Snart är det dags!

Vi är mitt i sommaren och njuter fullt ut av den, speciellt med tanke på att vi haft en riktigt bra sommar så här långt med sol och värme. Jag sitter med höstens planering av kurser och annat och det ser ut att bli en riktigt rolig höst med många roliga aktiviteter. Tänker på vad som gör en kurs bra eller mindre bra.
Det är alltid minst två som kommer på en kurs: hunden och dess människa. Det innebär att det finns två olika individer som man bör tänka på och som skall ha det bra på kursen och trivas. Två individer som  har olika behov och som tänker olika.

Hundägaren vill ofta lära sig hur man tränar sin hund med målet att få en lydig hund som lyssnar och många människor är sociala och vill därmed även ha trevliga kurskamrater. Hundägaren har aktivt valt kursen och har därmed kontroll över saker och ting.
Hunden däremot har ingen större kontroll alls över saker och ting på en kurs. Hunden följer snällt med och undrar givetvis vad som skall hända. För en hund är det viktigt att ha överblick över en ny miljö, att få kolla in övriga hundar och människor och att få LUKTA. Genom att få en överblick och genom att få lukta i lugn och ro, ger hundägaren sin hund en stor möjlighet att bli trygg i den nya miljön. Trygghet är nyckeln till allt gott och det är en viktig trivselfaktor. Hundar är olika, vissa vill fram till andra hundar för att hälsa, andra vill inte det, utan vill kolla in på lämpligt avstånd först tills de är lugna och trygga. Det här med AVSTÅND är viktigt för hundarna och jag har skrivit om det förut, hur viktigt det är att hjälpa sin hund med rätt och lagom avstånd för att hunden skall kunna vara avslappnad i framför allt en ny miljö. Vad hunden också behöver på en kurs är VÄGLEDNING och hjälp av sin människa (hundägaren). Vi som håller i kopplet har ett stort ansvar att se till att ge hunden vägledning i rätt riktning och visa den vad vi vill att den skall göra i den givna situationen. Vägledning betyder att vi belönar hunden när den gör RÄTT dvs. att vara uppmärksam på sin hund och när kopplet är slakt, när hunden är tyst och när hunden ser hyfsat avslappnad ut BELÖNA den. Vägledning kan också vara att jag smackar på hunden (betyder - kom följ med mig, så går vi bort här istället). Följande scenario är inte ovanlig: hund och människa dyker upp på kursen, hunden hoppar ur bilen och är allmänt nyfiken och vet inte varför den är här.Den börjar nosa runt och är från början ganska lugn. Hundägaren glömmer bort att belöna detta och har fullt upp med sig själv och har ganska lite koll på vad hunden gör. Allteftersom hunden inte blir vare sig belönad för gott uppförande eller får vägledning om vad den skall göra stiger hundens upphetsning och den börjar flänga i kopplet, småskälla på de andra hundarna och nu vaknar hundägaren till. NEJ, SLUTA, är den vanliga kommentaren från hundägaren, men hunden lyssnar inte alls längre för nu har stressnivån stigit rejält.

Så här ser det ut på många kurser, och det finns fler frågor att besvara:
1.Vad lär sig hunden?
svar: Ingenting bra iallafall, kanske att när vi går på kurs skall man börja varje kurstillfälle med att flänga i kopplet och skälla på andra hundar.

2.Kan hundägaren göra det annorlunda?
svar: Ja, hundägaren kan börja med att själv vara förberedd när hon stiger ur bilen innan hunden tas ut. Därmed kan hon belöna hunden direkt när hunden fortfarande är hyfsat lugn och kopplet är slakt och hunden är tyst. Här ökar chansen att hunden lär sig någonting bra dvs. att när jag lugnt tittar på de andra hundarna får jag någonting bra från matte/husse, vilket ökar chanserna att hunden gör om det, och det blir en god vana.

Sedan har vi det här med hundens VÄLBEFINNANDE när vi är på kurs.
På mina kurser tjatar jag alltid om att HUNDEN SKALL HA DET BRA. Vad innebär det egentligen i praktiken?
Följande saker tycker jag är viktiga att tänka på när man är på kurs med sin hund för att man skall kunna säga att hunden har det bra:
- få tillräckligt med avstånd till andra hundar för att slippa morra/skälla ifrån
- få tillgång till vatten under träningen (missas ofta)
- få många, många möjligheter att bli belönad för bra saker (titta lugnt, vara tyst, kopplet slakt, utföra våra övningar bra mm.)
- slippa ett halsband som ger strypkänsla och höjer stressnivån rejält, framför allt på unga hundar och hundar som blir uppspelta på kurs (och vilka blir inte det ;)) Ett bekvämt sele är mycket mer behagligt för hunden och hjälper till att skapa ro i kroppen.
- Många pauser som hjälper hjärnan att fokusera bättre
- En TRYGG OCH lugn matte/husse som hjälper hunden med allt ovanstående.Som kan avläsa sin hund och hjälpa den att hitta lugnet och tryggheten.

