon fixar detta ganska snabbt. Enda nackdelen är att behöva gå omkring med hala och kletiga fingrar när man ska belöna med smaskigt godis, men det kan jag leva med!!!

Jag säger det igen - jag har världens bästa jobb!

Har precis landat...

2011-10-30T22:58:00.000+01:00

...i soffan efter dagens intressanta seminarium med Ingrid Lingmark.
Sitter och sorterar intrycken, och det vi fick se på film.
Jag är imponerad av Ingrids arbete om hundmöten och hundars konflikter och ickekonflikter.
Hon berättade om hur hon ser på konflikter mellan hundar, om planerade och oplanerade konflikter, och vi fick se många filmklipp om hur olika hundar beter sig när de träffas och umgås och hur de löser de konflikter som uppstår.
Ingrid menar att en hund som är välmående, med en normal stressnivå och som har en välfungerande relation med sin ägare, mycket sällan är inblandad i allvarliga konflikter. Den hunden klarar också av eventuella konfliktrer med andra hundar på ett bra sätt.
Ett konfliktfritt samhälle kan inte existera varken hos hundar eller människor, och konflikter är inte farliga, är hennes budskap.
Det finns planerade konflikter där äldre hundar kan tillrättavisa yngre hundar för att de är för ohövliga, för gåpåiga och inte visar hänsyn, det är ett sätt för unga hundar att helt enkelt bli duktigare på att uppföra sig.
Det finns också oplanerade konflikter som tex. försvar av mat eller annat åtråvärt eller helt enkelt två hundar som är alldeles för uppvarvade och som slutar med att de ryker ihop.

Enligt Ingrid finns det alltid en orsak till att en hund reagerar aggressivt/utåtagerande i möte med andra hundar, och
de vanligaste orsakerna är:
- förhöjd stressnivå
- tidigare trauma eller dålig erfarenhet
- en hundägare som korrigerar (tillrättavisar) sin hund hårdhänt eller ojust (när hunden handlar korrekt i hundmöte)
- en rädd och osäker hundägare, som oavsiktigt skrämmer sin hund

Ingrid har haft hundar sedan 60-talet och hon har tagit emot många hundar med diverse problem, hundar som förmodligen hade överlevt om de hamnat hos en vanlig hundägare.
Hon har med tålamod, tolerans, vänlighet och mod hjälpt många hundar till ett liv, där de blivit hundvänliga, människovänliga och välfungerande.
Genom att inte ställa för höga krav, låta hundarna få erfarenhet av livet i lagom takt och skapa trygghet för hundarna har de blivit inte bara välfungerande utan även läromästare för andra hundar med problem.
Ingrid är starkt kritisk till att uppfostra och hantera en hund med hårdhänta metoder, ryck i koppel, hot och smärta.
Hon menar att dessa metoderna skapar hundaggressiva och utåtagerande hundar.

Ingrid använder termen "hundsnälla hundar" och menar att det är målet vi alla bör eftersträva.
En" hundsnäll hund" får man genom att vara snäll mot den och inte utsätta den för ojust och orättvis behandling, när den pratar med andra hundar.
Den skadar inte andra hundar och kan hantera och umgås med alla hundar oavsett ras, storlek eller kön.

För att nå målet, måste hunden få träna.
Träna på hundmöten med olika hundar både snälla och mindre snälla.
Både genom att få vara lös men även kopplad gå på promenad tillsammans.
Även hundägaren behöver träna, träna upp sin skicklighet i att läsa av sin hund och andra hundar.

Det låter enkelt men det är inte enkelt.
Dett kräver att man har is i magen, det kräver att man har ett genuint intresse för hunden och dess språk.
Det kräver att man börjar lita på sin hund och dess fantastiska förmåga att hantera de konflikter som dyker upp längs med vägen.

Jag tycker att Ingrid har ett mycket sunt sätt att tänka, när det gäller hur vi ser på våra hundar.
Jag delar hennes åsikter och tänk i det stora hela, och vi är rörande överens om att de flesta aggressionsproblem mellan hundar handlar om rädsla hos hundägaren och stress hos hunden.
Rädsla pga av okunskap om hur hundar fungerar och reagerar.
Stress pga. felaktig hantering/uppfostran, sjukdom/smärta eller dålig relation/bristfällig tillit till sin ägare.

Ingrid använder termen "korrigering" ofta, och eftersom det används ofta för att beskriva obehag som påförs hunden, har det fått en väldig negativ klang.
Det kan betyda obehag, men det kan även handla om att man säger aa, man harklar sig, säger ajjaj eller använder ett inlärt ord eller ljud som betyder bryt - titta på mig. Hon menar att vi alla "korrigerar" våra hundar och varandra när vi vill påverka och förändra.

På filmerna vi sett idag, använder sig Ingrid av vatten som hon sprutar på hundarna, när hon vill bryta ett beteeende.
En metod som är ganska harmlös jämfört med många andra metoder, och som fungerar i vissa fall. Jag använder mig inte av metoden, utan väljer att använda andra metoder istället såsom större avstånd, och en inlärd signal som betyder bryt och jag strävar efter att inte hamna i situationer där hunden blir blockerad. Dock skulle jag mycket väl kunna tänka mig att använda vatten i en akut situation, om det finns risk för skada på någon, hund eller människa.

Jag hoppas Ingrid kommer att fortsätta sprida sin kunskap och erfarenhet, i arbetet med att få välfungerande, trygga och kloka hundar och människor.

Hur barnvänlig...

2011-10-21T13:20:00.000+02:00

...skall hunden vara?
Har under årens lopp träffat åtskilliga hundägare som upplevt att deras hund uppvisat problem med barnen i familjen.
Hunden har i umgänget med barnen sprungit och gömt sig, morrat, nafsat och i en del fall bitit barnen.
Vad som också kommit fram är att hunden inte fått ligga i fred i sin korg, eller på annan plats där den lagt sig för att vila. Den har även fått vara leksak/lekkamrat, mer eller mindre frivilligt till barnen i familjen, och många gånger utan att någon vuxen varit med och övervakat det hela.
De flesta barn är spontana och oberäkneliga i umgänget med en hund.
De vill gulla, lyfta upp och bära, springa och jaga, pilla här och där och hela tiden kalla hunden vid namn.
Jag tycker att det är helt otroligt att hundarna står ut med denna behandling. Det gör de oftast ett tag, men efter ett tag börjar de flesta säga ifrån. Oftast genom subtila signaler som att gäspa och slicka sig om munnen för att sedan börja dra sig undan.
Det finns vuxna som på fullt allvar tycker att det är helt ok och att hunden skall finna sig i en sådan behandling, och att om den säger ifrån, är det ingen bra hund.
Men, hallå!!!!

Som en ansvarsfull hundägare är det ett måste att vara närvarande och övervaka barn och hund, så att inte hunden till slut, när den försökt komma undan utan resultat, måste morra, nafsa eller till och med bita ifrån, för att få vara ifred.
De allra flesta hundar är otroligt tåliga och finner sig länge och väl i leken, men till slut vill de inte mer.
Och när de inte vill, försöker de dra sig undan, ibland in under möbler för att få vara ifred. Barnen vill då gärna dra fram hunden, för de vill fortsätta leken, och då måste hunden säga ifrån lite tydligare, med ett morr.
Att låta barnen fortsätta leka med en hund som inte vill, är att äventyra hela hundens relation till både barn och vuxna.
Otaliga är de hundar som blivit avlivade pga av barnens tuffa lek i kombination med vuxnas nonchalans.
Rottveilertiken tex. som en jättevarm sommardag blev passad av morföräldrarna och där barnen tilläts hetsleka med den, tills den i ren utmattning sade ifrån genom att nafsa.
Föräldrarna avlivade den först och tänkte efter sedan, kanske var det inte så konstigt att den faktiskt nafsade, men då var den trogna familjemedlemmen redan död.

Man måste ha regler för barn som umgås med hunden:
1) Någon vuxen måste alltid övervaka vad som händer, så att man omedelbart kan avbryta leken och samvaron, så fort hunden visar tecken på att den vill vara ifred. Tex. lugnande signaler som att gäspa, slicka sig om munnen, vända sig om eller att helt enkelt försöka dra sig undan.
2) Har barnen svårt att låta hunden vara trots att man sagt ifrån, sätt upp en fysisk barrriär mellan barn och hund tex. en grind eller kompostgaller. Hunden på ena sidan med ett tuggben och barnet på andra sidan.
3) Lär barnen hur man klappar på hunden, inte uppifrån på huvudet utan underifrån under hakan. Hunden blir mer avslappnad och trygg med detta.
4) Barnen får under inga villkor bära omkring hunden, risken är stor att de tappar den, om den sprattlar. Hunden kan bli skadad, men den kan också bli skrämd och få rädsleproblematik i framtiden.
5) Barnen får aldrig tvinga sig på en hund, det är alltid hunden som skall komma frivilligt och bli klappad. Kommer inte hunden till barnen då vill den inte bli klappad, och då måste den få slippa.
6) Att låta barnen hetsleka och springa och jaga hunden är att be om problem. Stressnivån stiger snabbt hos hunden med risk för att den blir överdrivet bitig och det slutar ofta med att den nafsar barnen i ren stress.
7) Har man en valp eller en ung hund, vill den ofta gärna leka med barnen. Ofta leder det till att de leker för häftigt och för länge och att valpen/unghunden blir alltför uppvarvad och stressad. Då blir den bitig och svår att kontrollera, och det lär sig att med barnen finns det inga regler, det är bara att ge järnet!
Övervaka, avbryt i god tid och sära på dem innan det går överstyr.

Hunden är ingen leksak och skall inte heller behandlas som en sådan.
I de allra flesta fall som det uppstår problem mellan hund och barn, är det inte hunden som är problemet utan barnen.
Det jag skrivit om är inget nytt på något sätt, och givetvis vet jag att det på många håll fungerar alldeles ypperligt mellan barnen i familjen och hunden.
Men med tanke på att det finns problem så vill jag att vuxna hundägare med barn och hund, tänker till.
Tänker till och förebygger så att man slipper hamna i en situation när hunden biter barnet.
Det handlar helt och hållet om sunt förnuft.
Låt hunden få slippa vara barnens leksak och lär barnen att acceptera att hunden vill och måste få vara ifred.

Det finns inga barnvänliga hundar, det finns endast vanliga och vänliga hundar!!

Kl. 10.00 på förmiddagen är en bra tid...

2011-10-19T14:31:00.000+02:00

...för att gå på promenad med mina hundar.
Oftast stöter vi inte på en kotte, och mina hundar kan springa lösa i lugn o ro.
De är väldigt lyhörda och duktiga på att komma när jag kallar, och de är säkra på hundspråket när de träffar en hund, men jag känner mig ändå tvungen att koppla dem när vi stöter på en annan hund.
Jag gör det för den andra hundägarens skull, därför att många blir väldigt osäkra när de stöter på lösa hundar. Mina hundar är hemskt nyfikna på andra hundar och vill mer än gärna hälsa på dem, och det gör de lugnt och bra, men man vet aldrig hur den mötande hunden är, är den rädd för hundar, vill jag inte förvärra på något sätt.
I den bästa av världar önskar jag mig dock en hundvärld där alla hundar kunde få vara lösa, få slippa kopplet, få slippa halsbandet runt halsen, få slippa alla koppelryck och allt obehag, och bara få ha det skönt på promenixen.
De skulle få ett väl utvecklat hundspråk på köpet eftersom de träffar hundar på ett naturligt sätt redan som små.
De skulle inte heller utveckla någon koppelaggressivitet mot andra hundar eftersom hundmötena skulle vara fria från obehag.
De skulle vara lyhörda för sin människa på ett helt annat sätt, eftersom man inte skulle förstöra hundens naturliga kontaktsökandet genom att dra i kopplet i tid och otid.
Dessutom skulle hundägaren vara tvungen att lära sig att kommunicera med sin hund på ett annat och bättre sätt än genom koppelryck, vilket skulle leda till en ömsesidig kommunikation på hög nivå.

Som sagt i den bästa av världar...

Är så trött...

2011-10-09T17:38:00.000+02:00

...på att vara sjuk.
Sitter i sängen och tycker synd om mig själv. Inte så smart, men efter 10 dagars snörvlande, heshet, feber och ledvärk som jag trodde var på väg att försvinna är jag så himla less.
Istället för att bli frisk blev jag sämre med ont i halsen och feber igen. Känns som ett nystan med taggtråd i halsen, och varje gång jag sväljer kan jag gråta.

Har dock förstått att jag inte är ensam om dylika krämpor, mer eller mindre hela skåne är nog infekterat med något himla elakt virus, som förpestar vår tillvaro, det förstod jag när jag satt på vårdcentralen och tjuvlyssnade på de andra som satt där.
Många av oss jobbar fast vi är sjuka, kallas visst för sjuknärvaro, eftersom vi inte har någon vikarie som kan hoppa in, och vi vet att det som vi ställer in eller avbokar, det får vi boka in med mer eller mindre ansträngningar längre fram.
Jag hatar att ställa in ett kurstillfälle eller att avboka en klient, så naturligtvis gör jag det endast när jag inte kan fungera alls, vilket inte heller är så smart kanske. Man borde lyssna mer till sin kropp, säger kroppen att nu är jag sjuk och orkar inte, så är det nog så, och då är det säkert dumt att jobba istället.
Fick ställa in kursen idag och det känns jättetrist. Försöker nu att ta hand om mig, vila, dricka, ta smärtstillande och febernedsättande och inte oroa mig en massa. Får ta en dag i sänder och nöja mig med det.
MIna hundar är guldklimpar, kommer med jämna mellanrum och kollar läget med svansvift och blöt puss.
Har naturligtvis dåligt samvete för dem också nu när jag knappt orkar gå ut, än mindre träna med dem.
Då får det bli snabbvarianten på motion och aktivering - ut med dem i trädgården, där springer de och jagar varandra för att få ut överskottsenergin och sedan avslutar vi med leta godis för att näsan och hjärnan skall få sitt. Som sagt snabbvarianten var det, eller akutvarianten kanske är ett bättre ord, för det är inte något jag rekommenderar annat än i akutsituationer.
Nu skall jag sova en stund, kroppen vill det och det är nog bäst att lyssna på den.

Om någon undrar vad bilden föreställer, är det ett förkylningsvirus.
Att något så vackert kan vara så himla plågsamt, det är för mig en gåta.

Värsta kladd och klet...

2011-10-04T14:41:00.000+02:00

...upptäckte jag i Bellas ena öra häromdagen. Jätterött och fullt med mörkt kladd. Svampinfektion i ytterörat skulle nog en veterinär ha sagt om det hela. Jag har haft mycket med kladdiga hundöron att göra, då min schäfertik Tessi hade besvär med det under många år.
Om örat är kladdigt är det ingenting jämfört med de kladdiga örondropparna som veterinären brukar skriva ut. Är det verkligen så att "kladd skall med kladd fördrivas" veckor ut och veckor in?
Som tur är, behöver det inte vara så.
Gjorde rent örat med vatten och bomull, och hällde i Näsums öronpulver, och skakade om örat.
Detta har jag gjort i 2 dagar nu och idag - simsalabim - örat är blekt igen, ingen gegga och hela örat ser så himla mycket bättre ut.
Näsums öronpulver är surt och förändrar miljön i örat så att mikroorganismer som svamp inte trivs där.
Oftast är det just svampen som är jobbigast att bli av med, ibland kan det även vara en blandinfektion med både svamp och bakterier, men ofta hjälper pudret även där.
Jag vet att många hundar har problem med återkommande öronkladd, och då är pudret helt superduper!!
Jag har några burkar öronpuder på lager, ifall någon vill prova det.

OM man behandlat hunden med öronpuder i 3 dagar och det inte är bättre, rekommenderar jag ett besök hos veterinär. Likaså om det rinner ur örat, eller om hunden är allmänpåverkad med feber och/eller slöhet.
Man behandlar alltså sin hund med öronpudret helt på eget ansvar!

Hjälp...

2011-09-29T07:03:00.000+02:00

min hund är en tonåring!

Klockan är halv fem på morgonen och jag sitter i sängen med en förkylning som satt sigt i luftrören och rösten är helt borta.
Kan inte sova så jag kan lika gärna skriva lite här på bloggen om ett alltid lika aktuellt ämne - unghunden.
Många av de hundägare jag träffar har unga hundar, hundar mellan 6 och 15 månader, och de flesta upplever tillvaron tillsammans med hunden något ansträngd.
Hunden drar i kopplet, nosar hela tiden utomhus på promenaden, är totalt ointresserad av matte/husse, lyssnar inte, har ibland svårt att koppla av, vill hälsa på alla hundar de möter vilket resulterar i att det alltid blir en kamp vid varje hundmöte, hunden kanske även har börjat skälla på mötande hundar & matte/husse är ständigt irriterade på hunden som de inte känner igen längre.
Borta är den kontaktsökande lilla goa valpen som följde matte/husse som en skugga och som var så lätt att ha och göra med. Och nästan varje hundägare undrar - vad är det för fel på hunden????
Är hunden dominant och försöker den ta över befälet hemma?
Vill hunden trotsa oss, behöver vi bli strängare?
Har hunden ett dåligt lynne/personlighet?
Konflikterna börjar bli många och vissa funderar allvarligt på att lämna tillbaka hunden till uppfödaren.

Stopp och belägg!

