Gott Nytt År!

Ett nytt år är på ingående och 2010 är snart slut.
För mig har det varit ett spännande år där jag mött många härliga hundar och många härliga människor. Alla dessa möten har inneburit nya insikter och ny kunskap och jag är så tacksam.
Tack alla ni som kommit för att gå på våra kurser, tack alla ni som kommit för att få mera förståelse för era hundar och tack alla ni som kommit för att hitta en lösning på era hundrelaterade problem.
Tack mina fina medarbetare Rasmus och Clara för att ni finns och för att ni utför ett fantastiskt fint jobb.
Tack mina underbara hundar Tessi och Bella som finns här hos mig och tack för allt ni lär mig hela tiden.

2011 är ännu ett tomt kapitel i mitt liv, allt är möjligt och lite till.
 Min önskan inför det nya året är en ökad  förståelsen för våra underbara hundar. Jag önskar att människorna som väljer att leva med hunden som följeslagare verkligen är villiga att lära sig att förstå dem som egna individer och inte bara tar för givet att de skall göra oss till viljes.
Jag tror på ett liv i harmoni och ett samspel där det inte handlar om vem som vinner utan där alla är vinnare och där ingen förlorar. Tyvärr finns det alltför många hundar idag som är förlorare och  jag hoppas verkligen på en förändring, de förtjänar det dessa fantastiska hundar..
För min egen del önskar jag mig nya äventyr, nya härliga insikter, nya utmaningar och sist men inte minst nya MÖTEN.
Jag önskar er alla ett fantastiskt Gott Nytt 2011!

farliga hundar!?!

Att arbeta som hundpsykolog är otroligt intressant, lärorikt och ansvarsfullt. Jag träffar många olika hundägare och många olika hundar, och alla upplever ett eller flera problem kring hunden och hundägandet. Arbetet innebär att kartlägga problemet som hundägaren upplever med hunden, att lägga upp en träningsplan och att ge hundägaren adekvata och ansvarsfulla råd, som i längden skall bidra till att problemet minskar eller försvinner.
Problemen varierar, de vanligaste är ensamhetsproblem, att hunden skäller på andra hundar på promenaden, olika stressrelaterade problem såsom hyperaktivitet hos hunden och sist men inte minst hundar som upplevs som aggressiva gentemot människor, och som i vissa fall även bitit en eller flera människor.
Sista tiden har jag haft två fall med hundar som bitit människor, och i båda fallen har det handlat om hundar som klassas som "kamphundar" och som redan har ett tvivelaktigt rykte.
Att arbeta med fall där hundar bitit människor är alltid allvarliga och jag känner ett stort ansvar, i att ge adekvata råd och ärliga svar. Det första jag brukar säga är att det absolut inte får hända igen. Mitt ansvar ligger i att hjälpa hunden och hundägaren, men omgivningen får absolut inte komma till skada.
Dessutom är det ju så numer att får polisen vetskap om incidenten, kan det vara helt adjöss för hunden, numera är deras policy att avliva hunden först och fråga sedan(om de frågar alls).
I båda fallen handlade det om trevliga, sociala hundar som älskade alla människor från början, ända tills de råkade ut för allvarliga övergrepp både fysiska och psykiska från människor i deras omgivning. Detta ledde till att de slutade lita på främmande människor helt och hållet och en hund som inte litar på människor, som är skeptisk till människor eller som är rädd för människor, den hunden kommer förr eller senare att hamna i lägen där den känner sig hotad och då går den till försvar.
I båda fallen fanns det ansvarsfulla ägare, som ville göra allt som stod i deras makt för att få hunden välfungerande igen, och i båda fallen har hundarna gjort stora framsteg på ganska kort tid. Det gläder mig enormt mycket och det bevisar ännu en gång att hundar är otroligt anpassningsbara, när vi ändrar omgivningen ändrar sig hunden.
Vad behövs för att få dessa hundar på rätt spår igen?
Förutom seriösa och ansvarsfulla hundägare som förstår vikten av att det inte får hända igen, behöver de slippa alla trängda lägen där de kan känna sig hotade, så att de kan slappna av. De behöver också träna på att ändra associationen till människor, från att vara skeptisk idag till att börja associera människor med något positivt istället. Att bemöta sådana här hundar med våldsamma metoder är helt förkastligt, de behöver bli bemötta med respekt och kärlek för att ännu en gång lära sig att människor är goda, snälla varelser.
Dessa hundarna har haft en enorm tur, de har sluppit bli avlivade och de börjar sakta men säkert att börja lita på människor igen, men tänk på hur många hundar som inte har denna tur och som döms ut som farliga hundar.
Min åsikt är att alla hundar är farliga, alla hundar kan bitas och alla hundar kan gå till försvar om de känner sig hotade.
Det är upp till oss människor att ta fullt ansvar för våra hundar och se till att de lär sig att lita på alla människor, se till att de bara får positiva upplevelser av oss och vår halvknasiga värld, då kommer de också att vara harmoniska, välfungerande och "ofarliga hundar".

