Stress och annorlunda hjälpmedel..

Stress visar sig på så olika sätt.
Hos Pinpon visar det sig som överaktivitet blandat med en mycket låg profil.
Ömsom är han rädd, med svansen mellan benen, raggen på ändan och morr i olika tonlägen, ömsom hoppar, skuttar och tokspringer han i sin egen lilla värld. Ibland springer han in i den som står närmast, kan vara Bella, som får ta smällen,  ibland har det varit jag.
Både hans rädsla för folk och hans överaktiva sida, är något jag på sikt hoppas kunna få bukt med, det är inte bra för varken hans omgivning eller honom själv.
Träning, tålamod och tid är det som behövs, och så kärlek så klart, men tack  o lov finns det också hjälpmedel som kan hjälpa till på vägen.
Jag syftar på Bachs blomstermedel, ett naturmedel som jag jobbat med under många år nu, och som är ett fantastiskt komplement till träning, tid o tålamod.
Bachs blomstermedel kommer ursprungligen från England och är uppkallade efter Edvard Bach, läkare och homeopat som uppfann dem. Han var inte nöjd med sjukvården och ville bidra med sina kunskaper för att hjälpa både människor och djur att må bättre och få uppnå sin fulla potential.
Det finns totalt 38 medel och varje medel motsvarar ett känslotillstånd, som i obalans åsamkar oss lidande och ohälsa.
Jag vet inte om det finns några vetenskapliga studier på medlen, men de används flitigt i både England och Tyskland bl.a. som just ett komplement till annan terapi/sjukvård.
Jag har använt medlen på både människor och djur med olika symtom, med varierande resultat. Jag använder dem på mig själv när jag är i obalans, och jag vet inte hur jag skulle klara mig utan dem, och jag har även använt dem nu på Pinpon, för att få honom att må bättre.
Pinpon har svarat helt otroligt bra på de medel jag använt. Har nog aldrig sett så tydliga och snabba resultat på någon hund som på honom.
Först fick han medel mot sin rädsla och de trauma han säkerligen gått igenom, innan han kom till oss.
Märkte resultat redan efter några dagar, med mindre rädsla och mera trygghet hos honom.
Då hans hyperaktivitet var skitjobbig, provade jag en ny blandning mot stress/överaktivitet och hans pendling mellan rädsla/låg profil och överaktiva beteende, och det är helt otroligt, efter 2 dagar är hunden mera lugn än han varit någonsin jag sett honom. Det är nästan för bra för att vara sant.
Men det är inte bara jag som ser hans förändring, även övriga i familjen ser den, så då kan det inte vara min inbillning.
Han är mera stabil, mera lyhörd, kan koppla av på ett annat sätt än innan och det är jätteskönt tycker jag, för det innebär att han MÅR BÄTTRE!

Härligt att kunna använda helt ofarliga hjälpmedel som finns till hands och kunna vara öppen för annorlunda lösningar....

Måndag...

...och en ny vecka på gång.
Idag är det enskild träning på schemat, och första hunden är ett ganska komplicerat fall.
Aggressivitet på högsta nivå kombinerat med att vara vilken lugn och supergullig hund som helst.
En Dr Jekyl och Mr Hyde, kan man säga.
Vi pratar om hur vi går vidare med upplagd träningsplan, men även om vad som händer om vi inte når målet.
Hundägaren har verkligen gjort mer för sin hund, än vad många andra skulle ha gjort, så hon är helt fantastisk, men ibland måste man sätta en gräns, för vad man klarar av.
Att ha en coach och ett bollplank, är ett bra sätt att jobba sig igenom viktiga beslut och funderingar, och där finns jag med hela tiden under processen.
Strax iväg till nästa klient, hembesök i Helsingborg, för hjälp med träningen av en 6 månaders mops, skall bli kul.

Innan dess är min plan att hinna med att träna mina egna hundar.....hm.