Det första jag brukar säga till hundägaren är - det är inget fel på hunden!
Det är en helt normalt funtad hund som blivit tonåring.
En tonåring med kroppen full av könshormoner och som håller på att utforska omvärlden för att komma underfund med hur den fungerar. En tonåring med kroppen full av energi, energi som den inte alltid vet vad den skall göra av.
En hund utan den erfarenhet som en vuxen hund har, vilket innebär osäkerhet, klantigt beteende och korkade beslut & val.
Den hundägare som har egna tonåringar eller som haft, vet precis vad jag menar.
Allt detta innebär att man får sänka sina krav på sin unga hund och göra dessa realistiska.
När unghunden blir könsmogen börjar könshormonre produceras, ibland i ganska stora mängder. Dessa påverkar hunden på många sätt, intresset för andra hundar ökar markant och också intresset för deras dofter. Hjärnans kapacitet inriktas främst på att hitta en partner för fortplantning, och det upplevs ofta som att "ingen är hemma". Hunden lyssnar dåligt eller inte alls och koncentrationen är lika med noll.
Unghundsperioden kan vara en rejäl utmaning, den är också mycket individuell som allt annat eftersom alla hundar är olika.Vissa raser kan också upplevas som mera jobbiga än andra under tonåren, innan de lugnar ner sig.
Det går upp och det går ner under hela unghundstiden dvs. det kommer finnas dåliga dagar, när hunden inte ens vet vad den heter, än mindre kommer på inkallning, och det kommer att finnas bra dagar, när hunden lyssnar fint och faktiskt gör det du ber den om.
De dåliga dagarna skall man inte försöka träna med hunden det är bara dumt, utan kanske hellre göra något roligt som nosarbete i någon form.Ooch naturligtvis, passa på att träna när den har sina bra dagar, då blir resultatet ofta bra och du kan känna dig nöjd och glad.
Jag har sett många stressade unghundar genom åren, och det tror jag bottnar i all den frustration som den unga hunden känner. Den vill så himla mycket som den inte får/kan utföra, och resultatet blir en massa ansamlad frustration som till slut övergår i stress.
Stressen visar sig ofta i överaktiva beteenden, hunden hoppar mycket ,skäller eller gnäller mycket, biter i allt inklusive sin ägare, lyssnar dåligt och är allmänt skitjobbig. Ibland kan även fysiska orsaker såsom växtvärk bidra till den förhödja stressnivån.

Så, vad skall man göra med sin unga, jobbiga hund?

1) Ha realistiska krav på hunden, den är långtifrån vuxen, utan erfarenhet och behöver få mogna till sig i egen takt.
2) Sluta ha ständiga konflikter med hunden, sluta bråka med den hela tiden och sluta tjata på den.Den lyssnar inte mer för att man tjatar hela tiden, utan snarare tvärtom, den slutar helt att byr sig och att lyssna.
3) Se till att motivera din hund till att samarbeta med dig. Lika lite som det går att få en mänsklig tonåring att göra en viss sak "bara för att jag säger det" lika lite kommer hunden att göra något som den inte är motiverad till.
Hitta förstärkare = belöningar, som din hnd är villig att gå genom eld o vatten för, så skall du se att den blir villig att göra det du vill. Det kallas win-win och handlar om att hunden lär sig att göra det Du vill att den gör, för det betyder att Den får något den vill ha. Tex. lär den att släppa saker den har i munnen för en godbit, så slipper du mångaa konflikter med en hund som morrar eller springer undan när den har något intressant i munnen.
4) Ge den vettig sysselsättning, där den kan få utlopp för sin energi. Fysisk motion i lagom doser är viktigt, men motion för hjärnan är lika viktig. Lär den nya saker & tricks, gå till nya platser varje vecka, där den får utforska området i lugn o ro, ge den nosarbete i form av spår, godissök och föremålssök.
Är din hund överaktiv, försök undvik hetsiga lekar och aktiviteter med mycket fart och tempo, låt den hellre jobba med näsan eller annat som innebär mera lugn och koncentration.
5) Se till att vara en tillgång för hunden, lek tillsammans, träna tillsammans, träffa andra hundar och ägare och gå på promenad tillsammans och mys tillsammans.
6) Var själv lugn och trygg. Du kan inte förvänta dig en lugn hund om du själv skriker och far i taket.
7) Lär dig enkla verktyg som hjälper dig i vardagen med din hund tex. titta där, fokus och backa, gå i båge och koppelträning och följsamhet(kommer att skriva mer om dessa längre fram)
8) Ha tydliga regler, och lotsa din hund vänligt men bestämt genom livet. Ingen hund mår bra av att behöva gissa sig till vad som gäller. Undvik att vara velig och osäker, det skapar ofta frustration och stress hos hunden.
Även utomhus vid tex. hundmöten är det viktigt att du är tydlig och snabbt ger hunden direktiv vad den skall göra. Om du är passiv, kommer hunden själv att lösa situationen på egen tass, och det är inte alltid det blir så bra.
9) Undvik att falla i aggressionsfällan. Bemöt inte din hund med egen aggressivitet, skrik inte till den, hota den inte, nyp den inte i örat och tryck inte ner den på marken. Den kommer inte att lyssna bättre på dig, den kommer inte att bli mindre stressad & frustrerad och den kommer inte att gilla dig mera!
Däremot KAN det bli så att den svarar tillbaka med sin egen aggressivitet, eller att den blir rädd för dig, eller att den slutar lita på dig. Därmed är ni inne i en ond cirkel.
10) Tveka inte att söka hjälp om du har fastnat, det är ingen svaghet att erkänna att man behöver proffessionell hjälp, det tyder snarare på självinsikt och styrka. Sök hjälp hos någon välutbildad hundpsykolog/instruktör som du vet har ett bra rykte och som bemöter både hund och människa med kunskap, respekt och vänlighet.

Till sist vill jag bara säga följande: Det går över!
Ingen hund fastnar i unghundstiden, det går över, och har du lotsat den framåt med lugn, tålamod och vänlighet kombinerat med bestämda regler och rutiner kommer du att finna en lugn, sansad hund som med hjälp av sin erfarenhet kommer att fatta kloka beslut.

Tisdag...

2011-09-27T15:27:00.000+02:00

...rejält förkyld och ny valpkurs ikväll + KoV-kursen som redan är påbörjad. Inte någon bra kombination, men det får gå. Det är rösten jag är mest orolig för, att den skall hålla för två kurser, därför att när jag håller kurs, är jag aldrig tyst. Det finns miljoner saker att prata om, träningen, hundarna, svara på frågor, visa, ifrågasätta, berömma, skämta och berömma igen.
Dynamiskt, givande, krävande och kul att jobba med människor och deras hundar. Ingen kurs är den andra lik, och jag lär mig massor på varanda en, precis som deltagarna.
Vädret är på vår sida ikväll, det är fint, och jag har Maria som hjälper till, hur blir det bättre än så?
Nu skall jag preparera mig med nässpray, magnecyl, halstabletter och pappersnäsdukar, redo för kurs!

Det som inte får hända...

2011-09-25T17:30:00.000+02:00

hände idag.
Pinpon, som är den mest vänliga och försynta hunden man kan tänka sig, förvandlades till ett jagande rovdjur.
Han som är så himla social och säker med andra hundar, som jag kan låta hälsa på i stort sett alla hundar vi möter, visade en helt ny sida som jag inte sett tidigare.
Han sprang fram till en liten hund, och allt hände jättesnabbt. Den lilla hunden blev nog rädd, började springa, och Pinpon efter. Jag såg direkt att det inte handlade om lek längre, utan om ren jakt. Pinpon såg inte längre den lilla hunden som en lekkamrat, utan som ett villebråd, och triggades igång både av farten, den andra hundens pipande och av den lilla storleken.
Både jag och den andra ägaren gjorde vad vi kunde för att få ett slut på det hela, men allting försvårades av den höga farten de höll, den lilla som sprang för sitt liv och Pinpon efter, helt uppslukad av sin jaktlust.
Till slut kunde jag fånga min hund, helt chockad och förtvivlad.
För man blir chockad när sådant här händer, det är dramatiskt, otäckt och man blir så rädd för vad som kan hända med den hunden som råkar illa ut.
Nu sitter jag här, mår skitdåligt, känner skulden som en stor klump i magen.
Försöker analysera vad som hände och vad jag hade kunnat göra annorlunda.
Jag kan inte skylla på att Pinpon är för dåligt socialiserad med andra hundar, han har ett bra och utvecklat hundspråk.
Däremot var stressnivån för hög, det kan jag se så här efteråt, stressad av bilåkandet, stressad av den nya platsen där han inte varit förut och stressad av allt springandet och den höga farten. När den lilla hunden sprang och pep, handlade det inte längre om en lek utan om ett rovdjur som jagar ett villebråd.
Detta visar bara hur mycket rovdjur det fortfarande finns i en snäll och vänlig hund som Pinpon. Egenskaper som kan komma fram under vissa olyckliga omständigheter, och som vi inte vill ha.
Han har inte visat någon större jaktlust tidigare, han jagar varken kaniner eller större djur, och han kan vara lös i skogsmiljö utan att varken jaga eller springa bort.
Man läser om det i tidningarna, hundar som biter ihjäl småhundar, och vi förfasar oss över dåliga hundar och dåliga ägare.
Så nu sitter jag själv här med en hund, som mycket väl hade kunnat skada den mindre hunden, och undrar hur jag skall gå vidare.
Jag klandrar mig själv naturligtvis, varför skulle vi gå dit? varför skulle jag släppa hundarna lösa? varför, varför, varför?
Eftersom jag inte sett denna sidan hos Pinpon tidigare, så var situationen svår att förutse, det medger jag.
Det som går att jobba med är stressnivån hos honom, att vara ännu mera observant på den. Och naturligtvis inte låta honom vara lös tillsammans med små hundar, som kan tänkas trigga igång honom.
Tänker mycket på den lilla hunden, och hoppas innerligt att den hämtar sig efter dagens händelse. Jag har pratat med ägaren och hon säger att allt är ok med den.
Jag får gå vidare, får sluta klandra mig själv och se det som ännu ett tillfälle till lärdom och utveckling.
Livet är hårt ibland, vissa händelser och lärdomar skulle man vilja vara utan.

Missa inte höstens seminarium...

2011-09-18T12:40:00.000+02:00

...om hundspråk, relationer och konflikthantering.

Ingrid Lingmark kommer till Hundharmoni och delar med sig av sina erfarenheter och sin kunskap om hundars kommunikation, vår relation till hunden och hur den påverkar hundens kommunikation med andra hundar.

Ingrid Lingmark, född 1948, är en av Sveriges mest djupgående hundpsykologer gällande hundens sociala förmåga gentemot sin ägare och andra hundar. Hennes hundsyn innefattar att hundägaren har en relation till sin hund och att den relationen är viktig när hunden ska möta andra hundar. Hon visar också på att det finns tydliga handlingsmönster inom en del relationer som kan skapa stress, rädsla och aggressivitet hos den egna hunden i mötet med andra hundar.

Ingrid Lingmark växte upp under 50- och 60-talet i Sverige där lösa hundar fick springa omkring och klara av möten utan hundägare. Hon reagerade starkt på de smärtsamma disciplinmetoderna som många använde sig av för att uppfostra hundar och började istället belöna sin egen hund för att fokusera på det som var "rätt" istället "fel".

Hon blev verksam utåt 1973 då hon skrev och gav ut Hunden i fokus tillsammans med Anders Hallgren och Uno Lingmark. Hon var i slutet av 70-talet och början av 80-talet chefredaktör för Vi hundägare och har därefter tagit sig an utsatta och avlivningshotade hundar som hon har baserat mycket av sina teorier kring. Hennes första bok med samlad kunskap kom 1997 med titeln Hundbok för erfarna. Boken tar upp hundslagsmål och analyserande orsaker till varför de sker och vad man kan göra för att förebygga dessa.

Jag har många, många gånger fått frågor från oroliga hundägare som inte förstår hundars språk, som är rädd för att ha sin hund lös, som är rädd för hundars konflikter.
För ofta är det ju så, att det man inte förstår, det fruktar man.

Då behöver man söka det kunskap så att man förstår och så att man blir trygg i sitt hundägande.

Här är en fantastisk möjlighet att få kunskap om hundar och deras kommunikation, av en av landets mest erfarna hundpsykologer.

Missa inte detta, för både din och din hunds skull!

För mera information och anmälan: http://www.hundharmoni.com/

Idag börjar ...

2011-09-01T16:15:00.000+02:00

vi på ny kurs, jag o Bella. Vi skall gå en kurs i tävlingslydnad, grundfärdigheter, hos Åsa, (Åsas hundar)
Inte för tävlingslydnadens skull, utan för att få fortsätta träna och utvecklas. Bella behöver även miljöträning, och träning i att åka bil. Sista 4 veckorna har vi åkt iväg på noskurs till Åsa, och det har blivit mycket bättre med Bellas rädsla för bilåkning. Bella har varit jätteduktig med nosen, och hon gillar det skarpt, att få använda den, så nu behöver vi träna lite mera på spår och föremålssök, för att hon skall bli riktigt vass.
Att gå på kurs är roligt och det ger struktur i tillvaron, samtidigt som man får skärpa sig och faktiskt göra hemuppgifterna man får, annars är man liksom efter.
Det är det som jag behöver, en spark i häcken, så at jag tränar ordentligt och med struktur, för jag är lat och bekväm ibland, det erkänner jag.
Jag är inte den perfekta och mest strukturerade hundtränaren till mina egna hundar, bara för att jag är hundpsykolog och kursintstruktör:))

Men jag kan bli!

Stress är inget lydnadsproblem!!!!

2011-08-29T16:51:00.000+02:00

Känner ett stort behov av att skriva om det här med stress hos hundar. Både för att jag själv ser det hos mina egna hundar, framförallt Pinpon just nu, men också för att jag ser det hos de hundar jag möter med sina ägare. Hundägare som ser att något inte är som det ska, men som inte alltid förstår att det är STRESS det handlar om. De tror att det handlar om allt ifrån olydnad, trots, dominans hos en hund som vill bestämma till en hund med personlighetsproblem.
I helgen har jag träffat en del hundar som uppvisat kraftiga stressymtom. De skällde, drog och flängde i kopplet, var svåra att få kontakt med, darrade och uppvisade ett överaktivt beteende.
De flesta hundar med stressproblem är lugna när de är hemma, men när de kommer till nya miljöer, då stiger stressnivån direkt. De visar klart och tydligt att de inte kan hantera den nya miljön, och blir jobbiga att ha att göra med.
Ägaren i andra ändan av kopplet blir oftast irriterad över hundens beteende, och kanske skäms inför andra, över den jobbiga och olydiga hunden? Man drar i kopplet, fyar sin hund och stressen stiger även hos en själv.
Jag skall börja med att säga STRESS ÄR INGET LYDNADSPROBLLEM!
En stressad hund kan ha lydnadsproblem, men bara då hundägaren inte lärt hunden vad den skall göra.
En hund väljer inte att bli stressad dvs. stress kan inte styras av viljan. Det sker automatiskt, när hundens hjärna signalerar FARA.
Då händer det väldigt mycket i kroppen, stresshormoner bildas och frisätts, hjärtat slår fortare, andningen går fortare, musklerna blir hårda, hela hundens kropp förbereder sig för en maximal prestation och hjärnan, den som behövs för att tänka klart och kunna fokusera, LÄGGER AV när stressen är för hög.! Det sistnämda kallas för hjärnstress och drabbar även oss människor när vi blir stressade. Vi glömmer sådant som är viktigt, vi kan inte koncentrera oss, vi blandar ihop saker o ting och gör fel, vi blir arga, irriterade och blir allmänt jobbiga att ha att göra med.

Känner Du igen dig??

Hur hundarna reagerar på sin miljö är högst individuellt och därför är det så att hund A blir stressad av vissa saker som hund B inte blir och hund B blir stressad av saker som hund A kan hantera bra.
Därför kan man inte jämföra hundar och deras stress. Alla individer, hund som människa har sina egna individuella stressorer(det som stressar oss) och det är inte själva det som händer som stressar utan individens upplevelse av det som händer.
Har man en hund med stressproblem behöver man göra en stressanalys dvs. kartlägga vad som utlöser stress hos just denna hund. Det kan handla om många faktorer, hundägarens irritation och ständiga tillsägelser, för höga krav från omgivningen, otydliga och godtyckliga regler och ramar, bristfällig kommunikation från hundägarens sida dvs. hunden förstår inte vad du menar, ensamhetsproblem, rädsla för vissa saker, bristfällig miljöträning, smärta/sjukdom, dagismiljö, felaktig hantering, stress under valpåldern, felaktig/bristfällig aktivering och mycket mer.
Därefter får man börja stressreducera.
En hund som varit stressad en längre tid, behöver oftast semester för att få stressen att lägga sig såpass så att man kan börja träna hunden på ett ordentligt sätt. Träningen går oftast ut på att utsätta hunden för det som stressar i pyttesmå doser och sakta vänja hunden vid det, så att den slipper att hamna i stress.
En hund som varit stressad ett tag, och som utsätts för sina stressorer regelbundet, kan liknas vid ett vattenglas som är nästan fullt. Det behövs endast lite, lite som händer för att hela vattenglaset skall rinna över = hunden skall reagera.