Valpar

Årets sista valpkurs hos Hundharmoni har precis börjat. I förra veckan hade vi teori utan valpar, och idag träffades vi allihop för första gången med alla valparna. Ett härligt gäng, måste jag säga, som ställer frågor, frågor och åter frågor. Det finns många bra anledningar att gå på en valpkurs, och en av dem är att få ställa alla de här frågorna man har när valpen är liten. Oavsett om det är första valpen eller om det är den femte valpen man har, uppkommer det alltid frågor. Det kan vara de typiska valpfrågorna kring rumsrenhetsträningen, eller om hur man gör för att få valpen att sluta hoppa på oss eller den absolut mest vanliga och desperata frågan - vad gör jag med valpen som biter i allt inklusive familjen ( och det gör ont...)
Det kan också var frågor kring ensamhetsträningen, hur man medlar mellan barn och valp eller hur man får katten att acceptera valpen. En sak är säker - alla frågor är mer än välkomna - jag älskar frågor!
När valpägarna ställer frågorna, det är då de kan lära sig ett och annat och det betyder att de är öppna för svar och ny kunskap.Och ibland händer det att man gjort fel från början, och det är tillåtet, för fel gör vi alla ibland. Att säga - "vi har gjort fel" är bra, för det betyder förhoppningsvis att man tar till sig den nya insikten och kunskapen, för att förändra och göra saker på ett nytt och annorlunda sätt. Det kallar jag för positiv utveckling och det är det som för mänskligheten framåt.

Vad betyder det då att man har gjort fel? Har det skadat valpen för all framtid? Blir valpen förstörd nu, kommer den att växa upp till en problematisk hund?
I de allra flesta fallen är svaret nej, om man är villig att förändra och göra saker o ting på ett nytt bättre sätt för valpen. Valpar o vuxna hundar är tack och lov anpassningsbara, det är väl därför de klarar av att leva tillsammans med oss klantskallar. Om man förändrar valpens miljö från en mindre bra till en miljö anpassad efter valpens behov, brukar valpen oftast svara på detta med mera lugn och harmoni.
Hur ser då valpens behov ut?
Många valpägare är så glada och överambitiösa med sina valpar, att det lätt blir alldeles för mycket för den lilla valpen. För mycket motion, för mycket lek med andra hundar, för mycket lek o bus med barnen, för mycket träning, för höga krav och därmed för mycket tillsägningar och tjat i kombination med alldeles för lite vila och sömn, kan få den mest harmoniska valp att bli stressad och överaktiv. En stressad och överaktiv valp är oerhört jobbig att ha att göra med.

Vad valpen behöver är TRYGGHET i massor, lugn o ro, mycket vila o sömn, små minirundor till samma plats för att uträtta sina behov, miljöträning i små korta pass samt möjlighet att träffa flera lugna och trevliga hundar och människor. Kort sagt - många positiva (för valpen!) möten med hundar, människor och miljöer, så att den lär sig att världen är en bra plats att vara på.

Hundharmoni vill flytta....

- men det är inte så enkelt som att packa grejorna och flytta in.
Har ganska länge letat runt efter en ny lokal till Hundharmoni, gärna i eller runt Malmö, men det är tydligen svårare än jag trodde.
Jag tycker inte att jag har stora krav egentligen;
jag vill ha en lokal på ca 150 - 250 kvm där vi kan träna inomhus när vädret är omöjligt att ha att göra med,
jag vill kunna koka kaffe o värma lite mat o jag vill kunna gå på toa, inga konstigheter ...
jag vill att lokalen skall vara belägen nära en fin park eller ett bra grönområde, så att vi kan hålla våra kurser o aktiviteter där.
jag vill ha en hyra som ligger på en rimlig nivå, gärna under 10 000/mån
jag vill att det skall gå stadsbussar utanför så att man kan ta sig till oss på ett enkelt sätt
jag vill att det skall finnas parkeringsplatser så att man kan parkera sin bil när man kommer till oss
sedan är det ju trevligt om man har trevliga grannar runtomkring som tycker att det är ok. men hundar som någon gång kan skälla lite.
Som sagt, det är inga konstiga önskemål jag har, det tycker i alla fall inte jag, därför är det så svårt att fatta VARFÖR jag inte har hittat den perfekta lokalen ännu???

Så- vad skall till för att den absolut mest perfekta lokalen dyker upp, med rimlig hyra o allt.
(tips mottages mycket tacksamt)

Varför morrar hunden?