Sitter..

i soffan efter en hektisk dag. Hundarna och katten ligger också här och det känns så skönt med deras sällskap.
Har jobbar större delen av dagen med min administration, beställt produkter, svarat på mail, kursplanerat, bokfört osv. och faktiskt känt mig jagad. Hade velat hunnit med mera.
Efter att ha slängt i mig maten( inte bra), iväg till kvällens valpkurs och kantarellsökskurs.
2:a gången på valpkursen och första gången vi har valparna med. Jättefina valpar och jättetrevliga människor.
Vi hade vädret med oss ikväll, och träningen med valparna gick galant.
Avslutade med fika inne, bra frågor från valpägarna och riktigt trötta valpar.

Jag brukar alltid vara noga med att  berätta om hur stort det är för valparna, när de börjar en valpkurs.
Mängder med nya intryck, nya människor, nya hundar, nya lukter och ny miljö.
Vi vet varför vi är där, men hundarna vet inte det, så de måste få ta in alla intryck och få smälta dem.
Därför tjatar jag ofta om pauser, massor med små micropauser eller längre pauser, så att valparna inte blir överstimulerade.
Det blir de ofta ändå i början, vilket märks på att de slutar lyssna, står bara och tittar på annat, biter i kopplet eller helt enkelt går ifrån och sätter/lägger sig.
Det är okej, det får de göra, men det är viktigt att husse/matte lär sig hur mycket valpen klarar av när den är liten, så att man kan pausa eller sluta helt när det blir för mycket, eller ännu hellre innan det blir för mycket.
Allt för att undvika stress och överstimulering.

Kvällens kantarellsökskurs var som vanligt jättekul, vi fortsatte med att få hundarna att förstå kopplingen mellan svamp och belöning.
Idag var vi på ny plats med lite högre gräs, så många fick backa i träningen, men sedan gick det framåt för de flesta.
Jag uppmanade dem att träna flitigt hemma under veckan, så att vi skulle kunna få ihop svamphittandet med sittmarkering nästa gång.

Avslutar kvällen på jobbet med att sälja ännu ett antidragsele till en stor och ståtlig schäferhanne, och lite prat kring stress och stresshantering.
Säger det igen - jag har världens bästa jobb!

Önskar jag hade världens bästa lön också:))

Helgen...

...har gått alldeles för fort.
Den har också varit alldeles för våt i mitt tycke, koppel, selar, handdukar och mina regnkläder hinner inte torka upp mellan varven, känns det som.
Som många andra hundägare går vi ut i vått som torrt, jag och mina hundar. Jag o Pinpon tycker det går an, men Bella avskyr regnet, hon blir alldeles sprallig, skakar sig hela tiden, och om hon kan, kan hon få för sig att helt enkelt strunta i allt och springa hem. Det händer inte så ofta som tur är.

Jag är så glad över att mina hundar kan få springa lösa varje dag.
Just nu, släpper jag dom lösa en och en, för att undvika att de tokspringer och tokleker hela tiden.
Det fungerar galant, och det är en stor fröjd för mig att se dem nosa i lugn o ro, utan att ha mig hängande i kopplet eller se dem springa fritt.

Det finns två väldigt viktiga saker i hundarnas liv som verkligen hänger samman med ett gott liv, trivsel och livskvalité och det är
- att få springa och få stäcka ut ordentligt
- att få nosa på lukter i lugn o ro

Jag vet att många hundar inte får njuta av detta och jag tycker att det är vansinnigt synd.
För att få harmoniska hundar är det viktigt att de får utlopp för sin energi på ett naturligt sätt och att deras naturliga behov tilfredställs.
Hundar som ju är rovdjur i botten har fortfarande sina naturliga behov kvar, behov av att få lukta på intressanta lukter (intressanta för hunden) få trava iväg på egen hand ( utan koppel) få gräva, få tokspringa ibland, få tugga, få leka, få följa spår och sist men inte minst att få UMGÅS MED ANDRA HUNDAR på ett naturligt sätt.

Hundar som inte får sina naturliga behov tilfredsställda, får ofta problem, eller blir problemhundar som det kallas.
Alltför ofta vågar hundägare inte ha sina hundar lösa och jag tror att det beror på RÄDSLA.
Rädsla för att:
hunden springer bort
hunden inte kommer när man kallar
kommer i slagsmål med annan hund
man helt enkelt inte förstår sig på sin hund och på dess beteende.

