söndag 28 juni 2015

Öppenhet, metoder och resultat!

 


Häromdagen läste jag en artikel som gjorde mig så himla glad. En artikel som handlar om modet och viljan att förändra inom ett område som sedan lång tid tillbaka har en kultur som inte många vågar ifrågasätta. Polisens arbete med att utbilda sina hundar. 
Artikeln som är från 2011 tar upp hur en av finska polisens avdelningar som utbildar sökhundar jobbar idag och hur de jobbade tidigare. Vad jag förstår finns det inom polisen en lång kultur att utbilda sina hundar med inte så hundvänliga metoder. Chefen på avdelningen nämner bl. a elhalsband bland flera sätt att tala om för hunden att den inte gjort rätt, dvs uppvisat det önskade beteendet. 

Chefen på avdelningen i artikeln verkar vara en fantastisk öppen och ödmjuk person som berättar hur det var tidigare när de använde straff och hur de kom i kontakt med bl a Bob Bailey och belöningsbaserad träning med bl a klicker. 
Han berättar också om hur hundarna för att undvika straff ibland kunde fejka sitt beteende bara för att på det sätter undvika att bli straffade. Spårhunden som fortsatte med nosen i backen trots att han hade förlorat spåret, dvs undvek att lyfta huvudet för då skulle straffet komma. Hundar är smarta djur och såklart vill de undvika obehag, men det ger inte pålitliga beteenden som är viktigt i poliser arbete. 

Efter att de började med belöningsbaserad träning har hundarnas resultat förbättrats med många procent och är i dagsläget såpass tillförlitligt att domarna i rätten inte längre ifrågasätter dem utan de håller i rättssak. 

En annan grej de också jobbat mycket med är hundarnas stressnivåer. Genom att jobba mycket med lugn och ro-träning och byta belöning från leksak till godis har hundarnas stressnivåer minskat avsevärt och därmed har felprocenten ytterligare minskat och goda resultat ökat. 
( Jag kommer ihåg när jag för många år sedan gick Turud Rugaas tränarutbildning och hon pratade om just höga stressnivåer och hur det påverkade hundens förmåga att tänka, fokusera och lösa problem på ett negativt sätt. Fast vissa envisades med att inte se det som stress utan som mycket motor och hög kamplust)

Artikeln gjorde mig verkligen jätteglad och visar på hur långt man kan komma när man kan se lite självkritiskt på sig själv och sin träning samtidigt som man är öppen och mottaglig för nya metoder.  Man kan också se att genom att ha hundens välbefinnande i fokus så ökar också prestationen och pålitligheten i arbetet. 

Som en ytterligare liten fundering: vad är det med finländarna som gör att de är öppna för många smarta, förnuftiga  och utvecklande idéer?
Jag har läst flera andra artiklar om hur man i Finland kommit tillrätta med saker inom tex skola och problemet med hemlösa, som vi i Sverige fortfarande stångar våra pannor med. 

Länge leve finländarna!!!😀

PS)
Bifogar länken till artikeln för er som vill läsa den i sin helhet. 


onsdag 6 maj 2015

Hur många av dina rädslor...

...styr och påverkar din hund?

Rädsla är något vår fantasi hittat på. Den finns inte!
Nu menar jag inte rädslan som uppkommer i samband med en omedelbar fara vi uppfattar och som kan rädda livet på oss. Jag menar rädslan och oron som präglar hela samhället och vårt sätt sätt att tänka och våra liv.
Man har i studier kommit fram till att ca 20% av all vår dagliga oro och rädsla verkligen kan sägas VARA BEFOGAD.  Resten, alltså hela 80 %, är en gammal ohejdad vana som vi lärt oss att leva med sedan vi var barn.

Våra rädslor styr även våra relationen och vår vardag tillsammans med våra hundar. Den påverkar och kan minska hundens livskvalité avsevärt som följd.