Vad är det som gör att vi människor är så rädda för hunden som morrar?
 Hunden som morrar är opålitlig, den försöker klättra i rang för att ta över ledarskapet i hemmet,
den är ouppfostrad, den är "mentalt dålig" och skall inte få finnas, den bär sig illa åt och därmed skall den straffas, den skall läras att veta hut och den är en farlig hund.
Det finns säkert fler saker som vi människor säger om hunden som morrar men dessa är väl de vanligaste som jag hör. Jag träffar en hel del hundar som morrar i mitt arbete och nästan alltid vill ägaren straffa hunden eller på annat sätt visa hunden att det den gör är fel.
Varför är det fel för en hund att morra?
Vad är det som gör att vi människor inte ser att det är ett sätt för hunden att få fram ett budskap på helt enkelt. Vad betyder det när hunden morrar, undrar förhoppningsvis de som läser detta.
Grejen är den att det kan betyda flera saker. Precis som vi människor har ord som betyder flera saker, har hundar signaler och utryck som kan betyda fler än en sak. Det är med hjälp av morrets karaktär som vi kan förstå betydelsen av det. Morret låter annorlunda beroende på vad hunden vill säga och hela hundens kroppspråk hjälper till att berätta vad det handlar om.
En del hundar morrar när de leker och i upphetsningen kan de låta som ett helt lejon. Hunden ser glad och ibland full i fan ut och man ser på hunden att den har roligt. Inget farligt alls och hunden slutar med det när leken är över. Vissa hundar morrar när de "pratar" tex. rottveiler och det är bara ett sätt bland andra som de utrycker sig på. Sedan kommer vi till morret när hunden har en sak den gillar och morrar för att försvara den från någon annan hund eller människa.Låter mera dovt och betyder helt enkelt - kom inte hit, det är min. Detta skall man respektera, för i hundarnas värld är det så att det en hund har, det tilllhör den och ingen har rätt att ta grejen ifrån den. INTE förrän den lämnar den tex. för att gå och dricka eller för något annat, då är det fritt fram för vem som helst att ta den. Så fungerar det i hundens värld, och hur många hundar har inte blivit rejält bannade när de morrat åt matte eller husse i tron att de skulle ta deras älskade grej ifrån dem. Mitt tips är att vill man inte att hunden skall vara 100% trygg med sin ägare så skall man garanterat straffa sin hund för att den vill ha sin grej ifred. Så enkelt är det. Tilliten däremot kommer av att man vet att man aldrig blir av med sin grej på ett ojust sätt. Skulle matte eller husse av någon anledning behöva ta min grej ifrån mig, så får jag alltid något annat gott och roligt i utbyte. det handlar om att vinna-vinna.
Sedan har vi morret som betyder stick o brinn, och det handlar oftast om  att hunden känner sig hotad, otrygg eller obekväm på något sätt. Det kan handla om en specifik situation som när någon mysko människa dyker upp tex. i MC mundering och hjälm(ser jättehemskt ut sett ur hundens perspektiv, jag lovar) och hunden morrar på den. Det handlar då om att få den skrämmande figuren att gå sin väg, helt enkelt, varken mer eller mindre. Det kan också handla om en hund som är rädd och otrygg i sig själv, oftast finns det en orsak till detta iform av att den någon gång blivit illa behandlad eller skrämd av sin omgivning. Ibland räcker det med en engångshändelse för att få en för övrigt trygg hund att sluta att lita på människor helt och hållet och ibland kan det hända tråkiga saker under en längre tid innan hunden blir rädd och otrygg.
Dessa hundar kan morra åt både människor den  känner och åt människor den inte känner. Den kan även morra åt andra hundar både kända och okända beroende på vilken erfarenhet den haft.
Och vad gör deras ägare i 90 % av fallen när hunden morrar?
Jo, man säger nej-fy, man slänger ner hunden i backen, man blir arg på hunden och man försöker på alla möjliga sätt att straffa hunden för dess beteende.
Tänk om hundens beteende är det enda riktiga i den givna situationen, då?
Tänk om hunden gör helt rätt grej?
Att morra betyder inte - nu biter jag dig. Det betyder inte heller - kom hit skall vi slåss och göra upp.
Att morra betyder - stick, ge dig iväg. Det betyder även - detta känns skrämmande, eller läskigt.
Visst, respekterar jag inte hundens morr, utan tar tag i den eller på annat sätt hotar den ännu mer, kan det mycket väl hända att den biter mig, men då är mitt eget fel, för hunden har sagt ifrån tydligt och den har förvarnat mig.
Att i det läget straffa hunden är mycket orättvist och det hjälper inte hunden på något vis att komma över sin rädsla eller osäkerhet. Snarare blir det ännu jobbigare för hunden att kunna hantera situationen.
Det är aldrig bra att straffa ett morr från hundens sida, eftersom det nästan alltid handlar om bristande tillit.
Hur hanterar man det då?
För det första är det bra att lära sig sin hunds språk, så att man med en gång kan se vad för slags morr det handlar om.
Ser man att det handlar om morr i försvar, skall man i första hand låta hunden få vara ifred med sin grej och i andra hand bör man träna på att kunna byta till sig grejen, så att hunden lär sig att det är helt ok att lämna ifrån sig grejen till matte/husse, den får oftast något i utbyte.
Handlar det om att hunden morrar för att den inte är trygg med människor, miljöer eller andra djur, skall man istället för att bestraffa, hjälpa sin hund genom att i första hand se till att den inte hamnar i situationer där den inte är trygg eller situationer som skrämmer den. I andra hand skall man träna på att hunden successivt får lära sig att läskiga saker kan innebära något positivt tex. lite godis eller annat kul, så att den skrämmande bilden byts ut mot en mera positiv. Här är klickerträning ett helt fantastiskt hjälpmedel, där man på ganska kort tid kan få en hund som är rädd för tex. barn, att förstå att barn faktiskt kan betyda godis, lek eller annat som hunden gillar vilket leder till att den slutar att vara rädd.
Summan av kardemumman - hunden som morrar är inte farlig (i 9 fall av 10)
Den försöker bara berätta något viktigt för dig, och om du lyssnar på den och om du finns kvar och stöttar den på bästa sätt, kommer den alltid att ha tillit till dig och den kommer alltid att veta att matte/husse - de är fantastiska, de fixar så att allt blir bra.
Hur blir det bätttre än så?