Har man en hund eller flera vill man naturligtvis att den/de skall må så bra som möjligt.
Då är det jättebra om man lär sig att kunna förstå sin hund och dess språk, att man lär sig lösträning dvs. att ha sin hund lös i långlina och hur man lär sin hund att komma när man kallar.

Jag rekommenderar varmt alla hundägare som inte vågar ha sina hundar lösa på promenaderna att gå på gemensamma promenader med andra hundägare och hundar och att gå till en  inhägnad hundrastplats (finns stora sådana i Malmö och en i Burlöv) flera gånger i veckan, där hundar kan få springa lösa tillsammans med andra hundar.
Både för egen del, så att man får tillfälle att iaktta hundarna när de pratar och bli säkrare på hundspråket men också för hundens del så att den får uppleva lyckan i ATT VARA HUND!
Att gå en kurs i lösträning är också mycket bra, för att veta hur man själv tränar sin hund att komma på inkallning. Lösträningskurs börjar hos Hundharmoni minst en gång varje termin, så det är bara att anmäla sig.

Gå på kurs med din hund!

Jag älskar att gå på kurs med min hund ( mina hundar)!

Det jag värdesätter mest och som jag tycker är viktigt för mig när jag väljer var jag skall gå, är:
Kompetens - hon/han skall vara kunnig inom sitt område
Pedagogiken - hon/han skall kunna lära ut på ett sätt som jag förstår och med tålamod
Ödmjukhet och humor är en oundviklig mix för att skapa trivsel
Närhet - helst inte mer än 30 min bilväg hemifrån
Flexibilitet - är ett plus i oväntade situationer
En blandning av allt ovanstående skapar den trivsel på en kurs, som i alla fall jag uppskattar.

Eftersom jag själv vill bli bemött med dessa kvalitéer, är jag själv noga med att försöka erbjuda detsamma till mina egna kursdeltagare som går på mina kurser.
De flesta som går på någon av kurserna hos Hundharmoni får i slutet av kursen fylla i  en kursutvärdering och statistiken visar att  på en skala  på 1-10, lämnar 70-80 % en 10:a, dvs. de är helnöjda.
Det gläder mig enormt, för som sagt det är roligt att gå på kurs och kvalitéen är viktig för att få med sig rätt inspiration och glädje från kursen.

Denna veckan har det varit kursstart för två valpkurs-grupper och en kantarellsökskurs.
Jätteskoj att träffa alla nya valpägare på teorin och spännande att träffa deras valpar nästa vecka.
Valpkurserna är fortfarande en av mina favoritkurser om man får säga så, givetvis gillar jag alla mina kurser, men valparna ligger mig varmt om hjärtat, då de är så otroligt positiva och formbara.

     Kantarellsökskurserna så här i augusti varje år är

det också något speciellt med.
Ivriga och entusiastiska hundägare som vill kunna få hjälp av hunden att hitta guldklimparna i skog o mark.
Som med allt annat inom hundträning säger jag än en gång, målet är inte allt, utan vägen dit är det som är utvecklande och roligt.
Att få träna med sin hund, att få utvecklas, bli en bättre tränare, att lära sig nya saker, att träffa andra hundägare, att skratta och ha roligt - det är det som är målet egentligen. Att hunden lär sig att hitta och markera för svampen är egentligen ett stort plus i det hela, eller hur?? (ler)

Ni som läser det jag skriver om, får mer än gärna komma med kommentarer, tips och funderingar.

Nya tag

Bloggen har varit mitt dåliga samvete en tid nu.
Det var länge sedan jag skrev något och varje dag tänker jag att idag skall jag skriva, men dagen går och inget blir skrivet.
Det är inte det att jag inte har något att skriva om, jag har massor.., men det kommer inte på pränt.