Fundera en kort stund över hur många gånger du tänker följande, varje dag:

- tänk om min hund tuggar sönder något/den där grejen?
- tänk om hundarna börjar slåss?
- tänk om min hund springer ifrån mig?
- tänk om min hund blir biten?
- tänk om min hund biter någon?
- tänk om min hund börjar skälla, vad ska folk säga?
- tänk om min hund hoppar upp på någon?
- tänk om min hund beter sig illa/skämmer ut mig, vad ska folk säga?
osv, osv...

Alla ovanstående tankar bygger på vår rädsla. Rädsla som hunden mycket snabbt uppfattar och som kan bidra till otrygga relationer och stress. Vår rädsla bidrar också till att hunden kanske inte får utlopp för flera av sina medfödda behov som tex att få vara social med andra hundar och att få vara lös och få springa fritt varje dag. Alltför många hundar får inte gå på annat än koppelpromenader och får aldrig springa lös, och det är synd och skam. Det kan bero på slentrian men ffa tror jag att rädslan är boven, man är helt enkelt rädd över att inte förstå hunden och dess behov och vad som styr den.

Rädsla smittar till omgivningen och rädsla förminskar oss och våra liv med minskad livskvalité för alla inblandade.

Kanske dags att fundera och rannsaka sig själv och kanske rentav göra upp med rädslan en gång för alla!



onsdag 15 april 2015

Kul med kursen - men glöm inte bort hunden!

Vårterminen är här och alla hundkurser är i full gång!

Det är kul att gå på kurs och lära sig nya saker, tycker jag. Oftast är det jag och Pinpon som är iväg på kurs och han är en klippa. Jätteduktig på att sortera bort störningarna i miljön och ägnar sin uppmärksamhet till 100% på det som ska tränas på - och han älskar det:)

Jag och Pinpon på kurs
En del kursdeltagare är vana, och har koll på både sig själv och hunden, medan andra är ovana, och har fullt upp med att hålla reda på sig själv.

För att få ut mesta möjliga av kursen, och för att det ska bli så givande som möjligt, är det viktigt att komma väl förberedd.

Grejen är att vi är två om att vara med, jag OCH  min hund.
Inte bara JAG ska tycka att det är givande och en trevlig upplevelse utan jag vill ju även att min HUND ska tycka det.

Många kursdeltagare, har ofta fullt upp med att koncentrera sig på vad läraren säger och gör. Det är lätt att glömma bort att ha koll på vad hunden gör, vad den signalerar och hur den mår. Jag har tyvärr sett väldigt många hundar som farit ganska illa på kurs, där matte/husse glömt bort den, inte med flit, men ialla fall.

För mig är det absolut viktigaste när man håller egna kurser eller går på andras, att hunden mår bra!
Vi kan förbereda oss mentalt eftersom vi vet vart vi ska och varför. Hunden har inte en aning vart den ska och varför, när den lastas in och ut ur bilen, och därför är det viktigt att ha koll på hur hunden mår och att den mår bra!
Just det här med att inte veta, att inte ha någon egenkontroll och att inte kunna påverka, det är oftast det som skapar stressade hundar på kurs, och därför är det viktigt att vi hjälper vår hund på allra bästa sätt!

Jag har gjort en CHECKLISTA till dig som ska iväg på kurs tillsammans med din hund. Allt för att göra kursen till den trevliga upplevelse som det är tänkt att vara, både för dig OCH din hund:

- Ha ett SELE på din hund när ni är på kurs (gärna annars med).  Ett sele som är skönt och som passar bra. De flesta hundar drar lite extra i kopplet när de blir lite uppspelta och ivriga på kurs, och då är det väldigt skönt att slippa ett strypande halsband, som skapar otrivsel och stress.

- Kom ca 30 minuter innan kursen börjar så din hund hinner kissa, bajsa och få nosa in sig och landa. Att få landa mentalt i lugn och ro kan vara avgörande för en effektiv inlärning. Gå runt och låt hunden få kolla runt, se sig omkring och få en bild av hur stället ser ut, det skapar en bra känsla hos hunden och gör att den lättare kan slappna av.

