tisdag 22 februari 2011

Inspiration

Jag älskar att inspireras av andra. Att få ta del av andras erfarenheter, deras visioner, drömmar, entusiasm, glädje, kunskaper, skickligheter, fantasier och kreativitet. Det finns få saker som fyller mig med så mycket glädje och inspiration som att gå på kurs och lära mig nya saker och att få just inspiration till att själv skapa och utvecklas. Tänk så många människor vi träffat och träffar som vi tycker är alldeles fantastiska människor, och vi tänker kanske tanken "tänk att få vara i deras kläder".
Men hur många gånger tänker vi på att vi faktiskt inspirerar andra! Förmodligen alldeles för sällan.
Vi är bra på att jämföra oss med andra, men tyvärr blir det ofta på vår egen bekostnad, vi är sällan tillräckligt bra i våra egna ögon, vi ser gärna andras storhet och vår egen litenhet, och känner ofta att vi inte är tillräckligt bra.
Ibland när jag är lite nere, lite sliten, lite liten, och tänker just tanken att tänk att få vara som de andra, de som alltid lyckas, de som alltid vet vad de vill, de som alltid är glada, då kan tanken plötsligt komma; TÄNK SÅ MÅNGA JUST JAG INSPIRERAT! Tänk så många människor som jag träffat, människor med hundar och människor utan hundar, där just jag gjort skillnad. Där de hämtat inspiration av mig och där jag har kunnat dela med mig av min kunskap, min glädje, min entusiasm och min kreativitet. Då blir jag med en gång gladare, känner mig större och mycket bättre till mods.
Tanken är härlig - vi inspireras ständigt av varandra och alla har vi fantastiska erfarenheter och egenskaper som kan göra skillnad för andra.
Glöm aldrig hur fantastisk just du är!

tisdag 15 februari 2011

Inre frid och en bön om fred.

Fick denna fina text skickad till mig och vill gärna dela med mig till er alla.
Alla behöver vi inre frid och yttre fred, eller hur?

Inre frid. En bön om fred.
Jag kanske tänder ett ljus. Jag kan ta en bok jag älskar, en vacker bild eller en blomma att titta på, sätta på rofylld musik eller ta något annat som stöd till denna stund i stillhet. Jag kan sitta, stå stilla, ligga ner, promenera ute, sitta på en parkbänk, …
Allt som jag behöver göra är att för mig själv ge intentionen Stillhet och frid och sedan känna att just nu finns bara detta jag, detta nu och stillhet. Här kopplar jag av en stund och känner mig fyllas med ro. Här finns ju inget annat just nu. Här är jag vän med mig själv och vän med världen.
När jag känner mig fyllas av stillhet, en inre frid, stannar jag kvar i den känslan OCH låter den pulsera eller flöda ut från mig i alla riktningar – som ett ljus.
Till nära och kära, till den del av världen där jag lever just nu och vidare ut eller så kan min känsla av frid bara färdas ut från mig, ut, ut, ut – som ett ljus.
Ett ljus är ett ljus som värmer lite, men värmer i alla fall. Men många ljus är en fantastisk kraft och värmekälla.
Samtidigt som jag låter denna frid spridas så känns det gott att veta att jag också är mottagare för alla andra som sänder denna frid ut i världen. Jag är sändare och mottagare samtidigt.
Denna puls av frid ut från mig är i sig min bön om fred. Det behövs inga ord. Min känsla av frid är den stora kraften i denna bön om fred och harmoni på jorden.


Tidpunkt: kring kl. 20.00 varje dag. Tid: från 5 minuter till dygnet runt. Start: idag

tisdag 1 februari 2011

Machohundar - finns dom?

Idag när vi var ute, jag o Bella träffade vi på en liten borderterrierkille, han var inte så gammal högst 2 år. Bella var lös så hon sprang runt och ville leka. Han fick vackert stanna kvar i kopplet, för honom kunde man inte ha lös förklarade matte, för han sprang efter kaniner.
När Bella väl lugnade sig och kom fram till honom för att hälsa på hundars vis, nosa fram o bak och kolla läget, gick det inte alls.
Han var inte ett dugg intresserad av att nosa varken fram eller bak, utan han skulle kliva på direkt. Inget "hej" eller "va´ snygg" du är, utan pang på rödbetan, kliva på och helt okontaktbar var han.
Matte förklarade att han hade redan parat sig fyra gånger så det var allt han ville med alla tikar han mötte. Han brydde sig inte ett dugg om vad tikarna tyckte, hur mycket de än protesterade, han skulle para sig till varje pris.
Tur att han inte är människa, för då skulle man burat in honom för länge sedan:)) För våldtäcktsförsök.
Funderar lite kring detta fenomen, hur våra hundar avlas fram till riktiga machohundar fullproppade med testosteron, vilket förmodligen är varje hundöppfödares dröm, en hanhund som absolut jättegärna och jätteofta vill para sig.
Sedan tänker jag på hundarnas ursprungliga beteende, på deras arv från vargen och på hur långt ifrån ett naturligt hundbeteende denna jycke uppvisar.
Tänk att inte kunna umgås med sina hundkompisar på ett naturligt och avslappnat sätt, utan att bli stressad och blockerad av sin sexdrift.
Jag tycker hemskt synd om hunden, och jag önskar honom en betydligt lugnare och mera harmonisk tillvaro.
Han kanske vore betydligt lyckligare utan sin manlighet, vem vet?