Det har hänt en hel del sedan jag skrev sist.
Sommaren har gått i sprinterfart dvs. alldeles för fort. Jag har tagit det ganska lugnt i sommar, endast haft valpkursen och aktiveringskursen igång, förutom alla enskilda hundägare som jag träffat och som fått hjälp kring sina hundar.
Jag haft gott om tid att träna med Bella, som är helt fantastisk när det gäller träningen. Apporteringen går som en dans, hon hämtar grejen villigt och lämnar den till mig galant. Jag är så stolt över henne:))

Vi  har dessutom fått tillökning hemma med Bellas bror, som helt plötsligt blev familjelös.
Han är en helt bedårande pojke, mjuk, lyhörd och följsam, men det har varit några jobbiga veckor, det skall gudarna veta.
Det har tagit ca 3 veckor att få ner hans stressnivå, till en hanterlig nivå, för han var så stressad när han kom.
Han ville hela tiden leka hysteriskt med Bella, och han var hyperaktiv, minst sagt.
Bella och vi andra har hjälpts åt att lugna honom och att få honom trygg, och det har verkligen givit resultat.
Men visst har det funnits dagar då jag verkligen funderat över vad jag gett mig in på, och varför jag inte kan nöja mig med att ha Bella nu när jag jobbat med henne i ett års tid och fått så bra resultat.
Gånger när jag funderat på att det nog är bäst för brorsan att få komma till någon annan, som har bättre med tid och ork att ge honom vad han behöver, än jag.

De gångerna läser han mina tankar, och anstränger sig till sitt yttersta för att göra mig till lags, och då kan jag inte annat än att mjukna och tänka - det är klart att han skall bo med oss, allt kommer att bli jättebra, han behöver bara lite mera tid. Det finns potential i den hunden, det är något jag känner starkt, så vi fortsätter med att få honom tryggare, så att han skall få blomma upp ordentligt.

1 år

Ett år har gått sedan Bella kom in i vår familj. Då var hon 1 år, förra sommaren, och var en försïktig hund, men  med turbofart så fort vi kom utomhus. Kom inte på inkallning, smådrog lite i kopplet och hade aldrig blivit uppfostrad.
Det kan hända mycket på ett år, och när Bella kom var hon mitt inne i unghundsfasen. Hon hade mycket att ta igen, så på det här året har hon gått från valpstadiet (som hon tog igen) till unghundsfasen (där hon hittade på en massa  bus och testade reglerna) till att i dagsläget ha blivit liksom lite vuxen (förståndigare och med lite mindre hyss i tankarna).
Hon har lärt sig att vara lös på våra promenader utan att springa ut i gatan och utan att springa in i allas trädgårdar, som hon älskade att göra i början. Hon kommer när jag kallar, fördet mesta:)) och detta får vi fortsätta att träna på, med bra belöningar och mera störningar.
Tack  för snuskburken!! (snusdosa med mjukost i) som har bidragit mycket till bra inkallningar.
Hon har lärt sig att gå fint i koppel, att vara följsam när vi är ute o går dvs, när vi har olika idéeer om vart vi ska, välja att följa mig.
Sist men inte minst har hon lärt sig att älska klickerträningen, antingen vi tränar på  vardagslydnadsmoment, skojiga tricks eller som just nu på apportering.
Ja, apporteringsträningen är en stor utmaning. Vi har kommit så långt att hon tar apporten, och hon har börjat att hålla fast den, till min stora lycka.

                                            

Saken är den att Bella inte har något föremålsintresse, vilket gör apporteringsträningen nåååågot seg, men å andra sidan vem har bråttom:))
Vi har tränat en hel del på att leka med leksaker, och hon blir mer o mer intresserad och road av detta, så det går absolut framåt.
Jag hoppas en dag kunna använda leksaker och lek som belöning i vår träning.
På mina valpkurser brukar jag ibland få frågan: hur fort går det att få valpen lydig och förståndig? Inte alla, men en del har så bråttom, de vill till varje pris få valp- och unghundsstadiet överstökat.
Ja, det är alltid bra att ha ett mål, men det är viktigt att tänka på att målet i sig inte är allt.
På vägen dit skall man inte glömma bort att njuta av sin valp och unga hund, skratta åt allt buset och alla hyss, ha överseende med hundens tokiga idéer och testande, för det går över.
Lägg tid på att träna på det som du vill uppnå, inkallningen, koppelgåendet och allt annat, men se till att ha det gott på vägen tillsammans.
Det är det som är det fina med att leva tillsammans med sin hund, att ha roligt och mysig på vägen fram.