- Tänk på att hålla det AVSTÅND till övriga hundar som just din hund behöver för att kunna koppla av. Avstånd till andra främmande hundar  är jätteviktigt för att undvika stress och frustration.  Även för den superglada hunden som vill hälsa på alla och bara leka, är det viktigt med AVSTÅND för att slippa frustration och för att lättare kunna koppla av. Det här med avstånd är så himla enkelt, det kostar ingen större ansträngning från hundägarens sida, och ändå verkar det vara så svårt. På nästan alla kurser jag varit på har man gått för nära de andra och skapat stress, skällande och otrivsel. Hundägare har bannat sina hundar, trots att det inte varit hundens fel.
Så, snälla håll avstånd!!!!

- Ha gott godis lättillgängligt i en belöningsväska, och börja belöna din hund direkt den hoppar ur bilen. Belöna den för att den är tyst, för att den inte hoppar, för att den tittar lugnt på de andra hundarna och för allt som den gör som du gillar. Gör inte som de flesta, som inte alls uppmärksammar sin hund så länge den sköter sig bra, utan som vaknar till först när hunden gör något de inte vill, då blir det bannor och uppmärksamhet.

- Glöm inte vattnet, och vattenskålen. Ge din hund vatten direkt ni kommer fram och låt vatten finnas framme hela kurstillfället oavsett om din hund dricker eller inte.

- Var trevlig och snäll mot din hund direkt ni kommer ur bilen, beröm den med mjuk röst bara för att
den är där och inte för vad den presterar. Bli inte den där surpuppan som bara säger tyst, nej och sitt, till hunden. (kan tyckas som självklarheter, men tyvärr icke:))

- Ta helst med din hund in i teorilokalen, och låt den få vila på en filt eller i en ihopfällbar bur. Beröm den och ge den små godbitar för att den är lugn och tyst. Du kan också sitta med den på golvet om det behövs.

- Om din hund ska vara i bilen ensam, ska den känna sig 100% trygg där, det är en absolut viktig förutsättning. Parkera bilen så att baksidan kommer så långt bort från passerande hundar och människor som möjligt. Täck över med en filt så att hunden inte kan se ut, för att den verkligen ska kunna koppla av. Jag har sett alltför många hundar som suttit i bilen och "kopplat av" som hundägaren trott. Under tiden den "kopplat av" har den skällt oavbrutet på allt och alla som passerat bilen, och det har varit en del. Med enkla medel kan din hund verkligen KOPPLA AV om du fixar så det är lugnt och tryggt runtomkring din bil.

- Om du har svårt att fokusera på både instruktören samtidigt som på din hund, välj då hunden! Ha fokus på din hund, så att du lättare kan se vad den behöver och erbjud den små pauser ofta, när du ser att den är trött och ofokuserad.

- Glöm inte bort att ha ROLIGT tillsammans med din hund. Låt inte alltför höga krav och ett alltför stort allvar hindra er från att busa  runt och leka eller sitta och mysa, beroende på vad din hund gillar.

Trygg och avslappnad på kurs
Vårt samhälle är så himla fullt av krav och måsten, och det är lätt att falla i den fällan även på hundkursen. Man tar det på alltför stort allvar, man blir stressad och får prestationskrav och allt detta går ut över den stackars hunden som inte ens bett om att få följa med.

Ta det inte så allvarligt, att du och din hund har roligt och att det blir en stund av kvalitétstid för dig och hunden tillsammans, det är så det ska vara!

Låt hundkursen bli en trygg och trevlig upplevelse för din hund!







måndag 2 mars 2015

Idag är jag glad:)