När är det dags?

Tessi är 14 år och 4 månader, och det är en HÖG ålder hos hundar, speciellt hos schäfrar som sällan blir över 10 år. Trodde aldrig att hon skulle bli så gammal, med tanke på hennes schäferklåda som hon haft cortison för större delen av sitt liv och hennes havererade höftleder sedan många år.
Man skall dock aldrig underskatta en hunds livsglädje och livsvilja. För denna damen vill vara med fortfarande, det är det ingen tvekan om. Hon kommer skuttande när vi skall gå ut, hon älskar att tjuva Bellas tuggben och ligger sedan och tuggar förtjust, medan Bella avundsjukt tittar på. Hon äter med god aptit, för att inta tala om hennes glädje i att tigga när vi äter, och naturligtvis kan jag inte motstå hennes bedjande blick.
Hon verkar inte bry sig om att hon har svårt att gå, svårt att lägga sig, att hon inte är kontinent alla gånger och att hon inte orkar gå så långt numer. Det är dock sådant vi människor tycker är jobbigt att se hos våra hundar, har jag märkt.
Pratade med en kollega för några månader sedan och berättade att Tessi börjar få svårt att röra sig, och döm om min förvåning när hon genast dömde ut min Tessi med motiveringen - kan en hund inte längre springa och jaga kaniner då är det dags för avlivning. Hon menade att hundarna måste kunna få utlopp för sina naturliga beteenden för att ha ett bra liv, annars skulle de inte ha något liv. Jag höll på att falla av stolen när jag hörde det.
Det är som att säga att de människor som inte längre kan gå iväg till en pub och ta en öl inte längre har ett gott liv. Man förändras ju - jag menar jag har träffat äldre människor som inte kan gå på puben och ta ett järn längre, men de har inte heller något intresse för det mer, de kanske hellre vill sitta tillsammans med sina barnbarn och se en film på TV istället.
Jag tror faktiskt att det är så med hundar också, deras behov förändras med ålderns rätt, och jag är öveetygad om att Tessi håller med mig. För hon vill verkligen inte lämna jordelivet ännu, hennes blick säger mig det och även hennes beteende när hon så klart visar att hon fortfarande uppskattar livet hos oss här på jorden.
Men visst funderar jag  - när är det dags?
Har förberett mig så bra jag kan på det praktiska om det kommer bli så att Tessi behöver hjälp med att lämna oss, har kollat upp veterinär som kan komma hem till oss, har kollat med Sysav(för kremering) och till och med tänkt på vilken urna hon skall få. Mycket kan man planera i förväg men INTE sorgen och saknaden.
Den får jag leva med, det är priset för alla dessa härliga år Tessi har givit mig och jag är så tacksam.
JAG ÄR SÅ TACKSAM

         

