Har precis landat...

...i soffan efter dagens intressanta seminarium med Ingrid Lingmark.
Sitter och sorterar intrycken, och det vi fick se på film.
Jag är imponerad av Ingrids arbete om hundmöten och hundars konflikter och ickekonflikter.
Hon berättade om hur hon ser på konflikter mellan hundar, om planerade och oplanerade konflikter, och vi fick se många filmklipp om hur olika hundar beter sig när de träffas och umgås och hur de löser de konflikter som uppstår.
Ingrid menar att en hund som är välmående, med en normal stressnivå och som har en välfungerande relation med sin ägare, mycket sällan är inblandad i allvarliga konflikter. Den hunden klarar också av eventuella konfliktrer med andra hundar på ett bra sätt.
Ett konfliktfritt samhälle kan inte existera varken hos hundar eller människor, och konflikter är inte farliga, är hennes budskap.
Det finns planerade konflikter där äldre hundar kan tillrättavisa yngre hundar för att de är för ohövliga, för gåpåiga och inte visar hänsyn, det är ett sätt för unga hundar att helt enkelt bli duktigare på att uppföra sig.
Det finns också oplanerade konflikter som tex. försvar av mat eller annat  åtråvärt eller helt enkelt två hundar som är alldeles för uppvarvade och som slutar med att de ryker ihop.

Enligt Ingrid finns det alltid en orsak till att en hund reagerar aggressivt/utåtagerande i möte med andra hundar, och
de vanligaste orsakerna är:
- förhöjd stressnivå
- tidigare trauma eller dålig erfarenhet
- en hundägare som korrigerar (tillrättavisar) sin hund hårdhänt eller ojust (när hunden handlar korrekt i hundmöte)
- en rädd och osäker hundägare, som oavsiktigt skrämmer sin hund

Ingrid har haft hundar sedan 60-talet och hon har tagit emot många hundar med diverse problem, hundar som förmodligen hade överlevt om de hamnat hos en vanlig hundägare.
Hon har med tålamod, tolerans, vänlighet och mod hjälpt många hundar till ett liv, där de blivit hundvänliga, människovänliga och välfungerande.
Genom att inte ställa för höga krav, låta hundarna få erfarenhet av livet i lagom takt och skapa trygghet för hundarna har de blivit inte bara välfungerande utan även läromästare för andra hundar med problem.
Ingrid är starkt kritisk till att uppfostra och hantera en hund med hårdhänta metoder, ryck i koppel,  hot och smärta.
Hon menar att dessa metoderna skapar hundaggressiva och utåtagerande hundar.

Ingrid använder termen "hundsnälla hundar" och menar att det är målet vi alla bör eftersträva.
En" hundsnäll hund" får man genom att vara snäll mot den och inte utsätta den för ojust och orättvis behandling, när den pratar med andra hundar.
Den skadar inte andra hundar och kan hantera och umgås med alla hundar oavsett ras, storlek eller kön.

För att nå målet, måste hunden få träna.
Träna på hundmöten med olika hundar både snälla och mindre snälla.
Både genom att få vara lös men även kopplad gå på promenad tillsammans.
Även hundägaren behöver träna, träna upp sin skicklighet i att läsa av sin hund och andra hundar.

Det låter enkelt men det är inte enkelt.
Dett kräver att man har is i magen, det kräver att man har ett genuint intresse för hunden och dess språk.
Det kräver att man börjar lita på sin hund och dess fantastiska förmåga att hantera de konflikter som dyker upp längs med vägen.

Jag tycker att Ingrid har ett mycket sunt sätt att tänka, när det gäller hur vi ser på våra hundar.
Jag delar hennes åsikter och tänk i det stora hela, och vi är rörande överens om att de flesta aggressionsproblem mellan hundar handlar om rädsla hos hundägaren och stress hos hunden.
Rädsla pga av okunskap om hur hundar fungerar och reagerar.
Stress  pga. felaktig hantering/uppfostran, sjukdom/smärta eller dålig relation/bristfällig tillit till sin ägare.