Idag är en alldeles fantastisk dag!
För snart två år sedan ville Pinpon inte vara med om någon kloklippning mer. 
Kombinationen av jättehårda klor, jättekänsliga tassar och vanlig klotång var helt fel. Det gick så långt att jag funderade över att lämna bort honom för att klippa klorna. 
Men det gjorde jag inte. Målet var givetvis hela tiden att han skulle vilja vara med frivilligt men jag förstod att det skulle ta tid. Vi löste det med att hjälpas åt jag och min man. Han matade Pinpon med tonfiskpastej och under tiden klippte jag klorna. 
Jag gjorde en deal med Pinpon: Du får tonfiskpastej mot att jag får klippa dina klor. I början kunde jag klippa en klo åt gången, sedan två osv.
Han var inte precis överförtjust och drog undan sina tassar emellanåt. Det var helt ok. Då försvann även tuben med tonfisk. Men den ville han väldigt gärna ha så det gick bättre och bättre. 
Så har vi hållit på  i snart två år nu. För ungefär en månad sedan ville jag testa igen. Få honom till det ultimata målet att frivilligt ge mig tassen och låta mig få klippa en klo åt gången.  
Så vi började träna igen. Med klicker och belöning i små steg. Målet var hela tiden frivillighet från hans sida. Inget tvång och inget tjat. Bara frivilligt ge mig en tass och bli belönad för det. 
Och idag är vi i hamn!
Idag har jag fått klippa klor både fram och bak med en lugn och trygg hund som glatt mumsade i sig sitt belöningsgodis. 
Hemligheten bakom vår framgång är att jag lagt upp det precis som vilken träning som helst, typ backa, snurra runt eller apportera. Jättekorta pass, gott godis, helt frivilligt från hundens sida och väldigt roligt och lustfyllt. Det har också gjort stor skillnad för mig att slippa känna att vi måste lyckas. Jag har ju hela tiden känt att vi kan klippa klorna på det andra sättet om det behövs och jag har därmed också känt mig lugn och avspänd. 
Och sist med inte minst bytte vi redan i ett tidigt skede verktyg. Vanlig klotång är ingenting för Pinpns klor, numer använder vi en väldigt vass kabeltång som fungerar ypperligt till hans stenhårda klor. 

Så dagens lärdom är att inte ge upp, att inte vara rädd för att hitta tillfälliga lösningar utanför boxen och att göra träningen kort, lustfylld och med målet att hunden helt frivilligt vill vara med. 
Idag är jag glad:)) 

onsdag 18 februari 2015

Om skuggor och om att vara noga med sitt val...

Fler och fler väljer att skaffa hund och att gå in i rollen som hundägare. Gillar egentligen inte ordet hundägare, det är ordet 'ägare' som triggar mig. Att äga tycker jag mycket handlar om att äga saker, föremål och döda ting. Jag har svårt med tanken på att äga min hund och jag föredrar termer som - att leva med hund, och - att vara hundens människa eller - att vara hundens vägledare.
Men eftersom termen hundägare är så utbredd använder jag den ibland ändå.

Att vara hundägare är ytterligare en roll att gå in i, precis som roller som mamma, pappa, syster, arbetskamrat eller kompis.  För vissa är det väldigt enkelt och de har en naturlig fallenhet för att förstå sin hund och sig själv, och är trygga i sin nya roll, för andra är den nya rollen svår, stressande och ibland helt obegriplig.
Jag träffar många hundägare i mitt arbete och jag märker att det finns en ganska stor osäkerhet hos hundägare idag.
Många brottas med tankar som:
- tänk om jag gör fel i min uppfostran och inte alls får den trygga och väluppfostrade hund jag önskar mig?
- hunden morrar och är aggressiv, tänk om den biter mig eller andra? Tänk om den är dominant och vill bestämma över mig.
- jag måste bli en stark flockledare så att min hund inte försöker ta över kommandot här hemma. Men hur blir jag det?
-  hunden har ingen respekt gentemot mina barn utan leker och härjar med dem hej vilt. Är det ok?
- min hund skäller på andra hundar,  och jag skäms för vad andra ska säga.
- jag vågar inte släppa min hund lös för jag är rädd för att den springer ifrån mig.
- jag vågar inte låta min hund leka med andra hundar för tänk om de börjar slåss.

Då många är osäkra i sin roll, börjar de söka svar på sina frågor. Man  ser på tv, läser på olika forum
på nätet och kanske man också läser någon bok. Och eftersom det här med att ha hund är så utbrett idag finns det givetvis en uppsjö av information att ta del av. Man testar det som visas på tv, trots att det står klart och tydligt att man inte ska göra det, man gör det som andra gjort och delar på nätet och som fungerat för dem, vilket inte alls är säkert fungerar på den egna hunden och hunden blir till ett litet försöksprojekt. Ofta testar man inte heller tillräckligt länge innan man går vidare till nästa grej.