Att stressreducera en hund med hög stressnivå är som att skala en lök:
Stressen minskar undan för undan och hunden börjar visa andra sidor av sig själv, som man ibland inte ens visste fanns.
Små, små tecken visar att man är på rätt väg, såsom:
mindre behov av spring och fart hela tiden
äter sin mat lugnare (om den tidigare kastat i sig maten)
äter med bättre aptit (om den tidigare inte haft matlust)
tar godis vid träning(om den ratat godiset tidigare)
skäller mindre
hoppar mindre
klarar mera närkontakt/kel/massage
lyssnar mer och på ett aktivt sätt
ligger ner o vilar mera, kanske på sidan
hunden drar o flänger inte i kopplet

Jag har träffat hundägare som haft hundar som klart visat att de inte kan hantera och klara av nya miljöer, men som ändå har fått följa med på alla utflykter man gjort.
Om hunden efter 6 månaders sådan miljöträning fortfarande inte klarar av dessa miljöer, då är är det inte miljöträning för hunden, det är stress och inte annat.
En lyckad miljöträning leder till att hunden lär sig något nytt dvs att kunna fungera och må bra i nya miljöer.
Om stressen är för hög, är det svårt för hunden att lära sig något nytt och då måste man tänka om.

Många hundar mår också bra av att få tydliga regler och att faktiskt få lära sig vad det är vi vill att de skall göra. Vi är ofta så himla upptagna med att tala om för dem vad de inte skall göra, och glömmer helt bort att istället tala om för dem vad vi vill att de gör istället.
Mycket effektivare, och det blir lättare för hunden att förstå vad du vill.
Hur talar man om för hunden vad man vill att den gör?
Genom att belöna den förstås, med något den verkligen uppskattar (köttbullar är aldrig fel).
Alla hundar, även de stökiga gör rätt ibland, där skall du belöna den på direkten(inom 1 sekund). Då ökar sannolikheten att de gör om det igen, och då är ni på rätt väg.

Stress är något alla levande varelser råkar ut för med jämna och ojämna mellanrum. Är stressen tillfällig och kortvarig, är det inte farligt, bara jävligt jobbigt:)
Men om stressen blir regelbunden och långvarig, då sliter det jättemycket på både oss människor och på våra hundar, vi blir "utbrända".
Det behöver inte vara så.
Vi kan hjälpa våra hundar att må bra, och att inte behöva gå omkring med kronisk stress, om vi är lyhörda för deras behov, och är beredda på att förändra oss, omgivningen eller annat som skall till för att göra livet bättre för våra fyrfota vänner.

Stress och annorlunda hjälpmedel..

2011-08-28T00:03:00.000+02:00

Stress visar sig på så olika sätt.
Hos Pinpon visar det sig som överaktivitet blandat med en mycket låg profil.
Ömsom är han rädd, med svansen mellan benen, raggen på ändan och morr i olika tonlägen, ömsom hoppar, skuttar och tokspringer han i sin egen lilla värld. Ibland springer han in i den som står närmast, kan vara Bella, som får ta smällen, ibland har det varit jag.
Både hans rädsla för folk och hans överaktiva sida, är något jag på sikt hoppas kunna få bukt med, det är inte bra för varken hans omgivning eller honom själv.
Träning, tålamod och tid är det som behövs, och så kärlek så klart, men tack o lov finns det också hjälpmedel som kan hjälpa till på vägen.
Jag syftar på Bachs blomstermedel, ett naturmedel som jag jobbat med under många år nu, och som är ett fantastiskt komplement till träning, tid o tålamod.
Bachs blomstermedel kommer ursprungligen från England och är uppkallade efter Edvard Bach, läkare och homeopat som uppfann dem. Han var inte nöjd med sjukvården och ville bidra med sina kunskaper för att hjälpa både människor och djur att må bättre och få uppnå sin fulla potential.
Det finns totalt 38 medel och varje medel motsvarar ett känslotillstånd, som i obalans åsamkar oss lidande och ohälsa.
Jag vet inte om det finns några vetenskapliga studier på medlen, men de används flitigt i både England och Tyskland bl.a. som just ett komplement till annan terapi/sjukvård.
Jag har använt medlen på både människor och djur med olika symtom, med varierande resultat. Jag använder dem på mig själv när jag är i obalans, och jag vet inte hur jag skulle klara mig utan dem, och jag har även använt dem nu på Pinpon, för att få honom att må bättre.
Pinpon har svarat helt otroligt bra på de medel jag använt. Har nog aldrig sett så tydliga och snabba resultat på någon hund som på honom.
Först fick han medel mot sin rädsla och de trauma han säkerligen gått igenom, innan han kom till oss.
Märkte resultat redan efter några dagar, med mindre rädsla och mera trygghet hos honom.
Då hans hyperaktivitet var skitjobbig, provade jag en ny blandning mot stress/överaktivitet och hans pendling mellan rädsla/låg profil och överaktiva beteende, och det är helt otroligt, efter 2 dagar är hunden mera lugn än han varit någonsin jag sett honom. Det är nästan för bra för att vara sant.
Men det är inte bara jag som ser hans förändring, även övriga i familjen ser den, så då kan det inte vara min inbillning.
Han är mera stabil, mera lyhörd, kan koppla av på ett annat sätt än innan och det är jätteskönt tycker jag, för det innebär att han MÅR BÄTTRE!

Härligt att kunna använda helt ofarliga hjälpmedel som finns till hands och kunna vara öppen för annorlunda lösningar....

Måndag...

2011-08-22T15:24:00.000+02:00

...och en ny vecka på gång.
Idag är det enskild träning på schemat, och första hunden är ett ganska komplicerat fall.
Aggressivitet på högsta nivå kombinerat med att vara vilken lugn och supergullig hund som helst.
En Dr Jekyl och Mr Hyde, kan man säga.
Vi pratar om hur vi går vidare med upplagd träningsplan, men även om vad som händer om vi inte når målet.
Hundägaren har verkligen gjort mer för sin hund, än vad många andra skulle ha gjort, så hon är helt fantastisk, men ibland måste man sätta en gräns, för vad man klarar av.
Att ha en coach och ett bollplank, är ett bra sätt att jobba sig igenom viktiga beslut och funderingar, och där finns jag med hela tiden under processen.
Strax iväg till nästa klient, hembesök i Helsingborg, för hjälp med träningen av en 6 månaders mops, skall bli kul.

Innan dess är min plan att hinna med att träna mina egna hundar.....hm.

Sitter..

2011-08-17T23:04:00.000+02:00

i soffan efter en hektisk dag. Hundarna och katten ligger också här och det känns så skönt med deras sällskap.
Har jobbar större delen av dagen med min administration, beställt produkter, svarat på mail, kursplanerat, bokfört osv. och faktiskt känt mig jagad. Hade velat hunnit med mera.
Efter att ha slängt i mig maten( inte bra), iväg till kvällens valpkurs och kantarellsökskurs.
2:a gången på valpkursen och första gången vi har valparna med. Jättefina valpar och jättetrevliga människor.
Vi hade vädret med oss ikväll, och träningen med valparna gick galant.
Avslutade med fika inne, bra frågor från valpägarna och riktigt trötta valpar.

Jag brukar alltid vara noga med att berätta om hur stort det är för valparna, när de börjar en valpkurs.
Mängder med nya intryck, nya människor, nya hundar, nya lukter och ny miljö.
Vi vet varför vi är där, men hundarna vet inte det, så de måste få ta in alla intryck och få smälta dem.
Därför tjatar jag ofta om pauser, massor med små micropauser eller längre pauser, så att valparna inte blir överstimulerade.
Det blir de ofta ändå i början, vilket märks på att de slutar lyssna, står bara och tittar på annat, biter i kopplet eller helt enkelt går ifrån och sätter/lägger sig.
Det är okej, det får de göra, men det är viktigt att husse/matte lär sig hur mycket valpen klarar av när den är liten, så att man kan pausa eller sluta helt när det blir för mycket, eller ännu hellre innan det blir för mycket.
Allt för att undvika stress och överstimulering.

Kvällens kantarellsökskurs var som vanligt jättekul, vi fortsatte med att få hundarna att förstå kopplingen mellan svamp och belöning.
Idag var vi på ny plats med lite högre gräs, så många fick backa i träningen, men sedan gick det framåt för de flesta.
Jag uppmanade dem att träna flitigt hemma under veckan, så att vi skulle kunna få ihop svamphittandet med sittmarkering nästa gång.

Avslutar kvällen på jobbet med att sälja ännu ett antidragsele till en stor och ståtlig schäferhanne, och lite prat kring stress och stresshantering.
Säger det igen - jag har världens bästa jobb!

Önskar jag hade världens bästa lön också:))

Helgen...

2011-08-15T18:34:00.000+02:00

...har gått alldeles för fort.
Den har också varit alldeles för våt i mitt tycke, koppel, selar, handdukar och mina regnkläder hinner inte torka upp mellan varven, känns det som.
Som många andra hundägare går vi ut i vått som torrt, jag och mina hundar. Jag o Pinpon tycker det går an, men Bella avskyr regnet, hon blir alldeles sprallig, skakar sig hela tiden, och om hon kan, kan hon få för sig att helt enkelt strunta i allt och springa hem. Det händer inte så ofta som tur är.

Jag är så glad över att mina hundar kan få springa lösa varje dag.
Just nu, släpper jag dom lösa en och en, för att undvika att de tokspringer och tokleker hela tiden.
Det fungerar galant, och det är en stor fröjd för mig att se dem nosa i lugn o ro, utan att ha mig hängande i kopplet eller se dem springa fritt.

Det finns två väldigt viktiga saker i hundarnas liv som verkligen hänger samman med ett gott liv, trivsel och livskvalité och det är
- att få springa och få stäcka ut ordentligt
- att få nosa på lukter i lugn o ro

Jag vet att många hundar inte får njuta av detta och jag tycker att det är vansinnigt synd.
För att få harmoniska hundar är det viktigt att de får utlopp för sin energi på ett naturligt sätt och att deras naturliga behov tilfredställs.
Hundar som ju är rovdjur i botten har fortfarande sina naturliga behov kvar, behov av att få lukta på intressanta lukter (intressanta för hunden) få trava iväg på egen hand ( utan koppel) få gräva, få tokspringa ibland, få tugga, få leka, få följa spår och sist men inte minst att få UMGÅS MED ANDRA HUNDAR på ett naturligt sätt.

Hundar som inte får sina naturliga behov tilfredsställda, får ofta problem, eller blir problemhundar som det kallas.
Alltför ofta vågar hundägare inte ha sina hundar lösa och jag tror att det beror på RÄDSLA.
Rädsla för att:
hunden springer bort
hunden inte kommer när man kallar
kommer i slagsmål med annan hund
man helt enkelt inte förstår sig på sin hund och på dess beteende.

Har man en hund eller flera vill man naturligtvis att den/de skall må så bra som möjligt.
Då är det jättebra om man lär sig att kunna förstå sin hund och dess språk, att man lär sig lösträning dvs. att ha sin hund lös i långlina och hur man lär sin hund att komma när man kallar.

Jag rekommenderar varmt alla hundägare som inte vågar ha sina hundar lösa på promenaderna att gå på gemensamma promenader med andra hundägare och hundar och att gå till en inhägnad hundrastplats (finns stora sådana i Malmö och en i Burlöv) flera gånger i veckan, där hundar kan få springa lösa tillsammans med andra hundar.
Både för egen del, så att man får tillfälle att iaktta hundarna när de pratar och bli säkrare på hundspråket men också för hundens del så att den får uppleva lyckan i ATT VARA HUND!
Att gå en kurs i lösträning är också mycket bra, för att veta hur man själv tränar sin hund att komma på inkallning. Lösträningskurs börjar hos Hundharmoni minst en gång varje termin, så det är bara att anmäla sig.

Gå på kurs med din hund!

2011-08-12T12:53:00.000+02:00

Jag älskar att gå på kurs med min hund ( mina hundar)!

Det jag värdesätter mest och som jag tycker är viktigt för mig när jag väljer var jag skall gå, är:
Kompetens - hon/han skall vara kunnig inom sitt område
Pedagogiken - hon/han skall kunna lära ut på ett sätt som jag förstår och med tålamod
Ödmjukhet och humor är en oundviklig mix för att skapa trivsel
Närhet - helst inte mer än 30 min bilväg hemifrån
Flexibilitet - är ett plus i oväntade situationer
En blandning av allt ovanstående skapar den trivsel på en kurs, som i alla fall jag uppskattar.

Eftersom jag själv vill bli bemött med dessa kvalitéer, är jag själv noga med att försöka erbjuda detsamma till mina egna kursdeltagare som går på mina kurser.
De flesta som går på någon av kurserna hos Hundharmoni får i slutet av kursen fylla i en kursutvärdering och statistiken visar att på en skala på 1-10, lämnar 70-80 % en 10:a, dvs. de är helnöjda.
Det gläder mig enormt, för som sagt det är roligt att gå på kurs och kvalitéen är viktig för att få med sig rätt inspiration och glädje från kursen.

Denna veckan har det varit kursstart för två valpkurs-grupper och en kantarellsökskurs.
Jätteskoj att träffa alla nya valpägare på teorin och spännande att träffa deras valpar nästa vecka.
Valpkurserna är fortfarande en av mina favoritkurser om man får säga så, givetvis gillar jag alla mina kurser, men valparna ligger mig varmt om hjärtat, då de är så otroligt positiva och formbara.

Kantarellsökskurserna så här i augusti varje år är

det också något speciellt med.
Ivriga och entusiastiska hundägare som vill kunna få hjälp av hunden att hitta guldklimparna i skog o mark.
Som med allt annat inom hundträning säger jag än en gång, målet är inte allt, utan vägen dit är det som är utvecklande och roligt.
Att få träna med sin hund, att få utvecklas, bli en bättre tränare, att lära sig nya saker, att träffa andra hundägare, att skratta och ha roligt - det är det som är målet egentligen. Att hunden lär sig att hitta och markera för svampen är egentligen ett stort plus i det hela, eller hur?? (ler)

Ni som läser det jag skriver om, får mer än gärna komma med kommentarer, tips och funderingar.

Nya tag

2011-08-11T15:09:00.000+02:00

Bloggen har varit mitt dåliga samvete en tid nu.
Det var länge sedan jag skrev något och varje dag tänker jag att idag skall jag skriva, men dagen går och inget blir skrivet.
Det är inte det att jag inte har något att skriva om, jag har massor.., men det kommer inte på pränt.

Det har hänt en hel del sedan jag skrev sist.
Sommaren har gått i sprinterfart dvs. alldeles för fort. Jag har tagit det ganska lugnt i sommar, endast haft valpkursen och aktiveringskursen igång, förutom alla enskilda hundägare som jag träffat och som fått hjälp kring sina hundar.
Jag haft gott om tid att träna med Bella, som är helt fantastisk när det gäller träningen. Apporteringen går som en dans, hon hämtar grejen villigt och lämnar den till mig galant. Jag är så stolt över henne:))

Vi har dessutom fått tillökning hemma med Bellas bror, som helt plötsligt blev familjelös.
Han är en helt bedårande pojke, mjuk, lyhörd och följsam, men det har varit några jobbiga veckor, det skall gudarna veta.
Det har tagit ca 3 veckor att få ner hans stressnivå, till en hanterlig nivå, för han var så stressad när han kom.
Han ville hela tiden leka hysteriskt med Bella, och han var hyperaktiv, minst sagt.
Bella och vi andra har hjälpts åt att lugna honom och att få honom trygg, och det har verkligen givit resultat.
Men visst har det funnits dagar då jag verkligen funderat över vad jag gett mig in på, och varför jag inte kan nöja mig med att ha Bella nu när jag jobbat med henne i ett års tid och fått så bra resultat.
Gånger när jag funderat på att det nog är bäst för brorsan att få komma till någon annan, som har bättre med tid och ork att ge honom vad han behöver, än jag.

De gångerna läser han mina tankar, och anstränger sig till sitt yttersta för att göra mig till lags, och då kan jag inte annat än att mjukna och tänka - det är klart att han skall bo med oss, allt kommer att bli jättebra, han behöver bara lite mera tid. Det finns potential i den hunden, det är något jag känner starkt, så vi fortsätter med att få honom tryggare, så att han skall få blomma upp ordentligt.

1 år

2011-07-03T18:40:00.000+02:00

Ett år har gått sedan Bella kom in i vår familj. Då var hon 1 år, förra sommaren, och var en försïktig hund, men med turbofart så fort vi kom utomhus. Kom inte på inkallning, smådrog lite i kopplet och hade aldrig blivit uppfostrad.
Det kan hända mycket på ett år, och när Bella kom var hon mitt inne i unghundsfasen. Hon hade mycket att ta igen, så på det här året har hon gått från valpstadiet (som hon tog igen) till unghundsfasen (där hon hittade på en massa bus och testade reglerna) till att i dagsläget ha blivit liksom lite vuxen (förståndigare och med lite mindre hyss i tankarna).
Hon har lärt sig att vara lös på våra promenader utan att springa ut i gatan och utan att springa in i allas trädgårdar, som hon älskade att göra i början. Hon kommer när jag kallar, fördet mesta:)) och detta får vi fortsätta att träna på, med bra belöningar och mera störningar.
Tack för snuskburken!! (snusdosa med mjukost i) som har bidragit mycket till bra inkallningar.
Hon har lärt sig att gå fint i koppel, att vara följsam när vi är ute o går dvs, när vi har olika idéeer om vart vi ska, välja att följa mig.
Sist men inte minst har hon lärt sig att älska klickerträningen, antingen vi tränar på vardagslydnadsmoment, skojiga tricks eller som just nu på apportering.
Ja, apporteringsträningen är en stor utmaning. Vi har kommit så långt att hon tar apporten, och hon har börjat att hålla fast den, till min stora lycka.