Ingrid använder termen "korrigering" ofta,  och eftersom det används ofta för att beskriva obehag som påförs hunden, har det fått en väldig negativ klang.
Det kan betyda obehag, men det kan även handla om att man säger aa, man harklar sig, säger ajjaj eller använder  ett inlärt ord eller ljud som betyder bryt - titta på mig. Hon menar att vi alla "korrigerar" våra hundar och varandra när vi vill påverka och förändra.

På filmerna vi sett idag, använder sig Ingrid av vatten som hon sprutar på hundarna, när  hon vill bryta ett beteeende.
En metod som är ganska harmlös jämfört med många andra metoder, och som fungerar i vissa fall. Jag använder mig inte av metoden, utan väljer att använda andra metoder istället såsom större avstånd, och en inlärd signal som betyder bryt och jag strävar efter att inte hamna i situationer där hunden blir blockerad. Dock skulle jag mycket väl kunna tänka mig att använda vatten i en akut situation, om det finns risk för skada på någon, hund eller människa.

Jag hoppas Ingrid kommer att fortsätta sprida sin kunskap och erfarenhet, i arbetet med att få välfungerande, trygga och kloka hundar och människor.

Hur barnvänlig...

...skall hunden vara?
Har under årens lopp träffat åtskilliga hundägare som upplevt att deras hund uppvisat problem med barnen i familjen.
Hunden har i umgänget med barnen sprungit och gömt sig, morrat, nafsat och i en del fall bitit barnen.
Vad som också kommit fram är att hunden inte fått ligga i fred i sin korg, eller på annan plats där den lagt sig för att vila. Den har även fått vara leksak/lekkamrat, mer eller mindre frivilligt till barnen i familjen, och många gånger utan att någon vuxen varit med och övervakat det hela.
De flesta barn är spontana och oberäkneliga i umgänget med en hund.
De vill gulla, lyfta upp och bära, springa och jaga, pilla här och där och hela tiden kalla hunden vid namn.
Jag tycker att det är helt otroligt att hundarna står ut med denna behandling. Det gör de oftast ett tag, men efter ett tag börjar de flesta säga ifrån. Oftast genom subtila signaler som att gäspa och slicka sig om munnen för att sedan börja dra sig undan.
Det finns vuxna som på fullt allvar tycker att det är helt ok och att hunden skall finna sig i en sådan behandling, och att om den säger ifrån, är det ingen bra hund.
Men, hallå!!!!

Som en ansvarsfull hundägare är det ett måste att vara närvarande och övervaka barn och hund, så att inte hunden till slut, när den försökt komma undan utan resultat, måste morra, nafsa eller till och med bita ifrån, för att få vara ifred.
De allra flesta hundar är otroligt tåliga och finner sig länge och väl i leken, men till slut vill de inte mer.
Och när de inte vill, försöker de dra sig undan, ibland in under möbler för att få vara ifred. Barnen vill då gärna dra fram hunden, för de vill fortsätta leken, och då måste hunden säga ifrån lite tydligare, med ett morr.
Att låta barnen fortsätta leka med en hund som inte vill, är att äventyra hela hundens relation till både barn och vuxna.
Otaliga är de hundar som blivit avlivade pga av barnens tuffa lek i kombination med vuxnas nonchalans.
Rottveilertiken tex. som en jättevarm sommardag blev passad av morföräldrarna och där barnen tilläts hetsleka med den, tills den i ren utmattning sade ifrån genom att nafsa.
Föräldrarna avlivade den först och tänkte efter sedan, kanske var det inte så konstigt att den faktiskt nafsade, men då var den trogna familjemedlemmen redan död.