Och så går man på kurs och utbildning, för att där förhoppningsvis få hjälp och svar på sina frågor.
Även här är utbudet stort idag, och innehåll och kvalité skiftar oerhört mycket. Vissa, ett fåtal skulle jag vilja säga, som söker kurser vet redan vad de är ute efter, vilka/vem man vill gå kurs hos och vilken metodik man vill träna efter. De flesta har dock inget önskemål utan man vill gå en valpkurs eller vardagslydnadskurs och börjar leta på nätet. Det är här man ska vara väldigt NOGA!

Låt dig inte luras av en flashig hemsida, av billiga kursavgifter, av hur många priser i olika tävlingar instruktören vunnit, av närheten till dig, av ord som flockledare, naturligt ledarskap där vi gör som vargarna gör och om det står något om 'shadowfilosofi' då är mitt råd till dig att genast gå vidare i din sökning.

Det finns en mängd olika filosofier kring hundträning och hunduppfostran. De har många namn och bakom dessa namn gömmer sig olika skiftande träningsmetoder och förhållningssätt.

Jag har hållit på med hundträning och kurser och utbildningar för hundmänniskor under mer än 15 år nu och det har blivit mer och mer tydligt för mig hur viktigt det är att ha en tydlig ETISKT värdegrund att stå på. En värdegrund som klart och tydligt beskriver våra arbetsmetoder och vårt förhållningssätt till hundar och människor.

Min egen etiska värdegrund är tämligen enkel.
I mitt arbete med hundägare på  kurser eller enskilt, på workshops eller längre utbildningar använder jag endast metoder som bygger på respekt för att alla individer är olika och metoder som helt utesluter all form av fysiskt och psykiskt obehag (kallas för korrigeringar) för hund och människa. Ingen blir utfryst, vi skriker  inte åt hunden eller människan och målet är att ingen,  varken hund eller människa utsätts för någonting i miljön som de har svårt att klara av och som upplevs stressande.
Hunden och dess människa ska alla känna sig trygga, glada, nyfikna, våga fråga, våga göra rätt, våga göra fel och känna sig väl till mods.

Självklarheter kan tyckas men tyvärr inte.
Med jämna intervall får jag eller någon kollega till mig, ta emot någon hund med sin människa som varit på kurs hos annan  där de blivit skrämda, ryckta i eller upphängda i kopplet, fasthållna mot sin vilja, fastbundna och lämnade, hotade med ord eller kroppsspråk, förödmjukade(människan) och stressade och ibland slagna(hunden).

Grejen är att dessa hundägare trodde att de gjorde ett bra val, och de ville verkligen hundens bästa, och ändå blev det fel. Det är verkligen inte lätt att välja och vraka i det stora utbudet när det gäller kurser och därför vill jag här verkligen få er att tänka till, jämföra, samla information och göra ett bra val.
Ring och prata med instruktören, fråga efter vilken etisk värdegrund hen arbetar efter, fråga om du kan få vara med som åskådare på en kurs och givetvis försök fråga någon som gått där innan efter hur de blivit bemötta och hur inlärningen fungerat.

För mig är hundens välfärd och välmående det allra viktigaste. De är så sårbara och  faktiskt också så utlämnade till oss och vår omsorg, vilket gör att vi har ett så stort ansvar för att de blir behandlade rättvist, och inte utsätts för något som de varken förstår eller kan lära sig något gott av.
På mina kurser är alltid hundens välmående i fokus, och dess människa får finna sig i att komma
 på andra plats(ler).

Anledningen att jag skriver detta inlägg är att jag av en slump fått  ta del av hundägares berättelser
om hur deras hundar blivit behandlade på kurs, i syfte att bli följsamma och lydiga.
De blev upphängda i kopplet, nerlagda på marken, fasthållna mot sin vilja, utsatta för en stressfyllda miljö som de inte klarade av( och blev sedan korrigerade för att de talade om detta) och givetvis traumatiserade efteråt, vem hade inte blivit det!
De som håller dessa kurserna och som tycker att de fungerar ypperligt, tycker att vi som kommer med kritik inte förstår, att vi inte ser helheten och att resultatet blir fantastiskt harmoniska hundar.