Saken är den att Bella inte har något föremålsintresse, vilket gör apporteringsträningen nåååågot seg, men å andra sidan vem har bråttom:))
Vi har tränat en hel del på att leka med leksaker, och hon blir mer o mer intresserad och road av detta, så det går absolut framåt.
Jag hoppas en dag kunna använda leksaker och lek som belöning i vår träning.
På mina valpkurser brukar jag ibland få frågan: hur fort går det att få valpen lydig och förståndig? Inte alla, men en del har så bråttom, de vill till varje pris få valp- och unghundsstadiet överstökat.
Ja, det är alltid bra att ha ett mål, men det är viktigt att tänka på att målet i sig inte är allt.
På vägen dit skall man inte glömma bort att njuta av sin valp och unga hund, skratta åt allt buset och alla hyss, ha överseende med hundens tokiga idéer och testande, för det går över.
Lägg tid på att träna på det som du vill uppnå, inkallningen, koppelgåendet och allt annat, men se till att ha det gott på vägen tillsammans.
Det är det som är det fina med att leva tillsammans med sin hund, att ha roligt och mysig på vägen fram.

Äntligen semester!!

2011-06-06T13:28:00.000+02:00

Nu har min semester börjat, och det är härligt.
Vädret är på min sida, för solen har varit på plats varje dag hittills.
Jag och Bella började semestern med att gå på kurs tillsammans.

Hela lördagen och söndagen har gått till att lära sig att planera sin träning, träna på att få fram olika beteenden, på att på stimuluskontroll och på baklängeskedjning av lite längre och mer komplexa beteendekedjor.
Det har varit fantastiskt roligt och inspirerande, och vi har haft förmånen att ha en jätteduktigt klickertränare som vår lärare Åsa Jacobsson, som driver Canisdelen i Skåne.
Jag som för det mesta själv har rollen som lärare, har nu ännu en gång känt på hur det är att vara elev och försöka få ihop teorin med praktiken. Ibland är det lätt men ibland, sitter man där helt fånig och fattar ingenting, eller så skall man träna sin hund och gör allting bakvänt. Sannerligen intressant och något som är viktigt för varje lärare tror jag, så att man inte glömmer hur det är att vara elev.
Åsa har varit en härlig lärare, med glimten i ögat, med en ödmjuk attityd och med en stor kunskap inom sitt område.
Bella som inte har så mycket kurserfarenhet, klarade av lördagen med bravur, trots att hon blev jättestressad och trött bara av att vara på ett nytt ställe. Hon ställde glatt upp på mina träningspass, och det gick jättebra tycker jag.
På söndagen mådde hon däremot inte bra, kräkte upp sin frukost direkt på morgonen, så jag fick vackert åka på kurs själv.
Men inga problem, Åsa lånade jättesnällt ut sin lilla valp, som jag fick träna med. Mycket lärorikt och intressant att få träna någon annans hund, och han var dessutom ett litet charmtroll, så lätt att tycka om, den lilla godingen.
Det viktigaste jag fått med mig från helgen är hur viktigt det är med planeringen av sin träning, något som jag tror många fuskar med, att veta VAD det är jag skall träna på nu, HUR jag skall gå tillväga dvs. hur skall jag dela upp det i mindre bitar, och sist men inte minst UTVÄRDERA det hela, så att jag vet hur jag skall gå vidare.
Något som Åsa också poängterade var vikten av att dela upp träningspasset i att tänka och att träna.
När vi tänker då tänker vi (planerar och utvärderar) när vi tränar då tränar vi (och inte tänker!!)
Mina övriga kurskompisar var också väldigt trevliga med trevliga hundar, så helgen har som sagt varit helt kalaskul!
Hoppas resten av min semester blir lika fin!

Vinsten med att lära hunden roliga tricks & vem är perfekt

2011-05-30T23:48:00.000+02:00

Något jag funderat mycket på senaste tiden är hur vi bemöter våra hundar när de inte gör som vi säger.
Samhällets normer säger att om en hund inte gör som vi säger, då är den olydig.
Olydig, låter så himla negativt, det låter illa, helt enkelt. Att vara lydig, att göra som man blir tillsagd, det har många av oss fått lära oss som små, det är bra.
Det är likadant med hundar, en lydig hund är en bra hund och en olydig hund är mindre bra.
Jag erkänner - jag har en olydig hund.
När jag o Bella är ute, är hon ofta lös, det fungerar för det mesta, men ibland, blir hon jättebusig.
Antingen får hon syn på något tex. en igelkotte eller så får hon helt enkelt för sig att springa åt ett helt annat håll, än mitt.
Kallar jag på henne, kan hon titta på mig och säga, jag ser dig o jag hör dig, men just nu struntar jag i det.
Några gånger har jag blivit arg, men det har jag slutat med, det hjälper ju inte ändå.

Vilken hund vill komma till en arg matte?
Jag har börjat bemöta det på ett annat sätt.
Både jag o Bella gillar klickerträning, och vi har tränat på en del tricks, som att snurra runt, gå zickzack mellan mina ben när jag går, eller att springa mellan mina ben och sätta sig vid sidan.
Jag har kommit på att när hon blir busig, och inte vill lyssna på mina vanliga signaler, då ber jag henne om ett tricks istället.
Och vet ni vad, då glömmer hon bort att det var olydig hon skulle vara, då kommer hon som ett spjut och bjuder på de tricks som hon lärt sig. Och då måste jag ju belöna henne för det, och allt är frid o fröjd.

Alla hundar är olika.
Jag kan inte jämföra Bella med min gamla Tessi, som var så himla lydig och nästan alltid gjorde som jag bad henne om. Vad Tessi inte kunde däremot, var att kunna kommunicera lugnt och fint med andra hundar, och det är Bella fantastisk på.
Vad jag vill komma till är att varje hund är UNIK.
Varje hund har sina unika egenskaper, både positiva och negativa (för oss), och det handlar om att inte reta sig på hundens svaga sidor utan att glädjas åt de starka.
Man får göra som med sina medmänniskor, man får acceptera varandra som man är, med både bra och mindre bra sidor.

För vem är perfekt egentligen????
Är du perfekt?
Är jag perfekt? Ånej.
Är din hund perfekt?
Är Bella perfekt?
Ja, jag börjar nog inse att hon är helt perfekt. Perfekt busig, perfekt snäll o rar och alldeles perfekt för mig.

För att förtydliga mig:
Jag menar inte att man skall strunta i att träna sin hund och bara slå sig till ro med det som är, naturligtvis kan man förbättra de egenskaper hos hunden som man upplever som svaga. Genom positiv och tydlig träning kan man uträtta mirakler!

Räddaggressiva hundar

2011-05-25T19:48:00.000+02:00

Nästan all aggressivitet hos hundar bottnar i rädsla.
Rädda hundar är som tidsinställda bomber. De fungerar bra tillsammans med de människor som de är trygga med och i den miljön där de känner sig trygga. De är hur gulliga och gosiga som helst, och de betyder mycket för sina familjer.

Men, så snart de hamnar i miljöer, där de inte känner sig trygga eller där de känner sig hotade eller om det dyker upp barn eller vuxna människor som de inte känner väl, kan de mycket väl både nafsa och bita hårt.
Vems är felet när en hund biter någon?
Det är alltid hundägarens fel oavsett vad som hänt, enligt lagen, som säger att hundägaren har strikt ansvar för vad hunden ställer till med. Det är hundägarens ansvar att se till att hunden inte hamnar i sådant läge att den känner sig tvungen att gå till försvar. Detta gäller alla hundar, både de som för det mesta är trygga och välfungerande och de som är osäkra och har svårt att hantera sin omgivning.
Trots att det är hundägaren som brister när en hund biter någon, är det hunden som får betala priset - många avlivas.
Vad skall man göra som hundägare, om man har en hund som är osäker och rädd för saker o ting i sin omgivning?
Det finns bara ett svar på den frågan – sök hjälp hos en hundpsykolog!
Rädsla är ett av de problem hos hundar som oftast inte går över av sig själv, utan som har en tendens att med tiden förvärras.

Rädda hundar reagerar på två sätt.
Antingen flyr de med svansen mellan benen, eller så försöker de försvara sig med alla medel genom att morra, nafsa eller bita. Försöker hunden fly, men kan inte komma undan, kommer även den hunden att försöka nafsa eller bita till slut.

Att vara ägare till en hund som är rädd, innebär ett jättestort ansvar.

Ansvaret ligger i att hela tiden passa hunden och se till att ingenting triggar igång hundens rädsla och att ingen i omgivningen blir skadad.

Det finns flera orsaker till rädsla hos hundar.
Det handlar både om arv och miljö. Hundar föds med olika mentala egenskaper, vissa är totalt orädda med ett stort självförtroende och reagerar sällan med rädsla inför saker o ting. Andra valpar föds mera osäkra utan något större självförtroende och reagerar oftare med rädsla inför saker som dyker upp.

Alla valpar behöver mycket social träning som små, för att ge dem en positiv erfarenhet av människor och miljöer runtomkring dem och för att de skall fungera lugnt och tryggt i vuxenlivet. MEN, de osäkra valparna behöver ännu mera träning när de är små, för att övervinna deras rädslor, träning som hjälper dem att kunna fungera i samhället utan att vara rädda.

Tyvärr tror jag inte att hundägare förstår hur allvarligt det är att ha en rädd valp.
De flesta tror förmodligen att problemet försvinner av sig själv när valpen blir större.
Jag önskar att det vore så, men med facit i hand, och med min erfarenhet av att arbeta med rädda hundar, kan jag säga att det blir inte bättre – det blir värre! (utan träning)
Jag har under årens lopp arbetat med många rädda och aggressiva hundar, och nästan alla har det gemensamt att de har varit rädda redan som valpar. De var rädda för barn, för andra hundar och för människor.
När de blivit större har vissa börjat nafsa, och när de märker att det hotfulla försvinner (det de är rädda för) då har de lärt sig att nafsa är bra, och sedan har de även börjat bita hårdare.
Då, när hunden är 3,4 eller 5 år inser ägaren att hundens agerande är ett problem.
Jag är jätteglad för att dessa människor söker hjälp.

MEN TÄNK OM hundägare skulle söka hjälp redan med sina osäkra och rädda valpar, hur bra skulle det då inte bli. Då skulle hunden slippa leva sitt liv med onödiga rädslor och med den stress, som ofta blir följden. Då skulle också många människor slippa bli bitna av dessa hundar. Och då skulle hundägaren slippa skämmas över sin aggressiva hund, som uppför sig så dåligt (enligt samhället).
Det finns bara vinster med detta.
Men, många går ju på valpkurs med sina valpar, får man inte hjälp där?
Det beror på hos vem och var man går, och på hurdan kunskap kursledaren har av att arbeta med rädda hundar. Alla kursledare på valpkurser runtom i Sverige har långtifrån den kunskap som behövs. Jag har träffat många rädda hundar som gått valpkurs, men som inte blivit av med sina rädslor, och i vissa fall har de förvärrats.
Jag vill inte göra dålig reklam för valpkurser, jag vill bara att rädda och osäkra valpar skall få rätt hjälp, så att de kan utvecklas till trygga individer.

Hur tränar man bort rädslor?
Det kan finnas fler faktorer som spelar in, men har man gjort den bedömningen att det inte finns fysiska orsaker till problemet, då handlar träningen om att förändra hundens associationer till det, den är rädd för. Att förändra hundens bild från att förvänta sig något dåligt till att förvänta sig något bra.
Detta är inte hokus pokus som jag hittat på, utan detta är beteendevetenskap och inlärningspsykologi, som man forskat på under lång tid. Forskningen man har gjort på både djur och människor, har visat att om man exponerar individen för det negativa (det den är rädd för) i lagom doser (utan full panik) så att inlärningen fortfarande fungerar, samtidigt som något positivt tillförs, så förändras den negativa känslan efterhand. Det negativa övergår till något positivt.
Det krävs lite planering, lite tålamod, tid till träning och något som hunden absolut gillar, ibland tar det inte mer än 30 minuter och ibland tar det flera månader.
Rädslor man kan jobba med kan vara: rädsla för barn som springer och/eller väsnas, rädsla för att bli klappad eller tagen på, rädsla för andra hundar, rädsla för kloklippning eller annan kroppshantering, rädsla för veterinären, rädsla för ljud osv. osv.
På stora djurparker har man med framgång tränat stora vilda djur att lugnt och stilla medverka vid bl.a blodprovstagning och annat som i vanliga fall upplevs som något skrämmande för de vilda djuren.
Fungerar det på de, fungerar det på våra hundar också.

Min stora önskan är att fler och fler hundägare skulle inse vinsterna med att söka hjälp i ett tidigt skede, både för att det lättare och snabbare går att jobba med problem då, men även för att bl.a. rädsle- relaterade problem ofta har en tendens att förvärras över tid.

Härligt stimulerande nosarbete

2011-05-16T20:00:00.000+02:00

Igår var vi i skogen med KoV kursen (kontakt o vardagslydnad). Allt var härligt grönt och skönt, regnet höll sig borta och det var skönt att göra ett uppehåll med vardagslydnaden och bara ägna sig åt avkopplande nosarbete.

Att ge hunden stimulerande uppgifter i form av att leta upp något den vill ha, är bland det roligaste jag vet.

Det den letar efter kan vara godisar/något ätbart, sina favorit leksaker, människor, kottar, pinnar, vantar/klädesplagg, mobiltelefonen, nycklar, kantareller eller i stort sett vad som helst.

Hundens nos och luktsinne är helt fantastiskt, och det finns nästan inga gränser för vad den kan nosa upp och hitta.

Det värsta jag har hört var en knarkhund som nosade reda på knark som fanns i en bensindunk fyllt med bensin!!

Nu är det inte sådana uppgifter hundarna får på våra kurser, men att leta reda på pyttesmå godisar i skogsterräng, eller favoritleksaken som ligger en bra bit bort under mossa och löv, det är inte helt fel, för en ung hund proppfull med energi.

I alla KoV-kurserna brukar jag lägga in ett kurstillfälle där jag tipsar om olika nos-övningar, och hur man går vidare genom att försvåra. När hunden får jobba med näsan regelbundet blir den också duktigare och det går snabbare o snabbare att hitta det som är gömt. Då är det absolut viktigt att hänga med i hundens utveckling och försvåra, för att det skall fortsätta att vara stimulerande för hunden.

Har tyvärr träffat på flera hundägare som gömmer 1-5 godbitar till hunden år in och år ut.
Hur kul är det?

Nej, man skall aldrig underskatta hundens intelligens och luktsinne.

Otaliga gånger har jag mött hundägare på mina kurser som, när de ser hur intensivt och fint hunden deras jobbar, blir alldeles förbluffade över hundens kapacatitet. Hunden har en enorm kapacitet, som det gäller att utveckla och stimulera. Det skapar lyckliga hundar och hundar som inte är tidsinställda bomber pga överskottsenergi.

Jag älskar mina kurser där jag ser hur hundarna jobbar intensivt trots allt runtomkring som kan distrahera dem, och när jag ser stolta och lyckliga mattar och hussar.

Om du som läser detta blir sugen på att ge din hund stimulerande uppgifter och upplevelser, finns det fina chanser nu i sommar. Det blir aktiveringskurs i juli, där hunden och du får prova på lite av varje, både nosarbete och andra saker som ger hunden stimulans, och det blir kantarellsök i augusti, där hunden får lära sig att hitta kantareller i skogen. Härligt roliga kurser att gå på, med sin hund.

Mera information om sommarens kursern finns på http://www.hundharmoni.com/

Ser fram emot att träffa er!

Fascinerande underhållning

2011-05-16T02:07:00.000+02:00

Det finns nog inte så många i vårt avlånga land som inte vet vem mannen som sägs tala med hundar - the dogwisperer - är. Jag menar naturligtvis Cesar Millan, den omdisskuterade mannen som säger sig
"rehabilitera" hundar på bästa sändningstid på TV.
Och det verkar som att folket antingen älskar honom och hans metoder eller så gillar man honom och metoderna inte alls, eller lättare sagt, det är nog mer metoderna han använder som inte gillas.
Han har precis varit i Malmö, och jag förmodar att Arenan var fullsatt, med tanke på hur många anhängare han har. Där fanns även modiga män och kvinnor utanför, inte så många kanske, men som tydligt visade på att det finns alternativ till Millans sätt att "rehabilitera" och träna hundar med problem.

Det är makalöst fascinerande att en persons agerande kan upplevas på två, så helt olika sätt.

Jag har följt med i debatten, så gott jag kunnat, och det är helt klart att många helt enkelt tycker att

1) han är det bästa som hänt hundvärlden
2) hans metoder är snabba, enkla och
3) fungerar jättebra på just deras hundar
4) han inte alls tränar med straff, utan att han belönar hundarna han tränar
5) de som kritiserar hans metoder , inte vet vad de talar om
6) hundarna vill ha en sträng och auktoritär ledare, annars fungerar det inte

Sedan finns det de andra, de som kritiserar hans metoder och som tycker att

1) hans metoder är ensidiga och gammalmodiga
2) han använder onödigt brutala och plågsamma träningsmetoder gentemot hundarna
3) sättet att enbart straffa bort hundens symtom utan att jobba med grundproblemet tex. rädsla/ångest,
skapar större och mer allvarliga problem i längden (fast det får man aldrig se på TV)
4) det är fel att han kallar sig hundpsykolog, då han helt saknar utbildning och kompetens inom ämnet

Det är hur fascinerande som helst, tycker jag, att en människa och hans metoder kan uppfattas på så helt OLIKA sätt.
Men det är väl därför, antar jag, som det finns så många konflikter och oroligheter runt om oss, därför att vi är så olika, vi tänker olika, vi fungerar olika, vi triggas av olika saker, och vi löser våra konflikter på olika sätt.