Man måste ha regler för barn som umgås med hunden:
1) Någon vuxen måste alltid övervaka vad som händer, så att man omedelbart kan avbryta leken och samvaron, så fort hunden visar tecken på att den vill vara ifred. Tex. lugnande signaler som att gäspa, slicka sig om munnen, vända sig om eller att helt enkelt försöka dra sig undan.
2) Har barnen svårt att låta hunden vara trots att man sagt ifrån, sätt upp en fysisk barrriär mellan barn och hund tex. en grind eller kompostgaller. Hunden på ena sidan med ett tuggben och barnet på andra sidan.
3) Lär barnen hur man klappar på hunden, inte uppifrån på huvudet utan underifrån under hakan. Hunden blir mer avslappnad och trygg med detta.
4) Barnen får under inga villkor bära omkring hunden, risken är stor att de tappar den, om den sprattlar. Hunden kan bli skadad, men den kan också bli skrämd och få rädsleproblematik i framtiden.
5) Barnen får aldrig tvinga sig på en hund, det är alltid hunden som skall komma frivilligt och bli klappad. Kommer inte hunden till barnen då vill den inte bli klappad, och då måste den få slippa.
6) Att låta barnen hetsleka och springa och jaga hunden är att be om problem. Stressnivån stiger snabbt hos hunden med risk för att den blir överdrivet bitig och det slutar ofta med att den nafsar barnen i ren stress.
7) Har man en valp eller en ung hund, vill den ofta gärna leka med barnen. Ofta leder det till att de leker för häftigt och för länge och att valpen/unghunden blir alltför uppvarvad och stressad. Då blir den bitig och svår att kontrollera, och det lär sig att med barnen finns det inga regler, det är bara att ge järnet!
Övervaka, avbryt i god tid och sära på dem innan det går överstyr.

Hunden är ingen leksak och skall inte heller behandlas som en sådan.
I de allra flesta fall som det uppstår problem mellan hund och barn, är det inte hunden som är problemet utan barnen.
Det jag skrivit om är inget nytt på något sätt, och givetvis vet jag att det på många håll fungerar alldeles ypperligt mellan barnen i familjen och hunden.
Men med tanke på att det finns problem så vill jag att vuxna hundägare med barn och hund, tänker till.
Tänker till och förebygger så att man slipper hamna i en situation när hunden biter barnet.
Det handlar helt och hållet om sunt förnuft.
Låt hunden få slippa vara barnens leksak och lär barnen att acceptera att hunden vill och måste få vara ifred.

Det finns inga barnvänliga hundar, det finns endast vanliga och vänliga hundar!!

Kl. 10.00 på förmiddagen är en bra tid...

...för att gå på promenad med mina hundar.
Oftast stöter vi inte på en kotte, och mina hundar kan springa lösa i lugn o ro.
De är väldigt lyhörda och duktiga på att komma när jag kallar, och de är säkra på hundspråket när de träffar en hund, men jag känner mig ändå tvungen att koppla dem när vi stöter på en annan hund.
Jag gör det för den andra hundägarens skull, därför att många blir väldigt osäkra när de stöter på lösa hundar. Mina hundar är hemskt nyfikna på andra hundar och vill mer än gärna hälsa på dem, och det gör de lugnt och bra, men man vet aldrig hur den mötande hunden är, är den rädd för hundar, vill jag inte förvärra på något sätt.
I den bästa av världar önskar jag mig dock en hundvärld där alla hundar kunde få vara lösa, få slippa kopplet, få slippa halsbandet runt halsen, få slippa alla koppelryck och allt obehag, och bara få ha det skönt på promenixen.
De skulle få ett väl utvecklat hundspråk på köpet eftersom de träffar hundar på ett naturligt sätt redan som små.
De skulle inte heller utveckla någon koppelaggressivitet mot andra hundar eftersom hundmötena skulle vara fria från obehag.
De skulle vara lyhörda för sin människa på ett helt annat sätt, eftersom man inte skulle förstöra hundens naturliga kontaktsökandet genom att dra i kopplet i tid och otid.
Dessutom skulle hundägaren vara tvungen att lära sig att kommunicera med sin hund på ett annat och bättre sätt än genom koppelryck, vilket skulle leda till en ömsesidig kommunikation på hög nivå.

Som sagt i den bästa av världar...