Saken är den att det är ganska lätt att få en följsam och harmonisk hund som älskar att vara med mig. Som går att ha lös utan koppel utan att ens en sekund få för sig att springa bort från mig. Som inte är stressad och som fungerar fint med både hundar och människor. Endast genom att belöna den, förstå den och genom att leka och ha kul tillsammans.

Avslutningsvis vill jag dela med mig av två viktiga saker:
1- När hundar som blir utsatta för fysiskt  och psykiskt hot på kurs eller i hemmet, med syfte att bli harmoniska och välfungerande faktiskt ser ut att bli det, är det inte tack vare dessa metoder utan TROTS dessa metoder. Hundar är överlevare!

2 - När Du valt kurs noga, och trots detta upplever att instruktören vill utsätta din hund för något som inte känns bra i magtrakten ( det känner man direkt) säg STOPP!! Och säg det hellre en gång för mycket än för lite.

Jag har träffat många hundägare som ångrat sig så himla mycket att de inte sade ifrån när deras
hundar utsatts för konstigheter på andras kurser. Som kursdeltagare känner sig många i underläge och tycker det är pinsamt att säga ifrån. Det är det inte, utan det är omsorg och ansvar för sin hund!

Och såklart finns det de som tycker att det är okej  med metoder som jag tar avstånd ifrån, eftersom
man anser att det fungerar. Hunden blir passiv och uppfattas som lydig.

Tänk till en gång till!

"Ändamålet helgar medlen", heter ett gammalt tankesätt.  Nej, det gör det verkligen inte. Inte när det gäller våra högt älskade familjemedlemmar, våra hundar.

Det är INTE OKEJ att behandla dem illa, inte ens om de blir världens mest lydiga hundar.
Det kan de bli ändå, med vänlighet och sjyssta metoder. Med effektiv och väl genomträngt inlärning.


RÄTT VAL - DITT VAL

onsdag 28 januari 2015

Ett liv, ett hundliv.

De flesta dagarna är mitt arbete som hundpsykolog bra dagar. Dagar när jag tillsammans med hundägaren samarbetar väl och får vardagen att bli både lättare och roligare för både hunden och människan/familjen. Så är det i nästan 95% av fallen.
Sedan finns det dagar när det inte känns bra alls. När hundens människa / familj av en anledning bestämt att de inte vill gå vidare. Pga tidsbrist, familjeförhållanden, hundens fysiska förutsättningar som inte är bra eller av annan anledning.
I min värld kommer alltid hunden först. Oavsett hur problemet ser ut så är hunden den mest sårbara och såklart vill både jag och hundägaren göra allt som bara går innan vi ser oss om efter en annan lösning.
En annan lösning är omplacering dvs att hitta ett annat hem åt hunden där det finns bra förutsättningar till ett harmoniskt liv. Hundar är av naturen överlevare och de är väldigt anpassningsbara och därför är detta ofta ett bra alternativ. Det krävs lite arbete förstås men det är det minsta vi kan göra för hundens skull.
Som ett allra sista alternativ finns avlivning. Ett alternativ som är svårt och som egentligen bara gäller när djuret är sjukt och ingen bra bot finnes. Eller när det finns alltför stor risk för att omgivningen kommer till skada.
Ett väldigt svårt beslut att ta och där alltid djurets välfärd kommer i första hand.

Idag är jag ledsen, väldigt ledsen. En av de hundar jag kommit i kontakt med under en utredning finns inte mer. En underbar hund var han och min sorg är stor. Klumpen i halsen skaver och tankarna snurrar, kunde jag gjort mera? På ett annat sätt? Under diskussionen med hundägaren fanns avlivning aldrig med på min lista över alternativ. Inte för denna hunden. Det fanns förutsättningar för en omplacering men man valde en annan väg.
Jag är så ledsen, så hjärtat nästan brister.