                                                  Min älskade Tessi

min unga hund = unghund

I hundkretsar pratar man ofta om unghundstiden som en prövningstid för hundägaren. Dvs. när hunden lämnat valpstadiet bakom sig och gått in i nästa fas i utvecklingen, då den blir könsmogen och då den börjar testa var gärnserrna går. Hos många hundar ser man detta redan efter 5 månaders ålder, när många hundägare fortfarande tror att de har att gör med en liten valp. Det är stor skillnad mellan en valp och en unghund, valpen är oftast mycket kontaktsökande och vill ofta och gärna komma och tanka trygghet hos sin matte/husse och gör alltsom oftast som vi vill, med ett glatt svansviftande. Den kommer när man kallar och den håller sig nära en utan att dra iväg på egen hand. Det är tacksamt att ha en valp runtomkring sig på det viset.
När den börjar ge sig iväg på fler o fler äventyr på egen hand, när nyfikenheten hela tiden drar iväg den på strövtåg längre och längre bort från sin ägare, när den inte lyssnar på vare sig sitt namn eller på inkallningsignalen, när den vill iväg till alla andra hundar den ser och känner lukten av, då är det ingen tvekan längre - valpen har blivit en unghund = tonåring.
Bella är där nu. Hon har varit hos oss i ca 3 veckor nu, och hon har gått från trygghetstankande valp till trotsande tonåring på ca 3 månader.
I förrgår var vi ute på en runda och eftersom hon älskar att få springa lös, kopplade jag loss, och sade varsågod. Det första hon gjorde var att springa in i någons trädgård där hon aldrig visat något intresse tidigare. Att jag kallade struntade hon fullständigt i, när hon väl var färdig där, sprang hon sina rundor och såg allmänt lycklig ut. Jag prövade att kalla in henne några gånger, men tji fick jag, Bella tittade på mig, vände på huvudet och tycktes säga " jag ser dig och jag hör dig och jag struntar i dig". Vet inte om hon tänkte på något överhuvudtaget, men det var bara att vänta in henne och bege sig hemåt, med en vag känsla av frustration inom mig.
Att bråka med henne hade inte hjälpt, det visste jag, och efter en stund sansade jag mig och insåg helt enkelt att nu är hon mitt i tonåren och testar var gränserna går.
För en hund som Bella, som från början hängt mig i hasorna hela tiden pga av otrygghet, är det faktiskt ett gott tecken att hon faktiskt vågar göra som hon själv vill. Det brukar jag säga till de hundägare som kommer till mig för rådgivning eller utredning med sin otrygga hund, när hunden vågar bli lite "olydig" dvs när den vågar ta ut svängarna lite, så är det alltid ett tecken på att de börjar bli trygga med sig själv, med sin ägare och med sin hemmiljö.
Däremed inte sagt att jag kommer låta henne få ta ut svängarna för alltid, vi fortsätter naturligtvis att träna på både lösträning och annat, men ibland måste man se på det hela ut ett större perspektiv.
Att ha en unghund i huset är ungefär som att ha en tonåring, man kommer ingen vart med att tjata och bråka, då skiter de bara i en, dvs. relationen får sig en rejäl törn. Att vara smidig, att ha överseende med ett o annat, att berömma och uppmuntra och att inte ställa för höga krav, är ett måste, för att tillvaron skall bli dräglig med tonåringarna. Och ibland när vi är trötta och helt enkelt undrar över om vi har ett eget liv överhuvudtaget och tonåringen bara är så odräglig, då är det bäst att bara gå ifrån och ta en timeout helt enkelt, tills man har ork till att vara smidig igen.:)
PS idag var vi ute igen och jag kunde inte låta bli att släppa henne en liten stund, och Bella var så fin och kom när jag kallade, då kändes det bra igen, och det är väl så livet är helt enkelt - ups and downs.

Är matte sjuk?!

Har börjat gympa igen, efter att ha struntat i kroppens behov under en längre tid.
Har svårt att komma iväg hemifrån, så jag har köpt en träningsDVD från friskis o svettis, som jag skall träna efter hemma. Sagt o gjort, tog på mig träningskläder o gympaskor, och satte igång. Va` härligt att gympa till klämmig musik, man glömmer bort att det gör ont både här o där när man är så otränad som jag.
Det hinner inte gå mer än 5 minuter innan hundarna börjar stressa upp sig och båda undrar förstås vad matte gör mitt vardagsrumsgolvet. Hon beter sig verkligen konstigt, hoppar och studsar upp och ner och flåsar och låter jättekonstigt. De vimsar runt lite och när det sedan är dags för sittups är det kört. Vid det laget är de rejält uppjagade, springer lite rundor, tittar på mig från alla håll o kanter och till slut när jag hamnar på golvet och försöker göra sittups med obefintliga magmuskler, då tror båda hundarna att något verkligen allvarligt och hemskt har hänt. Båda kommer och nosar på mig och ser verkligen bekymrade ut. Är matte sjuk? Är hon döende? Hur mår du matte?
Vet inte om jag skall skratta eller gråta över mitt halvt havererade gympapass men inser att mycket av vad vi människor har för oss ter sig väldigt konstigt för en hund. Och tvärtom!

hunduppfödare - vadå ansvar?!