Han är charmig, han har utstrålning, människorna på TVvars hundar han "rehabiliterar" ser honom som en fantastisk guru och han är i TVrutan på bästa sändningstid.
Hans metoder är dessutom snabba, det tar inte många minuter att "rehabilitera" en arg och rädd hund, som sedan blir passiv och foglig som ett lamm (speciellt när luften tar slut, tungan är blå och hunden tuppar av, av syrebrist)
Det är underhållning, det är show, och det är förmodligen lika fejkat, som all annan TV underhållning.
Ja visst är det fascinerande, eller hur?

Att göra rätt från början

2011-05-10T22:52:00.000+02:00

Haft en helt underbar dag på jobbet idag.
Träffade bl.a. en nybliven valpägare med en alldeles bedårande 14 veckors valp, som i väntan på att valpkursen skall börja, kom för valp-rådgivning. Det var en mycket hundklok kvinna som hade haft hundar förut, men det var ett tag sedan och hon ville veta att hon var på rätt spår med sin lilla valp.

Vi hann med mycket på 1,5 timme, saker som är viktiga att ha koll på med en liten valp, och som är så bra att veta för att undvika alla fel, man annars lätt gör.

Vi började med att gå igenom inlärningens grunder dvs. hur hundar lär sig olika saker i livet och då menar jag BÅDE bra och dåliga saker. Med dåliga saker menar jag de sakerna hunden gör som vi som hundens ägare inte alls gillar.

Vi pratade om vikten av att inte ge valpen uppmärksamhet på saker den gör, som hon inte vill att den skall göra, då många felbeteenden ofta är inlärda och belönade av valpens omgivning. Jag tror att valpens ägare fick några aha-upplevelser där. (Alla valpar älskar uppmärksamhet)

Hon fick även verktyg för att snabbt kunna avbryta valpen, när det behövs.

Jag klickade in valpen på några minuter och visade henne sedan hur man effektivt tränar den på bl.a sitt och att inte hoppa. Eftersom jag älskar klickerträning, blev jag jätteglad när hon med entusiasm genast ville lära sig denna fantastiska träningsmetod.

Vi pratade om fördelen med rätt utrustning dvs. att ha sele på valpen för att förebygga framtida problem, och för att vara snäll mot den känsliga valphalsen.
Stress och överaktivering och hur man förebygger detta, hann vi också med samt lite om koppelträningens grunder innan valpen blev trött och kröp in i sin lilla transportväska.

Valpägaren var mycket nöjd med det som hon fick med sig hem, och jag känner en sådan tacksamhet över att kunna göra skillnad - skillnad för valpen, då det blir RÄTT REDAN FRÅN BÖRJAN.

Olika sätt att träna sin hund på

2011-04-13T16:08:00.001+02:00

Bella o Emelie

Har varit på seminarium i helgen. Emelie Larlham från USA som blivit känd för att lägga ut små videoklipp på youtube om hundträning, har varit i Malmö.
Emelie tränar hundarna genom operant träning och det innebär bla. a. att hundarna får tänka mycket själva för att komma på vad som lönar sig, att hon inte korrigerar hundarnas beteende när de gör "fel" och att hon mycket aktivt belönar hunden när den gör rätt.
Det finns många olika sätt att träna hundar på, och det handlar om att hitta "sitt" sätt, det som man själv trivs med. Vissa sätt går ut på att belöna hunden när den gör rätt och att straffa hunden genom ryck i kopplet, genom att säga nej/fy eller fysiskt tillföra hunden obehag genom nyp, slag eller annat (kallas även för att man korrigerar hunden, det låter inte så illa som straff) när den gör fel. De flesta hundägare verkar ha fastnat för detta sättet.
Det finns ett annat sätt att träna på, som bygger på att man låter bli att lägga energi på att straffa hunden när den gör fel, men där man aktivt belönar hunden när den gör rätt. Många använder en klicker, men det måste man inte, klickern gör det dock mera effektivt.
Detta sättet har jag fastnat för.
Dels för att jag kan se glädjen hos hundarna som har tränats enligt denna modell, men också för att jag ser hur effektivt det fungerar.
Lägger man ner tid på att träna sin hund måste det även vara effektivt, annars kan det kvitta.
Dessutom är det en utmaning för mig att kunna sprida desa tankar vidare till mina kursdeltagare, ibland lite skeptiska till en början, men allt som oftast helnöjda när kursen är slut.
Vill du se lite hur Emelie tränar sina o andras hundar gå in på http://www.dogmantics.com/ och kika på videoklippen.

Nu, iväg till kvällens valpkurs, skall bli kul:))

belöna eller bestraffa?

2011-03-28T23:53:00.000+02:00

Vad är det som gör att vi människor direkt lägger märke till det som är fel, men helt missar det som är bra?

Många hundägare är ganska snabba med att tala om för sin hund att de inte gillar det de gör. Detta gör man både verbalt med Nej, Låtbli, Fy, men även genom att rycka i kopplet, att daska till hunden eller andra mer eller mindre otrevliga sätt.

Vad brukar de flesta hundägare göra när hunden är:

lugn

tyst

står på marken(hoppar inte)

sitter stilla

ligger stilla

går sakta bredvid med slakt koppel

tittar tyst och lugnt på mötande hundar

tittar tyst och lugnt på mötande människor

eller annat som är BRA?

Svaret är - de gör oftast INGENTING.

Och det trista är att de flesta hundägare inte ens är medvetna om att de är snabba med att bestraffa men att de helt missar att belöna sin hund när den gör alla de andra bra sakerna, som faktiskt den gör större delen av sin vakna tid.

Det finns ett scenario som jag stöter på ganska ofta när jag är ute med Bella.

En hund med sin ägare närmar sig, och stannar till lite, en bit ifrån oss.

Hunden tittar på oss lugnt och tyst. Hundägaren gör ingenting.

De kommer närmare, hunden börjar bli spänd, men är fortfarande ganska lugn o tyst.

Hundägaren gör fortfarande ingenting.

De kommer närmare, hunden börjar dra i kopplet. Nu börjar hundägaren vakna, och säger Nej med arg röst.

Den mötande hunden börjar nu skälla och drar ännu mer i kopplet.

Nu har hundägaren vaknat till ordentligt och är jättearg på sin hund, säger arga saker till den samtidigt som de drar i varsin ända av kopplet.

Vad skulle hända om hundägaren började se sin hund med nya ögon?

Vad skulle hända om hundägaren skulle belöna sin hund när den uppför sig bra, dvs. när den tittar på oss, är tyst och inte drar i kopplet?

Tänk om hundägaren i det läget skulle belöna sin hund med att kasta ut en näve korv eller köttbullar i småbitar, under tiden vi passerar?

Tänk om hunden då fick välja om den skulle skälla på oss eller om den skulle äta sitt godis istället.

Många hundar skulle nog välja de smaskiga korvarna/köttbullarna.

Tiden mellan att hunden ser en mötande hund, till att den börjar skälla och dra i kopplet, den tiden är jätteviktig. Att utnyttja den tiden på ett bra sätt kan ganska snabbt förändra hundens beteende och förväntan på den mötande hunden.

Den tiden kan utnyttjas till att belöna hunden för att den tittar lugnt, vilket ofta brukar leda till att hunden börjar förvänta sig en positiv sak, i detta fall att få godis, istället för att förvänta sig trubbel.

Dessutom är det så att ju fler gånger hunden blir belönad för att den tittar, utan att skälla, desto större är chansen att den istället för att börja göra sig iordning för ett utfall, vänder sig om mot matte/husse och förväntar sig sitt godis.

Och det är början på ett nytt beteende.

Det bästa är att även hundägaren har lärt sig något nytt, nämligen att se när hunden gör något BRA.

Våra hundar gör så himla många bra grejer varje dag, varje timme, varje minut.

Tänk om vi skulle börja bli medvetna om alla dessa bra saker, tänk om vi skulle se de, belöna de och på det viset få mera av de.

Då skulle vi förmodligen uppleva betydligt färre problem med våra hundar.

Tänk om vi skulle göra likadant med våra barn och med vår partner?

Världen skulle se helt annorlunda ut, det är jag ganska säker på.

1 + 1 = 2

2011-03-24T23:12:00.000+01:00

Hundar är smarta, det vet jag.
Bella är hund så då måste hon vara smart.
Hon är smart.
Bellas stora passion i livet förutom att springa fort, är att smita in i olika små eller stora, hål i häckar och staket.
Hon gör ingen skada när hon väl smitit in i någons trädgård eller på något annat ställe, där hon helst inte skall befinna sig, men det är ändå inte bra.
Jag vill ju inte att någon skall bli arg på henne, elller på mig heller som ju är ansvarig för alla hennes handlingar här på vår jord.
Jag har lagt ner mycket tid på att träna henne på inkallning och där är hon klockren, idagsläget kommer hon alltid när jag kallar, helt underbart.
Vad har det ena med det andra att göra?
Jo, så här ser det ut:
lilla hyssfröken smiter in i någon trädgård så fort jag inte har koll, jag vill inte att hon är där, och jag kallar på henne. Hon kommer som ett skott, ser glad ut och vet att det vankas belöning, då hon varit duktig och kommit.
Men grejen är den att jag har kommit på henne nu.
Jag är alldeles säker på att hon även börjat smita in, därför att hon vet att då kallar jag, och då blir det belöning.
Kom på henne häromdan med att smita in, stå och vänta på inkallningen för att därefter hysta in belöningen.
Smart, va!
Efter detta har jag bytt strategi.
Det måste jag, för att kunna bryta denna lilla cirkel av händelse och konsekvens.
Numer har Bella alltid långlina på sig när hon är lös och hon är lös på varje promenad.
Med linan kan jag hejda henne innan hon smiter in någonstans, och jag försöker ha superkoll på henne.
Min strategi går ut på att förhindra att hon överhuvudtaget kommer på idén att smita in någonstans, det är nog den enda möjligheten. Om hon från början smet in 5 gånger på en runda, så är vi nu nere på 0 eller högst 1 gång per runda, vilket gör mig ganska nöjd med min strategi.
Hundar fungerar lite som vi människor, det vi håller på med varje dag, det blir snabbt en vana/ovana, och det kommer vi att hålla på med även om vi inte alltid är medvetna om det.
Bryter vi vanan dvs om vi inte har möjlighet att utföra det, då kommer vi efter ett tag att ha glömt bort det och ibland fattar vi inte ens varför vi höll på med det.
Så jag bryter hennes ovana att smita in i folks trädgårdar.
Då slipper hon hålla på med huvudräkning och känna sig smart:))

Ett magiskt lugn.

2011-03-17T20:38:00.000+01:00

Den senaste valpkursen är i full gång och igår var det andra kurstillfället. Jag har ändrat om i kursen igen, det är alltid lika spännande att se hur resultatet blir. Har provat att börja varje kurstillfälle med en lugn stund där varje hundägare sitter med sin valp och lugnt stryker den eller med mjuka fingrar gör varsamma massagerörelser. Allt för att lugna ner både valp och hundägare när de kommer. Ofta är både valp och matte/husse ganska uppvarvade när de kommer, ibland nästan direkt från jobbet, och då kan det ta en god stund innan de blir mottagliga för information och inlärning.
Resultatet är ett nästan magiskt lugn i gruppen som håller i sig under hela lektionen.
Martina som hjälper mig ibland, och som var med igår tyckte att det var helt fantastiskt hur lugnt det blev snabbt. Hon hade inte sett detta i tidigare grupper.
Jag håller med henne, det är ett stort lugn i denna grupp som jag inte riktigt upplevt tidigare. Visst, grupperna är olika, och vissa är lugnare än andra, men lugnet brukar inte komma så snabbt. I förra veckan var valparna med för första gången och vissa var lite mer oroliga än andra, men redan där varvade de ner mycket snabbt med tanke på att allt var nytt för dem.
Varje valp har dessutom sin egen filt med, som de har haft i hemuppgift att bli belönade för när de ligger på den.
Vi människor är ofta så inriktade på att prestera, på att hela tiden göra något, och det resulterar som vi numer vet i stress och utbrändhet.
Det är aldrig fel att träna sig i att bara vara, att bara sitta ner lugnt och att följa vår egen andning eller hundens andning. Det som händer då är att vi landar, vi blir mera medvetna om här och nu, och tankarna får en chans att släppa det som hände på jobbet idag.
När matte och husse blir lugn, då blir ofta även våra hundar lugna, och när vi dessutom berör deras kropp lugnt och mjukt, ja då ser vi resultatet.
Ett magiskt lugn.

Sele eller halsband på hundarna?

2011-03-14T13:19:00.000+01:00

Jag ser alltfler hundar med sele på sig på och det gläder mig. Av gammal vana sätter de flesta hundägare på sina hundar halsband och tänker inte nämvärt mer på det. Så har man alltid gjort och det är väl ok. men i takt med att vi blir medvetna om vårt eget välbefinnande så blir vi även medvetna om hundens välbefinnande.
För många hundar innebär halsbandet obehag, smärta, frustration och stress.
Halsen är ett mycket känsligt parti på både människor och djur och att ha något runt halsen kan upplevas som mycket obehagligt speciellt om det stryper åt och ibland även hindrar lufttillförseln. Många hundägare reagerar själva på hur hemskt det låter när hundens halsband stryper åt.
Jag har arbetat med sele på hundar under många år och informerar alla kursdeltagare på mina kurser om dels hur negativt halsband kan vara men också om att det finns alternativ.
Hundens anatomi runt hals o nacke är likadan som vår dvs. vi vet alla hur lite som behövs för att vi skall få spänningar i nacken med ibland huvudvärk som följd. Samma sak med hundarna, men där halsbandet ligger an mot halsen varje dag, år efter år. Är det inte hunden som drar iväg eller gör ett ryck i halsbandet så är det vi som är oförsiktiga men effekten blir densamma; spänningar i nacken som är mer eller mindre smärtsamma.
Jag vet själv hur hemskt det är att gå omkring med spänningar och ont i nacken, jag blir irriterad och hemskt trött av det.
Detta är många hundars vardag, och de kan dessutom inte berätta för oss hur de mår.
Vad många inte heller vet är att halsbandet ofta fungerar som en trigger för att hunden skall dra i kopplet. Obehaget runt halsen skapar stress och frustration hos hunden vilket leder till att den drar mer i kopplet än vad den skulle gjort annars. Det är nämligen så att smärta och obehag lätt leder till stress hos både mäniskor och djur och de flesta stressade hundar jag träffat har dragit mycket i kopplet.
Det behöver inte vara så!
Idag finns det jättebra selar att köpa, men man behöver lite kunskap så att man köper rätt sele till sin hund.

Jag jobbar med två likartade selar men de fungerar på lite olika sätt, dessa finns även till försäljning hos oss på Hundharmoni;

1) vanligt y-sele som avlastar nacke och halsparti och som är anatomiskt riktigt för hunden som drar eller för den växande hunden. Bilden nedan visar ett y-sele

2) specialdesignat y-sele med tillhörande koppel, jobbar med hundens balanspunkter så att den inte har full balans och därmed inte full styrka att dra.
Är 100% hundvänligt och mycket effektivt. Som en bieffekt upplevs hunden dessutom som lugnare, vilket är kalas.
Helt suveränt för både hunden och människan som håller i kopplet.
På bilden nedan är det min Bella som har den på sig.

Jag kan inte räkna alla de gånger jag bytt halsbandet mot ett sele på en stressad hund som drar i kopplet, och effekten kommer ganska direkt, hunden drar betydligt mindre intensivt och den blir lugnare och lättare att kommunicera med.

Tyvärr finns fortfarande stryphalsband att köpa, vilket är helt otroligt med tanke på skadeeffekterna som finns beskrivna.
Jag avråder även ifrån de sk antidragselar som finns att köpa som bygger på att när hunden drar, dras linorna ihop som går únder hundens framben och de känsliga armhålorna, vilket både gör ont på hunden och kan skapa fula skavsår. Inte snällt mot hunden! Bilden nedan visar en sådan sele.

Avslutningsvis vill jag bara säga att vill du vara snäll mot din hund och vill du undvika stress, smärta och skador på nacken, använd ett bra SELE till den.

Vad är det för fel på att ge hunden godis?

2011-03-11T22:25:00.000+01:00

Har på sista tiden stött på reaktioner från människor som retar sig på att vi belönar hunden med något ätbart dvs något som den tycker om att äta. Jag brukar föreslå korv, köttbullar, ost, pannkakor, kött som blivit över från middagen, grillad kyckling eller annat gott som hunden inte får som sin vanliga mat.
Man kan också blanda och göra iordning en påse "gott o blandat" som ju är extra spännande då hunden inte vet vad som kommer.
Jag brukar även ha olika godisar beroende på vad vi tränar på och hur svårt det är för hunden att utföra det jag begär.
Det som är svårt för hunden att prestera det belönas med godare godis än det som hunden gör som är relativt enkelt för den.
När jag tränat Bella på inkallningen som inte var helt given från början, handlade det om kalvsylta, köttbullar och korv dvs godis som Bella gör vad som helst för att få. Kom hon när jag kallade så skulle hon verkligen bli belönad, för det är svårt att komma när man är upptagen med att undersöka någon annans trädgård, när man precis skall kolla in hunden som närmar sig eller när man fått upp någon spännande doft i näsan.
Resultatet har blivit att Bella i dagsläget alltid kommer när jag kallar oavsett vad hon har för hyss för sig.