Är så trött...

...på att vara sjuk.
Sitter i sängen och tycker synd om mig själv. Inte så smart, men efter 10 dagars snörvlande, heshet, feber och ledvärk som jag trodde var på väg att försvinna är jag så himla less.
Istället för att bli frisk blev jag sämre med ont i halsen och feber igen. Känns som ett nystan med taggtråd i halsen, och varje gång jag sväljer kan jag gråta.

                    

Har dock förstått att jag inte är ensam om dylika krämpor, mer eller mindre hela skåne är nog infekterat med något himla elakt virus, som förpestar vår tillvaro, det förstod jag när jag satt på vårdcentralen och tjuvlyssnade på de andra som satt där.
Många av oss jobbar fast vi är sjuka, kallas visst för sjuknärvaro, eftersom vi inte har någon vikarie som kan hoppa in, och vi vet att det som vi ställer in eller avbokar, det får vi boka in  med mer eller mindre ansträngningar längre fram.
Jag hatar att ställa in ett kurstillfälle eller att avboka en klient, så naturligtvis gör jag det endast när jag inte kan fungera alls, vilket inte heller är så smart kanske. Man borde lyssna mer till sin kropp, säger kroppen att nu är jag sjuk och orkar inte, så är det nog så, och då är det säkert dumt att jobba istället.
Fick ställa in kursen idag och det känns jättetrist. Försöker nu att ta hand om mig, vila, dricka, ta smärtstillande och febernedsättande och inte oroa mig en massa. Får ta en dag i sänder och nöja mig med det.
MIna hundar är guldklimpar, kommer med jämna mellanrum och kollar läget med svansvift och blöt puss.
Har naturligtvis dåligt samvete för dem också nu när jag knappt orkar gå ut, än mindre träna med dem.
Då får det bli snabbvarianten på motion och aktivering - ut med dem i trädgården, där springer de och jagar varandra för att få ut överskottsenergin och sedan avslutar vi med leta godis för att näsan och hjärnan skall få sitt. Som sagt snabbvarianten var det, eller akutvarianten kanske är ett bättre ord, för det är inte något jag rekommenderar annat än i akutsituationer.
Nu skall jag sova en stund, kroppen vill det och det är nog bäst att lyssna på den.

Om någon undrar vad bilden föreställer, är det ett förkylningsvirus.
Att något så vackert kan vara så himla plågsamt, det är för mig en gåta.

Värsta kladd och klet...

...upptäckte jag i Bellas ena öra häromdagen. Jätterött och fullt med mörkt kladd. Svampinfektion i ytterörat skulle nog en veterinär ha sagt om det hela. Jag har haft mycket med kladdiga hundöron att göra, då min schäfertik Tessi hade besvär med det under många år.
Om örat är kladdigt är det ingenting jämfört med de kladdiga örondropparna som veterinären brukar skriva ut. Är det verkligen så att "kladd skall med kladd fördrivas" veckor ut och veckor in?
Som tur är, behöver det inte vara så.
Gjorde rent örat med vatten och bomull, och hällde i Näsums öronpulver, och skakade om örat.
Detta har jag gjort i 2 dagar nu och idag - simsalabim - örat är blekt igen, ingen gegga och hela örat ser så himla mycket bättre ut.
Näsums öronpulver är surt och förändrar miljön i örat så att mikroorganismer som svamp inte trivs där.
Oftast är det just svampen som är jobbigast att bli av med, ibland kan det även vara en blandinfektion med både svamp och bakterier, men ofta hjälper pudret även där.
Jag vet att många hundar har problem med återkommande öronkladd, och då är pudret helt superduper!!
Jag har några burkar öronpuder på lager, ifall någon vill prova det.

OM man behandlat hunden med öronpuder i 3 dagar och det inte är bättre, rekommenderar jag ett besök hos veterinär. Likaså om det rinner ur örat, eller om hunden är allmänpåverkad med feber och/eller slöhet.
Man behandlar alltså sin hund med öronpudret helt på eget ansvar!