En av mina klienter har köpt en hund från en kennel, och den var ca 4 månader när de köpte den. Det är väl inget konstigt med det, eller?

Det skulle inte vara det om det inte vore för det faktum att hunden är rädd för allt utom sin matte, sin husse och sin hemmiljö.
Hunden skäller på det mesta, människor, hundar, cyklar..... Den försöker gärna nafsa efter de människor den stöter på, då den är livrädd för alla den inte känner.
Den kan inte heller umgås med andra hundar, då den är osäker och rädd för dem också.
Ägarna är förstås ledsna och oroliga och undrar hur de skall få rätt på denna underbara hund, som är så snäll och tillgiven gentemot dem.
När vi samtalar frågar jag naturligtvis om de haft kontakt med uppfödaren, och ja, det har de ju. Jag frågar då givetvis vad denne uppfödare har givit dem för råd och hjälp i denna svåra situation, och det framkommer att rådet de fått varit att "ta i hårdare" med hunden, så skulle det bli bättre. Vad "ta i hårdare" betyder en ju en tolkningsfråga men för mig betyder det att vara sträng mot hunden, att bestraffa den och tillrättavisa den på ett sätt som ofta innebär fysiskt våld eller skrämmande handlingar.
Hur detta "hårda" sätt skulle hjälpa denna livrädda hund att vara mindre rädd och kunna tackla livet utan rädsla, är för mig en gåta.
Under samtalet frågar jag även hur pass miljötränad valpen blivit och hur den socialiserats med människor och främmande hundar under sin tid på kenneln. Ägarna är inte så säkra och tror själva att det inte varit någon nämvärd varken miljöträning eller socialiseringsträning för valpen, däremot har den blivit "lite mobbad av övriga hundar" trodde uppfödaren, men vad denne baserat detta på, vet ingen.
Det är redan länge känt att valpens första tid hos uppfödaren är oerhört viktig, och att det ligger ett stort ansvar på en uppfödare att miljöträna och att socialisera sina valpar, så att de kan tackla ett liv i stora vida världen. Speciellt när valpen inte blir såld med en gång utan blir kvar en längre tid, är det jätteviktigt att den får tränas med tanke på att den skall klara av miljön hos sin nya familj, när den väl blir såld.
Detta är inte den första hund som jag träffar på, som har lämnat en skyddad kennelmiljö utan varken miljöträning eller socialiseringsträning och som får enorma problem med att kunna tackla en tillvaro som består av nya miljöer, nya och främmande människor och främmande hundar.
Tillhör hunden desutom inte den modigaste i valpkullen utan kanske redan från början är lite blyg och osäker, då kan följden bli precis så katastrofal som i detta fallet, nämligen en valp som inte klarar av omvärlden och som blir så stressad att den blir i stort sett omöjlig att ha att göra med.
Även jag vet att det finns mer eller mindre seriösa hunduppfödare och jag funderar över om det handlar om ren okunskap om hur hundar lär sig att hantera sin omgivning eller om det enbart handlar om att tjäna pengar på att sälja valpar till intet ont anande köpare, eller ännu värre bådadelarna.
Det visar bara hur viktigt det är att ha bra koll på den uppfödare man väljer att köpa valp av. En seriös uppfödare skall ställa krav på den som köper deras valpar och de skall ställa upp när det krisar, och finnas till hands även efter valpköpet.
Och naturligtvis skall valparna vistas inomhus hos uppfödaren i dennes hem med allt vad det innebär av ljud, dofter och aktiviteter och inte ute i någon hundgård eller uthus. De skall träffa på många olika snälla människor under sin tid hos uppfödaren och de skall vistas bland trevliga, trygga och sociala hundar för att genom allt detta få EN POSITIV UPPLEVELSE AV DET SOM KALLAS VÄRLDEN.
Är det kört för denna lilla stressade hund nu?
Nej, givetvis är det inte kört, men det kommer att krävas tid, engagemang och uthållighet för att kunna träna den till att lära sig att världen inte är farlig utan att det är helt ok. att bo i den.