"Varför skall man proppa hunden full med godis" och "hunden skall väl lyda utan att man ger en massa godis hela tiden" kan det låta när hundägare har synpunkter på belöningen.
Grejen är den att det inte handlar om att proppa hunden full med godis utan om att belöna exakt det vi vill att hunden gör.
Att använda gott godis i kombination med en perfekt tajming gör att hunden förstår precis vad vi vill att den skall göra.
Det innebär att hunden vill göra om det och på så sätt skapar vi inlärda beteenden som vi kan kalla lydnad eller vad vi vill.
Visst kan det bli en hel del godisar i början av träningen, men efterhand minskar man på godiset, och vid det laget utför hunden det inlärda beteendet tex. inkallning ganska automatiskt även om det endast vankas godis ibland.
Jag förstår inte vad det är för fel på att ge hunden godis, om det är godis hunden gillar.
När det handlar om belöning så är det ju väldigt individuellt vad både folk och hundar uppskattar, och de flesta hundar är beredda på attt göra ganka mycket för en godbit precis som vi människor är beredda på att göra en hel del för pengar.
En massa papperslappar med olika tryck på, men för oss människor så otroligt värdefulla.
Pengar för oss är som godis för hunden, varken mer eller mindre dvs värdefullt och åtråvärt och något den är beredd att verkligen jobba för, och som dessutom är ganska enkelt att tillföra hunden.
Varför skall man krångla till det så för sig, gillar hunden godis så ge den godis, när den gjort sig förtjänt av det.
Jag ser det som lön för mödan, att visa hunden att det den utfört, det uppskattar jag verkligen.
Visst gillar hundar även att vi klappar dem, att vi uppmärksammar dem och att vi pratar mjukt med dem, och det kan vi ge dem ofta men i en knivig situation där hunden vill göra något du inte vill, eller när det hunden skall fokusera på dig när det finns massor runtomkring som distraherar hunden, då finns det inte mycket som går upp mot en smaskig godbit, speciellt om hunden är lite småhungrig.
Så ge hunden det hunden vill ha, så ger hunden dig det du vill ha, så enkelt är det.
I varje fall i min värld.

Och visst kan man belöna hunden med andra åtråvärda saker också som tex. leksaker eller en fartfylld lek men det viktigaste är att belöna hunden med det som den verkligen uppskattar, i just den stunden.

Inspiration

2011-02-22T15:22:00.000+01:00

Jag älskar att inspireras av andra. Att få ta del av andras erfarenheter, deras visioner, drömmar, entusiasm, glädje, kunskaper, skickligheter, fantasier och kreativitet. Det finns få saker som fyller mig med så mycket glädje och inspiration som att gå på kurs och lära mig nya saker och att få just inspiration till att själv skapa och utvecklas. Tänk så många människor vi träffat och träffar som vi tycker är alldeles fantastiska människor, och vi tänker kanske tanken "tänk att få vara i deras kläder".

Men hur många gånger tänker vi på att vi faktiskt inspirerar andra! Förmodligen alldeles för sällan.

Vi är bra på att jämföra oss med andra, men tyvärr blir det ofta på vår egen bekostnad, vi är sällan tillräckligt bra i våra egna ögon, vi ser gärna andras storhet och vår egen litenhet, och känner ofta att vi inte är tillräckligt bra.

Ibland när jag är lite nere, lite sliten, lite liten, och tänker just tanken att tänk att få vara som de andra, de som alltid lyckas, de som alltid vet vad de vill, de som alltid är glada, då kan tanken plötsligt komma; TÄNK SÅ MÅNGA JUST JAG INSPIRERAT! Tänk så många människor som jag träffat, människor med hundar och människor utan hundar, där just jag gjort skillnad. Där de hämtat inspiration av mig och där jag har kunnat dela med mig av min kunskap, min glädje, min entusiasm och min kreativitet. Då blir jag med en gång gladare, känner mig större och mycket bättre till mods.

Tanken är härlig - vi inspireras ständigt av varandra och alla har vi fantastiska erfarenheter och egenskaper som kan göra skillnad för andra.

Glöm aldrig hur fantastisk just du är!

Inre frid och en bön om fred.

2011-02-15T11:38:00.000+01:00

Fick denna fina text skickad till mig och vill gärna dela med mig till er alla.
Alla behöver vi inre frid och yttre fred, eller hur?

Inre frid. En bön om fred.
Jag kanske tänder ett ljus. Jag kan ta en bok jag älskar, en vacker bild eller en blomma att titta på, sätta på rofylld musik eller ta något annat som stöd till denna stund i stillhet. Jag kan sitta, stå stilla, ligga ner, promenera ute, sitta på en parkbänk, …
Allt som jag behöver göra är att för mig själv ge intentionen Stillhet och frid och sedan känna att just nu finns bara detta jag, detta nu och stillhet. Här kopplar jag av en stund och känner mig fyllas med ro. Här finns ju inget annat just nu. Här är jag vän med mig själv och vän med världen.
När jag känner mig fyllas av stillhet, en inre frid, stannar jag kvar i den känslan OCH låter den pulsera eller flöda ut från mig i alla riktningar – som ett ljus.
Till nära och kära, till den del av världen där jag lever just nu och vidare ut eller så kan min känsla av frid bara färdas ut från mig, ut, ut, ut – som ett ljus.
Ett ljus är ett ljus som värmer lite, men värmer i alla fall. Men många ljus är en fantastisk kraft och värmekälla.
Samtidigt som jag låter denna frid spridas så känns det gott att veta att jag också är mottagare för alla andra som sänder denna frid ut i världen. Jag är sändare och mottagare samtidigt.
Denna puls av frid ut från mig är i sig min bön om fred. Det behövs inga ord. Min känsla av frid är den stora kraften i denna bön om fred och harmoni på jorden.

Tidpunkt: kring kl. 20.00 varje dag. Tid: från 5 minuter till dygnet runt. Start: idag

Machohundar - finns dom?

2011-02-01T22:32:00.000+01:00

Idag när vi var ute, jag o Bella träffade vi på en liten borderterrierkille, han var inte så gammal högst 2 år. Bella var lös så hon sprang runt och ville leka. Han fick vackert stanna kvar i kopplet, för honom kunde man inte ha lös förklarade matte, för han sprang efter kaniner.
När Bella väl lugnade sig och kom fram till honom för att hälsa på hundars vis, nosa fram o bak och kolla läget, gick det inte alls.
Han var inte ett dugg intresserad av att nosa varken fram eller bak, utan han skulle kliva på direkt. Inget "hej" eller "va´ snygg" du är, utan pang på rödbetan, kliva på och helt okontaktbar var han.
Matte förklarade att han hade redan parat sig fyra gånger så det var allt han ville med alla tikar han mötte. Han brydde sig inte ett dugg om vad tikarna tyckte, hur mycket de än protesterade, han skulle para sig till varje pris.
Tur att han inte är människa, för då skulle man burat in honom för länge sedan:)) För våldtäcktsförsök.
Funderar lite kring detta fenomen, hur våra hundar avlas fram till riktiga machohundar fullproppade med testosteron, vilket förmodligen är varje hundöppfödares dröm, en hanhund som absolut jättegärna och jätteofta vill para sig.
Sedan tänker jag på hundarnas ursprungliga beteende, på deras arv från vargen och på hur långt ifrån ett naturligt hundbeteende denna jycke uppvisar.
Tänk att inte kunna umgås med sina hundkompisar på ett naturligt och avslappnat sätt, utan att bli stressad och blockerad av sin sexdrift.
Jag tycker hemskt synd om hunden, och jag önskar honom en betydligt lugnare och mera harmonisk tillvaro.
Han kanske vore betydligt lyckligare utan sin manlighet, vem vet?

Är din hund en LYCKLIG HUND?

2011-01-27T21:38:00.000+01:00

Många av oss som har hund, skulle inte kunna tänka oss en tillvaro utan våra fyrfota vänner. Vi lever tätt in på varandra och delar såväl vardag som fest. Våra hundar som är otroligt anpassningsbara följer oss i vår vardag, och det är vi som lägger upp dagsrutten.
Vi går till jobbet, kommer hem, går ut med hunden, lagar mat, går iväg till träningen, går ut med hunden och sedan är det läggdags. Så ser nog vardagen ut för många av oss.
Något vi ibland glömmer är att vi faktiskt är olika, på så sätt att vi har olika behov.
Vi människor tillgodoser våra behov av stimulans och social gemenskap genom att se på TV, läsa tidningar/böcker, gå på kurser, träffa våra arbetskamrater,utföra våra mer eller mindre stimulerande arbetsuppgifter, gå och fika med kompisar osv.
Hur ser hundens liv ut?
Hur tillgodoses hundens behov av stimulans och social gemenskap?
Vad är stimulans för en hund och vad innebär social gemenskap?

Hundar är rovdjur och de är flockdjur vilket innebär att de har behov
av att bl. a.
- träffa andra hundar/få vara tillsammans med andra hundar
- få tugga på ben
- få nosa och utforska sin omgivning
- få springa lösa
- bära saker
- gräva
- bada/rulla sig i vatten
- vara tillsammans med sin familj, både människor och andra djur
- få stimulerande uppgifter såsom att lösa olika problem och att lära sig nya saker
- få busa och leka tafatt

Vi människor känner ibland att vi springer i ekorrhjulet när vi jobbar, sover, äter, jobbar osv. och det känns så oerhört värdefullt för oss att få lite guldkant på tillvaron genom en lite utflykt, en rolig fest med kompisarna, en ny bok att sätta tänderna i, kanske en resa eller annat som vi uppskattar.
Det är samma sak med våra hundar, de behöver också lite guldkant på sin ibland monotona tillvaro.
Det är inte speciellt svårt att tillgodose dessa hundens behov om man vill ha en lycklig hund. En hund som inte bara finns till för vår skull utan som har ett eget värdefullt liv.

Kanske hundens önskelista ser ut så här?
Tänk att få:
Nosa i min egen takt på promenaden (för vems skull är vi ute egentligen?)
Få säga HEJ till den mötande hunden, få nosa på varandra utan en massa nej, kanske leka en liten stund, kanske följas åt på promenixen och få kissa ihop(härligt!).
Ett härligt märgben att tugga på, alldeles för mig själv.
Springa lös och få sträcka ut ordentligt.
Vara lite busig, med glimten i ögat sno mattes toffel och bära runt den stolt.
En egen hörna i trädgården där jag får gräva mig ner till Kina.
Bada i havet,sjön eller närmaste vattenpöl, härligt!
Leka tafatt med husse eller matte, som är på gott humör.
Få lite uppgifter som jag kan lösa på egen tass, kanske få nosa upp ett spår, kanske leta efter min favoritleksak eller kanske vi kan leka klickerleken, där jag får gissa vad jag skall göra för att få KLICK o GODIS, underbart roligt!

Ja, det är inte speciellt svårt att sätta guldkant på hundens tillvaro och få en LYCKLIG HUND.

Var NOGA med var du går på kurs!!!

2011-01-26T14:27:00.000+01:00

Igår läste jag ett mail.
Jag trodde inte mina ögon, och jag blev så heligt förbannad så det rök ur öronen på mig.
En hundägare beskrev hur hon hade gått på en lydnadskurs med sin hund på en "hundskola" här i närheten. Ser på deras hemsida att det handlar om Jeppe Strids filosofi, vilket kallas för "mycket kärlek och klara gränser"

Hunden som redan tidigare hade problem med osäkerhet, visade tidigt under kursens gång att den inte klarade av hundmöten genom att göra utfall mot de andra hundarna.
Instruktörens filosofi för att hjälpa hunden och ägaren gick ut på att korrigera hunden med kopplet dvs. att rycka i kopplet.
Problemet blev värre för var gång och det slutade med att de fick sätta munkorg på hunden och att instruktören säger till ägaren att SLÅ HUNDEN MED KOPPLET.
Är det detta som är "mycket kärlek och klara gränser"?

Jag undrar var kunskapsnivån för denna instruktören ligger?
Bortsett från att detta är ren djurmisshandel, så strider denna behandling helt emot all kunskap om inlärningspsykologi och om hur hundar fungerar.

En vädjan till er alla hundägare som vill gå på kurs med era hundar
- var ytterst noga när ni väljer kurs
- även om det står fina ord på deras hemsida, titta noga på hur de behandlar hundarna på kursen, handlar det om att rycka och dra i kopplet eller om att skrika till hunden eller om ren misshandel med slag eller annat - GÅ DÄRIFRÅN DIREKT!

Vänta inte med att de förstör din hund, och ta inte emot några oförskämdheter när du ifrågasätter kursens innehåll, utan gå därifrån
direkt. Det kan ibland ta endast några timmar att försöra hundens tillit och sedan kan det ta flera månader att komma tillrätta med problemen.

DU OCH DIN HUND ÄR VÄRDA MYCKET, MYCKET BÄTTRE ÄN SÅ.

Det finns idag ett ganska brett utbud av kurser för hundägare, så man skall kosta på sig att var riktigt kräsen. Du skall kunna kräva att de behandlar både dig och din hund på ett vänligt och respektfullt sätt, och med en kunskapsfilosofi som går ut på att träna hunden med moderna och effektiva metoder som är HUNDVÄNLIGA.

Hos oss på Hundharmoni behandlas alla på ett vänligt sätt och vår filosofi går ut på att det skall vara roligt att lära sig nya saker. Först när individen är trygg är den redo för maximal inlärning.

Varmt välkommen till oss!

Nytt år och nya aktiviteter

2011-01-16T14:33:00.001+01:00

Nytt år & nya aktiviteter
Tiden bara rusar iväg och nytt år innebär nya aktiviteter.
Nya aktiviteter innebär planering, planering och åter planering.
Nya kurser, nya föredrag, nya workshops och allt vad det innebär av
utveckling, glädje och härligt umgänge tillsammans med hunden.

Rasmus som är nybliven kursinstruktör får verkligen visa vad han går för, han håller flera kurser denna termin och det är spännande att följa hans utveckling framåt.
Jag själv fokuserar mycket på valparna och på hundarna med olika problem och naturligtvis på att planera och strukturera Hundharmoni vidare framåt.

Valpkurserna med alla urgulliga och härliga valpar, jag bara älskar dem!

Valpuppfostran och valpens träning - denna otroligt viktiga bit, där det handlar så mycket om att förebygga framtida problem, och att ge valpen den allra bästa grund som bara finns för att bli en trygg, trevlig och harmonisk hund i familjen. Och naturligtvis hjälpa hundägaren att vara den lugna och trygga matte/husse som är så viktig för valpen.

Hundar med olika problem, är också något som ligger mig mycket varmt om hjärtat, att med ibland ganska små medel få mera lugn och harmoni i deras ibland stökiga och stressade liv.
Hundar är precis som vi, olika, och deras problem och livssituation ser olika ut. Det är alltid spännande att möta hund och ägare och se hur de påverkar varandra på gott och ont, och hur man genom ökad medvetenhet och kunskap kan få dem båda att bli trygga och mindre stressade.
Allt detta med hund och människovänliga metoder!
Inga stryphalsband, inget skrikande, inget obehag, inget dragande och slitande i kopplet, inga oförskämdheter, inget straffande och inga andra mer eller mindre brutala metoder, som man numera kan se på TV varje vecka.
Hur blir det bättre än så?

Gott Nytt År!

2010-12-31T22:51:00.000+01:00

Ett nytt år är på ingående och 2010 är snart slut.
För mig har det varit ett spännande år där jag mött många härliga hundar och många härliga människor. Alla dessa möten har inneburit nya insikter och ny kunskap och jag är så tacksam.
Tack alla ni som kommit för att gå på våra kurser, tack alla ni som kommit för att få mera förståelse för era hundar och tack alla ni som kommit för att hitta en lösning på era hundrelaterade problem.
Tack mina fina medarbetare Rasmus och Clara för att ni finns och för att ni utför ett fantastiskt fint jobb.
Tack mina underbara hundar Tessi och Bella som finns här hos mig och tack för allt ni lär mig hela tiden.

2011 är ännu ett tomt kapitel i mitt liv, allt är möjligt och lite till.
Min önskan inför det nya året är en ökad förståelsen för våra underbara hundar. Jag önskar att människorna som väljer att leva med hunden som följeslagare verkligen är villiga att lära sig att förstå dem som egna individer och inte bara tar för givet att de skall göra oss till viljes.
Jag tror på ett liv i harmoni och ett samspel där det inte handlar om vem som vinner utan där alla är vinnare och där ingen förlorar. Tyvärr finns det alltför många hundar idag som är förlorare och jag hoppas verkligen på en förändring, de förtjänar det dessa fantastiska hundar..
För min egen del önskar jag mig nya äventyr, nya härliga insikter, nya utmaningar och sist men inte minst nya MÖTEN.
Jag önskar er alla ett fantastiskt Gott Nytt 2011!

farliga hundar!?!

2010-12-09T12:21:00.000+01:00

Att arbeta som hundpsykolog är otroligt intressant, lärorikt och ansvarsfullt. Jag träffar många olika hundägare och många olika hundar, och alla upplever ett eller flera problem kring hunden och hundägandet. Arbetet innebär att kartlägga problemet som hundägaren upplever med hunden, att lägga upp en träningsplan och att ge hundägaren adekvata och ansvarsfulla råd, som i längden skall bidra till att problemet minskar eller försvinner.
Problemen varierar, de vanligaste är ensamhetsproblem, att hunden skäller på andra hundar på promenaden, olika stressrelaterade problem såsom hyperaktivitet hos hunden och sist men inte minst hundar som upplevs som aggressiva gentemot människor, och som i vissa fall även bitit en eller flera människor.
Sista tiden har jag haft två fall med hundar som bitit människor, och i båda fallen har det handlat om hundar som klassas som "kamphundar" och som redan har ett tvivelaktigt rykte.
Att arbeta med fall där hundar bitit människor är alltid allvarliga och jag känner ett stort ansvar, i att ge adekvata råd och ärliga svar. Det första jag brukar säga är att det absolut inte får hända igen. Mitt ansvar ligger i att hjälpa hunden och hundägaren, men omgivningen får absolut inte komma till skada.
Dessutom är det ju så numer att får polisen vetskap om incidenten, kan det vara helt adjöss för hunden, numera är deras policy att avliva hunden först och fråga sedan(om de frågar alls).
I båda fallen handlade det om trevliga, sociala hundar som älskade alla människor från början, ända tills de råkade ut för allvarliga övergrepp både fysiska och psykiska från människor i deras omgivning. Detta ledde till att de slutade lita på främmande människor helt och hållet och en hund som inte litar på människor, som är skeptisk till människor eller som är rädd för människor, den hunden kommer förr eller senare att hamna i lägen där den känner sig hotad och då går den till försvar.
I båda fallen fanns det ansvarsfulla ägare, som ville göra allt som stod i deras makt för att få hunden välfungerande igen, och i båda fallen har hundarna gjort stora framsteg på ganska kort tid. Det gläder mig enormt mycket och det bevisar ännu en gång att hundar är otroligt anpassningsbara, när vi ändrar omgivningen ändrar sig hunden.
Vad behövs för att få dessa hundar på rätt spår igen?
Förutom seriösa och ansvarsfulla hundägare som förstår vikten av att det inte får hända igen, behöver de slippa alla trängda lägen där de kan känna sig hotade, så att de kan slappna av. De behöver också träna på att ändra associationen till människor, från att vara skeptisk idag till att börja associera människor med något positivt istället. Att bemöta sådana här hundar med våldsamma metoder är helt förkastligt, de behöver bli bemötta med respekt och kärlek för att ännu en gång lära sig att människor är goda, snälla varelser.
Dessa hundarna har haft en enorm tur, de har sluppit bli avlivade och de börjar sakta men säkert att börja lita på människor igen, men tänk på hur många hundar som inte har denna tur och som döms ut som farliga hundar.
Min åsikt är att alla hundar är farliga, alla hundar kan bitas och alla hundar kan gå till försvar om de känner sig hotade.
Det är upp till oss människor att ta fullt ansvar för våra hundar och se till att de lär sig att lita på alla människor, se till att de bara får positiva upplevelser av oss och vår halvknasiga värld, då kommer de också att vara harmoniska, välfungerande och "ofarliga hundar".

Valpar

2010-11-24T01:25:00.000+01:00

Årets sista valpkurs hos Hundharmoni har precis börjat. I förra veckan hade vi teori utan valpar, och idag träffades vi allihop för första gången med alla valparna. Ett härligt gäng, måste jag säga, som ställer frågor, frågor och åter frågor. Det finns många bra anledningar att gå på en valpkurs, och en av dem är att få ställa alla de här frågorna man har när valpen är liten. Oavsett om det är första valpen eller om det är den femte valpen man har, uppkommer det alltid frågor. Det kan vara de typiska valpfrågorna kring rumsrenhetsträningen, eller om hur man gör för att få valpen att sluta hoppa på oss eller den absolut mest vanliga och desperata frågan - vad gör jag med valpen som biter i allt inklusive familjen ( och det gör ont...)
Det kan också var frågor kring ensamhetsträningen, hur man medlar mellan barn och valp eller hur man får katten att acceptera valpen. En sak är säker - alla frågor är mer än välkomna - jag älskar frågor!
När valpägarna ställer frågorna, det är då de kan lära sig ett och annat och det betyder att de är öppna för svar och ny kunskap.Och ibland händer det att man gjort fel från början, och det är tillåtet, för fel gör vi alla ibland. Att säga - "vi har gjort fel" är bra, för det betyder förhoppningsvis att man tar till sig den nya insikten och kunskapen, för att förändra och göra saker på ett nytt och annorlunda sätt. Det kallar jag för positiv utveckling och det är det som för mänskligheten framåt.

Vad betyder det då att man har gjort fel? Har det skadat valpen för all framtid? Blir valpen förstörd nu, kommer den att växa upp till en problematisk hund?
I de allra flesta fallen är svaret nej, om man är villig att förändra och göra saker o ting på ett nytt bättre sätt för valpen. Valpar o vuxna hundar är tack och lov anpassningsbara, det är väl därför de klarar av att leva tillsammans med oss klantskallar. Om man förändrar valpens miljö från en mindre bra till en miljö anpassad efter valpens behov, brukar valpen oftast svara på detta med mera lugn och harmoni.
Hur ser då valpens behov ut?
Många valpägare är så glada och överambitiösa med sina valpar, att det lätt blir alldeles för mycket för den lilla valpen. För mycket motion, för mycket lek med andra hundar, för mycket lek o bus med barnen, för mycket träning, för höga krav och därmed för mycket tillsägningar och tjat i kombination med alldeles för lite vila och sömn, kan få den mest harmoniska valp att bli stressad och överaktiv. En stressad och överaktiv valp är oerhört jobbig att ha att göra med.

Vad valpen behöver är TRYGGHET i massor, lugn o ro, mycket vila o sömn, små minirundor till samma plats för att uträtta sina behov, miljöträning i små korta pass samt möjlighet att träffa flera lugna och trevliga hundar och människor. Kort sagt - många positiva (för valpen!) möten med hundar, människor och miljöer, så att den lär sig att världen är en bra plats att vara på.

Hundharmoni vill flytta....

2010-11-15T15:06:00.000+01:00

- men det är inte så enkelt som att packa grejorna och flytta in.
Har ganska länge letat runt efter en ny lokal till Hundharmoni, gärna i eller runt Malmö, men det är tydligen svårare än jag trodde.
Jag tycker inte att jag har stora krav egentligen;
jag vill ha en lokal på ca 150 - 250 kvm där vi kan träna inomhus när vädret är omöjligt att ha att göra med,
jag vill kunna koka kaffe o värma lite mat o jag vill kunna gå på toa, inga konstigheter ...
jag vill att lokalen skall vara belägen nära en fin park eller ett bra grönområde, så att vi kan hålla våra kurser o aktiviteter där.
jag vill ha en hyra som ligger på en rimlig nivå, gärna under 10 000/mån
jag vill att det skall gå stadsbussar utanför så att man kan ta sig till oss på ett enkelt sätt
jag vill att det skall finnas parkeringsplatser så att man kan parkera sin bil när man kommer till oss
sedan är det ju trevligt om man har trevliga grannar runtomkring som tycker att det är ok. men hundar som någon gång kan skälla lite.
Som sagt, det är inga konstiga önskemål jag har, det tycker i alla fall inte jag, därför är det så svårt att fatta VARFÖR jag inte har hittat den perfekta lokalen ännu???

Så- vad skall till för att den absolut mest perfekta lokalen dyker upp, med rimlig hyra o allt.
(tips mottages mycket tacksamt)

Varför morrar hunden?

2010-11-03T23:10:00.000+01:00

Vad är det som gör att vi människor är så rädda för hunden som morrar?
Hunden som morrar är opålitlig, den försöker klättra i rang för att ta över ledarskapet i hemmet,
den är ouppfostrad, den är "mentalt dålig" och skall inte få finnas, den bär sig illa åt och därmed skall den straffas, den skall läras att veta hut och den är en farlig hund.
Det finns säkert fler saker som vi människor säger om hunden som morrar men dessa är väl de vanligaste som jag hör. Jag träffar en hel del hundar som morrar i mitt arbete och nästan alltid vill ägaren straffa hunden eller på annat sätt visa hunden att det den gör är fel.
Varför är det fel för en hund att morra?
Vad är det som gör att vi människor inte ser att det är ett sätt för hunden att få fram ett budskap på helt enkelt. Vad betyder det när hunden morrar, undrar förhoppningsvis de som läser detta.
Grejen är den att det kan betyda flera saker. Precis som vi människor har ord som betyder flera saker, har hundar signaler och utryck som kan betyda fler än en sak. Det är med hjälp av morrets karaktär som vi kan förstå betydelsen av det. Morret låter annorlunda beroende på vad hunden vill säga och hela hundens kroppspråk hjälper till att berätta vad det handlar om.
En del hundar morrar när de leker och i upphetsningen kan de låta som ett helt lejon. Hunden ser glad och ibland full i fan ut och man ser på hunden att den har roligt. Inget farligt alls och hunden slutar med det när leken är över. Vissa hundar morrar när de "pratar" tex. rottveiler och det är bara ett sätt bland andra som de utrycker sig på. Sedan kommer vi till morret när hunden har en sak den gillar och morrar för att försvara den från någon annan hund eller människa.Låter mera dovt och betyder helt enkelt - kom inte hit, det är min. Detta skall man respektera, för i hundarnas värld är det så att det en hund har, det tilllhör den och ingen har rätt att ta grejen ifrån den. INTE förrän den lämnar den tex. för att gå och dricka eller för något annat, då är det fritt fram för vem som helst att ta den. Så fungerar det i hundens värld, och hur många hundar har inte blivit rejält bannade när de morrat åt matte eller husse i tron att de skulle ta deras älskade grej ifrån dem. Mitt tips är att vill man inte att hunden skall vara 100% trygg med sin ägare så skall man garanterat straffa sin hund för att den vill ha sin grej ifred. Så enkelt är det. Tilliten däremot kommer av att man vet att man aldrig blir av med sin grej på ett ojust sätt. Skulle matte eller husse av någon anledning behöva ta min grej ifrån mig, så får jag alltid något annat gott och roligt i utbyte. det handlar om att vinna-vinna.
Sedan har vi morret som betyder stick o brinn, och det handlar oftast om att hunden känner sig hotad, otrygg eller obekväm på något sätt. Det kan handla om en specifik situation som när någon mysko människa dyker upp tex. i MC mundering och hjälm(ser jättehemskt ut sett ur hundens perspektiv, jag lovar) och hunden morrar på den. Det handlar då om att få den skrämmande figuren att gå sin väg, helt enkelt, varken mer eller mindre. Det kan också handla om en hund som är rädd och otrygg i sig själv, oftast finns det en orsak till detta iform av att den någon gång blivit illa behandlad eller skrämd av sin omgivning. Ibland räcker det med en engångshändelse för att få en för övrigt trygg hund att sluta att lita på människor helt och hållet och ibland kan det hända tråkiga saker under en längre tid innan hunden blir rädd och otrygg.
Dessa hundar kan morra åt både människor den känner och åt människor den inte känner. Den kan även morra åt andra hundar både kända och okända beroende på vilken erfarenhet den haft.
Och vad gör deras ägare i 90 % av fallen när hunden morrar?
Jo, man säger nej-fy, man slänger ner hunden i backen, man blir arg på hunden och man försöker på alla möjliga sätt att straffa hunden för dess beteende.
Tänk om hundens beteende är det enda riktiga i den givna situationen, då?
Tänk om hunden gör helt rätt grej?
Att morra betyder inte - nu biter jag dig. Det betyder inte heller - kom hit skall vi slåss och göra upp.
Att morra betyder - stick, ge dig iväg. Det betyder även - detta känns skrämmande, eller läskigt.
Visst, respekterar jag inte hundens morr, utan tar tag i den eller på annat sätt hotar den ännu mer, kan det mycket väl hända att den biter mig, men då är mitt eget fel, för hunden har sagt ifrån tydligt och den har förvarnat mig.
Att i det läget straffa hunden är mycket orättvist och det hjälper inte hunden på något vis att komma över sin rädsla eller osäkerhet. Snarare blir det ännu jobbigare för hunden att kunna hantera situationen.
Det är aldrig bra att straffa ett morr från hundens sida, eftersom det nästan alltid handlar om bristande tillit.
Hur hanterar man det då?
För det första är det bra att lära sig sin hunds språk, så att man med en gång kan se vad för slags morr det handlar om.
Ser man att det handlar om morr i försvar, skall man i första hand låta hunden få vara ifred med sin grej och i andra hand bör man träna på att kunna byta till sig grejen, så att hunden lär sig att det är helt ok att lämna ifrån sig grejen till matte/husse, den får oftast något i utbyte.
Handlar det om att hunden morrar för att den inte är trygg med människor, miljöer eller andra djur, skall man istället för att bestraffa, hjälpa sin hund genom att i första hand se till att den inte hamnar i situationer där den inte är trygg eller situationer som skrämmer den. I andra hand skall man träna på att hunden successivt får lära sig att läskiga saker kan innebära något positivt tex. lite godis eller annat kul, så att den skrämmande bilden byts ut mot en mera positiv. Här är klickerträning ett helt fantastiskt hjälpmedel, där man på ganska kort tid kan få en hund som är rädd för tex. barn, att förstå att barn faktiskt kan betyda godis, lek eller annat som hunden gillar vilket leder till att den slutar att vara rädd.
Summan av kardemumman - hunden som morrar är inte farlig (i 9 fall av 10)
Den försöker bara berätta något viktigt för dig, och om du lyssnar på den och om du finns kvar och stöttar den på bästa sätt, kommer den alltid att ha tillit till dig och den kommer alltid att veta att matte/husse - de är fantastiska, de fixar så att allt blir bra.
Hur blir det bätttre än så?

När är det dags?

2010-10-29T13:48:00.000+02:00

Tessi är 14 år och 4 månader, och det är en HÖG ålder hos hundar, speciellt hos schäfrar som sällan blir över 10 år. Trodde aldrig att hon skulle bli så gammal, med tanke på hennes schäferklåda som hon haft cortison för större delen av sitt liv och hennes havererade höftleder sedan många år.
Man skall dock aldrig underskatta en hunds livsglädje och livsvilja. För denna damen vill vara med fortfarande, det är det ingen tvekan om. Hon kommer skuttande när vi skall gå ut, hon älskar att tjuva Bellas tuggben och ligger sedan och tuggar förtjust, medan Bella avundsjukt tittar på. Hon äter med god aptit, för att inta tala om hennes glädje i att tigga när vi äter, och naturligtvis kan jag inte motstå hennes bedjande blick.
Hon verkar inte bry sig om att hon har svårt att gå, svårt att lägga sig, att hon inte är kontinent alla gånger och att hon inte orkar gå så långt numer. Det är dock sådant vi människor tycker är jobbigt att se hos våra hundar, har jag märkt.
Pratade med en kollega för några månader sedan och berättade att Tessi börjar få svårt att röra sig, och döm om min förvåning när hon genast dömde ut min Tessi med motiveringen - kan en hund inte längre springa och jaga kaniner då är det dags för avlivning. Hon menade att hundarna måste kunna få utlopp för sina naturliga beteenden för att ha ett bra liv, annars skulle de inte ha något liv. Jag höll på att falla av stolen när jag hörde det.
Det är som att säga att de människor som inte längre kan gå iväg till en pub och ta en öl inte längre har ett gott liv. Man förändras ju - jag menar jag har träffat äldre människor som inte kan gå på puben och ta ett järn längre, men de har inte heller något intresse för det mer, de kanske hellre vill sitta tillsammans med sina barnbarn och se en film på TV istället.
Jag tror faktiskt att det är så med hundar också, deras behov förändras med ålderns rätt, och jag är öveetygad om att Tessi håller med mig. För hon vill verkligen inte lämna jordelivet ännu, hennes blick säger mig det och även hennes beteende när hon så klart visar att hon fortfarande uppskattar livet hos oss här på jorden.
Men visst funderar jag - när är det dags?
Har förberett mig så bra jag kan på det praktiska om det kommer bli så att Tessi behöver hjälp med att lämna oss, har kollat upp veterinär som kan komma hem till oss, har kollat med Sysav(för kremering) och till och med tänkt på vilken urna hon skall få. Mycket kan man planera i förväg men INTE sorgen och saknaden.
Den får jag leva med, det är priset för alla dessa härliga år Tessi har givit mig och jag är så tacksam.
JAG ÄR SÅ TACKSAM

Min älskade Tessi

min unga hund = unghund

2010-10-13T23:38:00.000+02:00

I hundkretsar pratar man ofta om unghundstiden som en prövningstid för hundägaren. Dvs. när hunden lämnat valpstadiet bakom sig och gått in i nästa fas i utvecklingen, då den blir könsmogen och då den börjar testa var gärnserrna går. Hos många hundar ser man detta redan efter 5 månaders ålder, när många hundägare fortfarande tror att de har att gör med en liten valp. Det är stor skillnad mellan en valp och en unghund, valpen är oftast mycket kontaktsökande och vill ofta och gärna komma och tanka trygghet hos sin matte/husse och gör alltsom oftast som vi vill, med ett glatt svansviftande. Den kommer när man kallar och den håller sig nära en utan att dra iväg på egen hand. Det är tacksamt att ha en valp runtomkring sig på det viset.
När den börjar ge sig iväg på fler o fler äventyr på egen hand, när nyfikenheten hela tiden drar iväg den på strövtåg längre och längre bort från sin ägare, när den inte lyssnar på vare sig sitt namn eller på inkallningsignalen, när den vill iväg till alla andra hundar den ser och känner lukten av, då är det ingen tvekan längre - valpen har blivit en unghund = tonåring.
Bella är där nu. Hon har varit hos oss i ca 3 veckor nu, och hon har gått från trygghetstankande valp till trotsande tonåring på ca 3 månader.
I förrgår var vi ute på en runda och eftersom hon älskar att få springa lös, kopplade jag loss, och sade varsågod. Det första hon gjorde var att springa in i någons trädgård där hon aldrig visat något intresse tidigare. Att jag kallade struntade hon fullständigt i, när hon väl var färdig där, sprang hon sina rundor och såg allmänt lycklig ut. Jag prövade att kalla in henne några gånger, men tji fick jag, Bella tittade på mig, vände på huvudet och tycktes säga " jag ser dig och jag hör dig och jag struntar i dig". Vet inte om hon tänkte på något överhuvudtaget, men det var bara att vänta in henne och bege sig hemåt, med en vag känsla av frustration inom mig.
Att bråka med henne hade inte hjälpt, det visste jag, och efter en stund sansade jag mig och insåg helt enkelt att nu är hon mitt i tonåren och testar var gränserna går.
För en hund som Bella, som från början hängt mig i hasorna hela tiden pga av otrygghet, är det faktiskt ett gott tecken att hon faktiskt vågar göra som hon själv vill. Det brukar jag säga till de hundägare som kommer till mig för rådgivning eller utredning med sin otrygga hund, när hunden vågar bli lite "olydig" dvs när den vågar ta ut svängarna lite, så är det alltid ett tecken på att de börjar bli trygga med sig själv, med sin ägare och med sin hemmiljö.
Däremed inte sagt att jag kommer låta henne få ta ut svängarna för alltid, vi fortsätter naturligtvis att träna på både lösträning och annat, men ibland måste man se på det hela ut ett större perspektiv.
Att ha en unghund i huset är ungefär som att ha en tonåring, man kommer ingen vart med att tjata och bråka, då skiter de bara i en, dvs. relationen får sig en rejäl törn. Att vara smidig, att ha överseende med ett o annat, att berömma och uppmuntra och att inte ställa för höga krav, är ett måste, för att tillvaron skall bli dräglig med tonåringarna. Och ibland när vi är trötta och helt enkelt undrar över om vi har ett eget liv överhuvudtaget och tonåringen bara är så odräglig, då är det bäst att bara gå ifrån och ta en timeout helt enkelt, tills man har ork till att vara smidig igen.:)
PS idag var vi ute igen och jag kunde inte låta bli att släppa henne en liten stund, och Bella var så fin och kom när jag kallade, då kändes det bra igen, och det är väl så livet är helt enkelt - ups and downs.