träning är kul

Jag o Bella skall gå på kurs, det skall bli så himla roligt. Med tanke på att Tessi är 14 år gammal, var det är en halv evighet sedan jag gick på kurs med hund. Vi skall testa på Rallymix, och det skall bli så spännande. Det skall bli kul att träna någonting tillsammans och se Bella utvecklas och fungera  i kursmiljön tillsammans med andra hundar, och det skall bli spännande att vara kursdeltagare. Som lärare och kursinstruktör är det bra att även vara kursdeltagare ibland för att utvecklas och se det hela ur det omvända perspektivet.
Jag har inte tränat så vidare strukturerat med Bella ännu. Dels för att ge henne tid att smälta in i sin nya miljö, och dels för att lära känna henne bättre och se hur hon reagerar i olika miljöer.
Just nu tränar vi mycket på kontakt och uppmärksamhet på våra promenader. Att ha en hund som är uppmärksam gentemot mig när vi är ute är oerhört värdefullt. Det innebär att det blir mycket lättare för mig att ge henne direktiv när vi stöter på hundar, människor, barn eller annat och jag vill styra upp henne.
Det kan innebära i korthet att vi möter en hund och det är såklart jättespännande, hon vänder sig emot mig med en blick och där kan jag tala om för henne om det är ok. att hälsa eller om vi skall gå förbi.
På mina rundor ser jag mycket ofta hundägare med sina hundar som möter andra hundar, deras hund börjar stirra och dra, hundägaren säger inte ett ord(ingen kommunikation sker mellan hund och människa)
utan drar hunden med sig(om det går) i en evig kamp där den som är starkast vinner.
Så himla tråkigt och jobbigt!
Tränar jag på kontakten från hundens sida, får jag en hund som ofta vänder sig emot mig på promenaden både när det händer något men även annars, och det är lätt att kommunicera eftersom hundens uppmärksamhet redan är vänd mot mig.
Hur gör man då detta??
Jo, genom att belöna hunden varje gång den vänder sig emot mig, tittar mot mig eller kommer mot mig, i korthet uppmärksammar mig. I början händer det kanske inte så ofta men i takt med att man belönar detta, händer det oftare och oftare och ganska snabbt har man en jätteuppmärksam hund.
Att träna med klicker är ovärderligt, då det hela går så mycket snabbare dvs. hunden fattar snabbt vad det handlar om: varje gång jag tittar på matte, kommer det ett klick och en godbit, därför gör jag det ofta och gärna.
Som sagt; träning är kul, det blir till och med beroendeframkallande efter ett tag när man ser att det ger utdelning, och hur blir det bättre än så?

hemma igen

Är hemma igen efter en skön och verkligen avkopplande vecka på Mallorca. Det har varit fantastiskt att få på sig jeansshortsen igen och att få sola och bada och bara ta det lugnt. Sommaren har varit så konstig i år, inte alls som somrarna brukar vara. Så kort, så intensiv och innan jag riktigt hann fatta att den var här, var den över. Kände mig så besviken och ville ha mera värme. Så det blev en vecka på Mallorca, och där var det varmt ungefär 28 gr. varje dag, oavsett om solen sken eller det regnade.
Som vanligt saknade jag mina hundar, det är enda nackdelen med att åka bort. Trots att jag vet att de har det bra här hemma, så är det tomt utan deras varma kärleksfulla ögon som tittar in i mina. Tomt utan våra dagliga rundor och tomt på natten utan Bella som ligger bredvid sängen ihopkurad på sin fäll.
Nu är det som vanligt igen, Bella och Tessi turas om att ta tuggknuten från varandra, så fort den ena går ifrån för att dricka lite vatten är den andra framme och tjuvar den goda slemmiga knuten. Trots att de har varsin, kanske jag skall tillägga, men det verkar vara spänningen och själva tjuvandet som ger dem en kick.
Nåja, de är lyckliga och glada och det är huvudsaken.
Tessi har verkligen föryngrats sedan Bella kom hit, hon är gladare och piggare och rör sig till och med  snabbare med sina dåliga ben. Helt fantastiskt eller - hur blir det bättre än så?

Hemma igen + en underbart bra uppfinning

Varit i Göteborg några dagar på min semester, och har nu kommit hem igen. Jag bara älskar den staden, åker upp dit så ofta vi kan, för att äta gott, fika på mysiga fik, promenera runt och insupa stadens atmosfär och bara vara. Så skönt att komma iväg från alla måsten, och bara ägna sig åt att shoppa loss och bara finnas till. Denna gången var det otroligt mycket fok där, det var kulturkalas och en massa andra evenemang, så det var fullt på gator o torg. Vi hade cyklarna med oss och det var så otroligt lätt och skönt att ta sig runt. Vi hann också med en liten tur ut till en av skärgårsöarna.
Nu är vi hemma och allt är som vanligt. Korta rundor med båda hundarna, för att Tessi skall orka och en lång runda med Bella så att hon skall kunna få sin motion och vi skall kunna träna lite.

antidrag sele + koppel

Bella hade tendens till att dra i kopplet i början, och eftersom jag lätt får ont i nacken och skuldran började jag med koppelträning direkt, och jag måste säga att antidrag-kopplet+selet som jag haft till försäljning sedan i januari är bara så helt underbart perfekt. De som köpt den har varit nöjda och jag har förstått att det funkar jättebra, men ingenting är som att jobba med det själv. Nu först har jag förstått hur underbart bra det funkar. En helt underbart bra uppfinning för hundar som drar, helt enkelt. Hur blir det bättre än så?

social kompetens

dag har vi varit på stranden med Bella. Vi åkte till Ribban, det stora hundrastfältet i Malmö. Det är ett enormt fält alldeles vid havet, där många går med sina hundar, och där finns också en lite agilitybana för de som vill prova. Det är alltid lika spännande och underhållande att komma dit och iaktta alla hundar och deras tvåbenta följeslagare. Där finns den enorma svarta Grand danoishannen som är så cool, de små chiuahuorna, alla Ridgebackarna, Jack russlarna, pitbullarna, de tre bulldoggarna och den stora Rottveilerhannen som muckar gräl med alla andra. Visst har man hört talas om bråkiga hundar med nonchalanta ägare och tråkiga olyckor med bitna hundar, men överlag med tanke på hur många hundar här vistas varje dag tycker jag att det är mycket säkra och trevliga hundar vi mött. Det är helt fantastiskt att se hur hövliga, språksäkra och sociala hundarna är som får umgås fritt med andra hundar ofta, kanske dagligen. Vissa vill leka, andra vill bara nosa och kolla läget och andra vill bara vara ifred, och alla signalerar olika saker. En hund som är språksäker förstår och accepterar alla signaler, oavsett om det är en lekinvit eller ett morr för att få vara ifred. Jag kan aldrig poängtera det för mycket, vikten av att alla hundar får träffa många, olika sorters hundar för att kunna utveckla sitt språk, få en stor social kompetens och för att på det viset kunna undvika bråk och missförstånd. Många hundproblem skulle kunna undvikas om hundägarna förstod vikten av detta. Som sagt det är en fröjd att se alla dessa hundar, stora som små, som verkligen behärskar hundspråket.
Bella är lite försiktig med andra hundar, hon är jättenyfiken och vill gärna fram och hälsa, men leker inte ännu med de vi möter utan tar det lugnt. Helt ok med mig, hon får ta det i sin egen takt.

Jag gick i havet för att svalka mig, men Bella var mycket skeptisk, efter mycket lock o pock hoppade hon i, för att bli alldeles konfunderad när hon upptäckte att hon var blöt. Snabbt upp och världens lyckospurt runt, runt, glad över att hon överlevde sitt första dopp i havet, härligt. Är glad o tacksam över Bella, sommaren, havet och alla goa hundar vi mött. Hur blir det bättre än så?

En gammal och en ung

Livet har förändrats.
Min älskade gammelhund Tessi 14 år och jag har fått en ungdom i familjen, Bella 1 år.

<>

Tessi

Blandade känslor, vemod över Tessi ålderdom och glädje över Bellas ungdom.

Det är så speciellt att ha en gammal hund, Tessi har delat så mycket med mig, vi har gjort så mycket roligt tillsammans och vi känner varandra innan o utantill, vi läser varandras tankar och ord är överflödiga.

Hon har sina krämpor, men glädjen finns fortfarande där, när vi skall gå ut, när det vankas godis, över att få rulla sig i gräset och över att få vara med.

Jag hade inte planerat någon ny hund, inte så länge Tessi fanns med mig, men Bella kom in i vårt liv med sitt lugn och med sina kloka bruna ögon och charmade oss helt. Hon är en blandning av inneboende lugn och ungdomens sprallighet och är bara så härlig.

Hon är helt rå, som jag brukar säga om hundar som inte har fått någon uppfostran, och det skall bli spännande att få lära henne lite vardagshyfs. Hon är väldigt följsam måste jag säga och med mitt antidragsele och klickern börjar hon bli bättre o bättre på att gå fint i koppel.

Äntligen är den färdig

Äntligen är den färdig - min blogg alltså.
Är riktigt nöjd med den och hoppas att den skall fyllas med allehanda funderingar, idéer, tankar och inspirerande innehåll.

Har semester just nu, och det är alltid skönt. Lagom varmt väder, och minst tre härliga veckor framför mig, där jag skall försöka göra roliga saker och bara ha det skönt.

Idag var jag inne i Malmö med nya jycken, Bella heter hon en alldeles bedårande varelse, med knallbruna ögon och världens längsta ögonfransar. Var hemskt mycket att titta på för henne och eftersom hon är enormt nyfiken, så skulle det kikas på varje person vi gick förbi och nosas på varje fläck och ställe. Så vi är alltså trötta, jättetrötta och säger gonatt. Ses igen!