Är matte sjuk?!

2010-10-08T14:06:00.000+02:00

Har börjat gympa igen, efter att ha struntat i kroppens behov under en längre tid.
Har svårt att komma iväg hemifrån, så jag har köpt en träningsDVD från friskis o svettis, som jag skall träna efter hemma. Sagt o gjort, tog på mig träningskläder o gympaskor, och satte igång. Va` härligt att gympa till klämmig musik, man glömmer bort att det gör ont både här o där när man är så otränad som jag.
Det hinner inte gå mer än 5 minuter innan hundarna börjar stressa upp sig och båda undrar förstås vad matte gör mitt vardagsrumsgolvet. Hon beter sig verkligen konstigt, hoppar och studsar upp och ner och flåsar och låter jättekonstigt. De vimsar runt lite och när det sedan är dags för sittups är det kört. Vid det laget är de rejält uppjagade, springer lite rundor, tittar på mig från alla håll o kanter och till slut när jag hamnar på golvet och försöker göra sittups med obefintliga magmuskler, då tror båda hundarna att något verkligen allvarligt och hemskt har hänt. Båda kommer och nosar på mig och ser verkligen bekymrade ut. Är matte sjuk? Är hon döende? Hur mår du matte?
Vet inte om jag skall skratta eller gråta över mitt halvt havererade gympapass men inser att mycket av vad vi människor har för oss ter sig väldigt konstigt för en hund. Och tvärtom!

hunduppfödare - vadå ansvar?!

2010-10-06T00:33:00.000+02:00

En av mina klienter har köpt en hund från en kennel, och den var ca 4 månader när de köpte den. Det är väl inget konstigt med det, eller?

Det skulle inte vara det om det inte vore för det faktum att hunden är rädd för allt utom sin matte, sin husse och sin hemmiljö.
Hunden skäller på det mesta, människor, hundar, cyklar..... Den försöker gärna nafsa efter de människor den stöter på, då den är livrädd för alla den inte känner.
Den kan inte heller umgås med andra hundar, då den är osäker och rädd för dem också.
Ägarna är förstås ledsna och oroliga och undrar hur de skall få rätt på denna underbara hund, som är så snäll och tillgiven gentemot dem.
När vi samtalar frågar jag naturligtvis om de haft kontakt med uppfödaren, och ja, det har de ju. Jag frågar då givetvis vad denne uppfödare har givit dem för råd och hjälp i denna svåra situation, och det framkommer att rådet de fått varit att "ta i hårdare" med hunden, så skulle det bli bättre. Vad "ta i hårdare" betyder en ju en tolkningsfråga men för mig betyder det att vara sträng mot hunden, att bestraffa den och tillrättavisa den på ett sätt som ofta innebär fysiskt våld eller skrämmande handlingar.
Hur detta "hårda" sätt skulle hjälpa denna livrädda hund att vara mindre rädd och kunna tackla livet utan rädsla, är för mig en gåta.
Under samtalet frågar jag även hur pass miljötränad valpen blivit och hur den socialiserats med människor och främmande hundar under sin tid på kenneln. Ägarna är inte så säkra och tror själva att det inte varit någon nämvärd varken miljöträning eller socialiseringsträning för valpen, däremot har den blivit "lite mobbad av övriga hundar" trodde uppfödaren, men vad denne baserat detta på, vet ingen.
Det är redan länge känt att valpens första tid hos uppfödaren är oerhört viktig, och att det ligger ett stort ansvar på en uppfödare att miljöträna och att socialisera sina valpar, så att de kan tackla ett liv i stora vida världen. Speciellt när valpen inte blir såld med en gång utan blir kvar en längre tid, är det jätteviktigt att den får tränas med tanke på att den skall klara av miljön hos sin nya familj, när den väl blir såld.
Detta är inte den första hund som jag träffar på, som har lämnat en skyddad kennelmiljö utan varken miljöträning eller socialiseringsträning och som får enorma problem med att kunna tackla en tillvaro som består av nya miljöer, nya och främmande människor och främmande hundar.
Tillhör hunden desutom inte den modigaste i valpkullen utan kanske redan från början är lite blyg och osäker, då kan följden bli precis så katastrofal som i detta fallet, nämligen en valp som inte klarar av omvärlden och som blir så stressad att den blir i stort sett omöjlig att ha att göra med.
Även jag vet att det finns mer eller mindre seriösa hunduppfödare och jag funderar över om det handlar om ren okunskap om hur hundar lär sig att hantera sin omgivning eller om det enbart handlar om att tjäna pengar på att sälja valpar till intet ont anande köpare, eller ännu värre bådadelarna.
Det visar bara hur viktigt det är att ha bra koll på den uppfödare man väljer att köpa valp av. En seriös uppfödare skall ställa krav på den som köper deras valpar och de skall ställa upp när det krisar, och finnas till hands även efter valpköpet.
Och naturligtvis skall valparna vistas inomhus hos uppfödaren i dennes hem med allt vad det innebär av ljud, dofter och aktiviteter och inte ute i någon hundgård eller uthus. De skall träffa på många olika snälla människor under sin tid hos uppfödaren och de skall vistas bland trevliga, trygga och sociala hundar för att genom allt detta få EN POSITIV UPPLEVELSE AV DET SOM KALLAS VÄRLDEN.
Är det kört för denna lilla stressade hund nu?
Nej, givetvis är det inte kört, men det kommer att krävas tid, engagemang och uthållighet för att kunna träna den till att lära sig att världen inte är farlig utan att det är helt ok. att bo i den.

träning är kul

2010-10-04T00:49:00.000+02:00

Jag o Bella skall gå på kurs, det skall bli så himla roligt. Med tanke på att Tessi är 14 år gammal, var det är en halv evighet sedan jag gick på kurs med hund. Vi skall testa på Rallymix, och det skall bli så spännande. Det skall bli kul att träna någonting tillsammans och se Bella utvecklas och fungera i kursmiljön tillsammans med andra hundar, och det skall bli spännande att vara kursdeltagare. Som lärare och kursinstruktör är det bra att även vara kursdeltagare ibland för att utvecklas och se det hela ur det omvända perspektivet.
Jag har inte tränat så vidare strukturerat med Bella ännu. Dels för att ge henne tid att smälta in i sin nya miljö, och dels för att lära känna henne bättre och se hur hon reagerar i olika miljöer.
Just nu tränar vi mycket på kontakt och uppmärksamhet på våra promenader. Att ha en hund som är uppmärksam gentemot mig när vi är ute är oerhört värdefullt. Det innebär att det blir mycket lättare för mig att ge henne direktiv när vi stöter på hundar, människor, barn eller annat och jag vill styra upp henne.
Det kan innebära i korthet att vi möter en hund och det är såklart jättespännande, hon vänder sig emot mig med en blick och där kan jag tala om för henne om det är ok. att hälsa eller om vi skall gå förbi.
På mina rundor ser jag mycket ofta hundägare med sina hundar som möter andra hundar, deras hund börjar stirra och dra, hundägaren säger inte ett ord(ingen kommunikation sker mellan hund och människa)
utan drar hunden med sig(om det går) i en evig kamp där den som är starkast vinner.
Så himla tråkigt och jobbigt!
Tränar jag på kontakten från hundens sida, får jag en hund som ofta vänder sig emot mig på promenaden både när det händer något men även annars, och det är lätt att kommunicera eftersom hundens uppmärksamhet redan är vänd mot mig.
Hur gör man då detta??
Jo, genom att belöna hunden varje gång den vänder sig emot mig, tittar mot mig eller kommer mot mig, i korthet uppmärksammar mig. I början händer det kanske inte så ofta men i takt med att man belönar detta, händer det oftare och oftare och ganska snabbt har man en jätteuppmärksam hund.
Att träna med klicker är ovärderligt, då det hela går så mycket snabbare dvs. hunden fattar snabbt vad det handlar om: varje gång jag tittar på matte, kommer det ett klick och en godbit, därför gör jag det ofta och gärna.
Som sagt; träning är kul, det blir till och med beroendeframkallande efter ett tag när man ser att det ger utdelning, och hur blir det bättre än så?

hemma igen

2010-09-25T18:09:00.000+02:00

Är hemma igen efter en skön och verkligen avkopplande vecka på Mallorca. Det har varit fantastiskt att få på sig jeansshortsen igen och att få sola och bada och bara ta det lugnt. Sommaren har varit så konstig i år, inte alls som somrarna brukar vara. Så kort, så intensiv och innan jag riktigt hann fatta att den var här, var den över. Kände mig så besviken och ville ha mera värme. Så det blev en vecka på Mallorca, och där var det varmt ungefär 28 gr. varje dag, oavsett om solen sken eller det regnade.
Som vanligt saknade jag mina hundar, det är enda nackdelen med att åka bort. Trots att jag vet att de har det bra här hemma, så är det tomt utan deras varma kärleksfulla ögon som tittar in i mina. Tomt utan våra dagliga rundor och tomt på natten utan Bella som ligger bredvid sängen ihopkurad på sin fäll.
Nu är det som vanligt igen, Bella och Tessi turas om att ta tuggknuten från varandra, så fort den ena går ifrån för att dricka lite vatten är den andra framme och tjuvar den goda slemmiga knuten. Trots att de har varsin, kanske jag skall tillägga, men det verkar vara spänningen och själva tjuvandet som ger dem en kick.
Nåja, de är lyckliga och glada och det är huvudsaken.
Tessi har verkligen föryngrats sedan Bella kom hit, hon är gladare och piggare och rör sig till och med snabbare med sina dåliga ben. Helt fantastiskt eller - hur blir det bättre än så?

Hemma igen + en underbart bra uppfinning

2010-08-19T13:06:00.000+02:00

Varit i Göteborg några dagar på min semester, och har nu kommit hem igen. Jag bara älskar den staden, åker upp dit så ofta vi kan, för att äta gott, fika på mysiga fik, promenera runt och insupa stadens atmosfär och bara vara. Så skönt att komma iväg från alla måsten, och bara ägna sig åt att shoppa loss och bara finnas till. Denna gången var det otroligt mycket fok där, det var kulturkalas och en massa andra evenemang, så det var fullt på gator o torg. Vi hade cyklarna med oss och det var så otroligt lätt och skönt att ta sig runt. Vi hann också med en liten tur ut till en av skärgårsöarna.
Nu är vi hemma och allt är som vanligt. Korta rundor med båda hundarna, för att Tessi skall orka och en lång runda med Bella så att hon skall kunna få sin motion och vi skall kunna träna lite.

antidrag sele + koppel

Bella hade tendens till att dra i kopplet i början, och eftersom jag lätt får ont i nacken och skuldran började jag med koppelträning direkt, och jag måste säga att antidrag-kopplet+selet som jag haft till försäljning sedan i januari är bara så helt underbart perfekt. De som köpt den har varit nöjda och jag har förstått att det funkar jättebra, men ingenting är som att jobba med det själv. Nu först har jag förstått hur underbart bra det funkar. En helt underbart bra uppfinning för hundar som drar, helt enkelt. Hur blir det bättre än så?

social kompetens

2010-08-08T00:17:00.000+02:00

dag har vi varit på stranden med Bella. Vi åkte till Ribban, det stora hundrastfältet i Malmö. Det är ett enormt fält alldeles vid havet, där många går med sina hundar, och där finns också en lite agilitybana för de som vill prova. Det är alltid lika spännande och underhållande att komma dit och iaktta alla hundar och deras tvåbenta följeslagare. Där finns den enorma svarta Grand danoishannen som är så cool, de små chiuahuorna, alla Ridgebackarna, Jack russlarna, pitbullarna, de tre bulldoggarna och den stora Rottveilerhannen som muckar gräl med alla andra. Visst har man hört talas om bråkiga hundar med nonchalanta ägare och tråkiga olyckor med bitna hundar, men överlag med tanke på hur många hundar här vistas varje dag tycker jag att det är mycket säkra och trevliga hundar vi mött. Det är helt fantastiskt att se hur hövliga, språksäkra och sociala hundarna är som får umgås fritt med andra hundar ofta, kanske dagligen. Vissa vill leka, andra vill bara nosa och kolla läget och andra vill bara vara ifred, och alla signalerar olika saker. En hund som är språksäker förstår och accepterar alla signaler, oavsett om det är en lekinvit eller ett morr för att få vara ifred. Jag kan aldrig poängtera det för mycket, vikten av att alla hundar får träffa många, olika sorters hundar för att kunna utveckla sitt språk, få en stor social kompetens och för att på det viset kunna undvika bråk och missförstånd. Många hundproblem skulle kunna undvikas om hundägarna förstod vikten av detta. Som sagt det är en fröjd att se alla dessa hundar, stora som små, som verkligen behärskar hundspråket.
Bella är lite försiktig med andra hundar, hon är jättenyfiken och vill gärna fram och hälsa, men leker inte ännu med de vi möter utan tar det lugnt. Helt ok med mig, hon får ta det i sin egen takt.

Jag gick i havet för att svalka mig, men Bella var mycket skeptisk, efter mycket lock o pock hoppade hon i, för att bli alldeles konfunderad när hon upptäckte att hon var blöt. Snabbt upp och världens lyckospurt runt, runt, glad över att hon överlevde sitt första dopp i havet, härligt. Är glad o tacksam över Bella, sommaren, havet och alla goa hundar vi mött. Hur blir det bättre än så?

En gammal och en ung

2010-08-03T23:45:00.000+02:00

Livet har förändrats.
Min älskade gammelhund Tessi 14 år och jag har fått en ungdom i familjen, Bella 1 år.

Tessi

Blandade känslor, vemod över Tessi ålderdom och glädje över Bellas ungdom.

Det är så speciellt att ha en gammal hund, Tessi har delat så mycket med mig, vi har gjort så mycket roligt tillsammans och vi känner varandra innan o utantill, vi läser varandras tankar och ord är överflödiga.

Hon har sina krämpor, men glädjen finns fortfarande där, när vi skall gå ut, när det vankas godis, över att få rulla sig i gräset och över att få vara med.

Jag hade inte planerat någon ny hund, inte så länge Tessi fanns med mig, men Bella kom in i vårt liv med sitt lugn och med sina kloka bruna ögon och charmade oss helt. Hon är en blandning av inneboende lugn och ungdomens sprallighet och är bara så härlig.

Hon är helt rå, som jag brukar säga om hundar som inte har fått någon uppfostran, och det skall bli spännande att få lära henne lite vardagshyfs. Hon är väldigt följsam måste jag säga och med mitt antidragsele och klickern börjar hon bli bättre o bättre på att gå fint i koppel.

Äntligen är den färdig

2010-08-02T00:01:00.000+02:00

Äntligen är den färdig - min blogg alltså.
Är riktigt nöjd med den och hoppas att den skall fyllas med allehanda funderingar, idéer, tankar och inspirerande innehåll.

Har semester just nu, och det är alltid skönt. Lagom varmt väder, och minst tre härliga veckor framför mig, där jag skall försöka göra roliga saker och bara ha det skönt.

Idag var jag inne i Malmö med nya jycken, Bella heter hon en alldeles bedårande varelse, med knallbruna ögon och världens längsta ögonfransar. Var hemskt mycket att titta på för henne och eftersom hon är enormt nyfiken, så skulle det kikas på varje person vi gick förbi och nosas på varje fläck och ställe. Så vi är alltså trötta, jättetrötta och säger gonatt. Ses igen!