Summan av kardemumman är att det är vår skyldighet att hjälpa våra hundar på kurs på bästa sätt. De har inte en aning om varför vi är där (inte i början) och vad som skall hända och vad som förväntas av dem.
Det är också vi som bör se till att ingen hund utsätts för en miljö som den hunden inte klarar av att hantera.
Vad innebär det i praktiken?
Ni har säkert sett det på kurser, när en hund som redan från början är alldeles för uppspelt, tvingas in bland andra hundar eller i trånga passager och till slut pallar hunden inte mer. Den säger ifrån genom att göra ett utfall där den skäller och kastar sig i kopplet mot det som är jobbigt, oftast en annan hund. Hundägaren och ibland även instruktören STRAFFAR då hunden genom att banna den och rycka i kopplet. Ibland går de även längre med att fysiskt tillfoga hunden smärta på olika sätt.
DETTA ÄR INTE ETISKT FÖRSVARBART och DETTA ÄR INTE HUNDTRÄNING!
Vi har ingen rätt att utsätta en hund för saker som den inte klarar av för att sedan straffa den.

Tyvärr händer sådana här saker på kurser runtom i landet hela tiden, men jag vill få er som läser att förstå att det är inte OKEJ att göra så.
Kursinstruktörer som tillåter sådana här saker på sina kurser, är inte kompetenta att hålla kurser tycker jag, och de borde ägna sig åt andra saker istället.


VÅRA HUNDAR ÄR VÅRA VÄNNER, eller hur? Våra vänner är vi rädda om och vi vill behandla dem på allra bästa sätt. Därför skall vi vara rädda om våra underbara hundar som snällt och glatt följer med oss på våra kurser. Vi skall se till att de lär sig bra saker och att de hamnar i sådana miljöer så att de klarar sina uppgifter på bästa sätt. Då får vi harmoniska hundar och även glada och stolta hussar/mattar:)

Lycka till med att hitta den rätta kursen för dig och din hund!

Vägen eller målet?

Jag har mött många hundägare genom åren, och många har kommit på våra kurser för att lära sina hundar vardagslydnad. Anledningen att gå en kurs med sin hund är skiftande, vissa går en kurs därför att grannen har sagt att det måste man. Andra vill gå en kurs för att lära sin hund komma på inkallning, gå fint i kopplet eller annat som hör vardagslydnaden till. Sedan är det de som bara vill gå en kurs tillsammans med sin hund, för att göra något roligt och utvecklande ihop. Vissa tycker det är jättekul att träna med sin hund, att lära sin hund olika saker och att lära sig själv hur man lär sin hund, och det spelar ingen roll vad man egentligen tränar på, jag själv hör till den kategorin.Sedan finns det andra som egentligen inte alls är så där roade av att träna hunden, men gör som kursinstruktören säger och gör sina hemuppgifter hyggligt. De slutar dock att träna sin hund när kursen är slut, eftersom motivationen inte riktigt  finns där. Sedan finns de som går en kurs med hunden, men som inte ens gör sina hemuppgifter eftersom de inte tycker att de har tid med det.
Gemensamt med nästan alla är att de vill få en hygglig vardagslydnad och en hund som lyssnar och gör som man ber den om.  De flesta vill också kunna ha sin hund lös, men tyvärr är det alltför få som kan ha det.
Önskemålet finns där, men hur kommer man dit?

Genom tid, engagemang och intresse. Det är inte svårare än så.

Genom att lägga ner lite tid på hunden varje dag, genom att leka och busa med den, genom att träna med den och lära den alla möjlig meningslösa trix eller meningsfulla saker, så kommer man att få en hund som både lyssnar och kommer när man kallar. En hund som inte bryr sig så mycket om att springa till andra människor eller hundar, eftersom allt det roliga finns hos husse eller matte.
Jag försöker träna med mina hundar en stund varje dag. Erkänner att jag inte lyckas alltid, men jag försöker.
Mina hundar älskar det helt hämningslöst.
Att få utföra några konster, att få hämta någon pryl, att få visa sig duktig och att få all min uppmärksamhet, att få klick och godis och att få leka med mig, det är helt enkelt hundarnas himmelrike på jorden.

Jag bryr mig inte alltid om vad vi tränar på, bara vi tränar på någonting. Ibland är vi hemskt seriösa och har en fin plan och jobbar efter den, ibland är det bara trix och trams. Målet är inte alltid det viktiga, utan det är vägen dit som är det viktigaste för mig.

På köpet får jag två hundar som lyssnar på i stort sett allt jag säger, som jag kan ha lös på våra promenader och som kommer när jag kallar.

Jag tror detta är hemligheten till en bra vardagslydnad. Att träna och utvecklas tillsammans med hundarna, att leka och busa runt som stollar och ha kul, det ger oerhört hörsamma och följsamma hundar.

Det är inte målet utan vägen dit som är värt att lägga ner tiden på. Resten får man på köpet:))

Tiden går så fort!

Det är inte klokt, det är redan mars, och våren har börjat att retas med oss. Vissa dagar skiner solen, fåglarna kvittrar och vårkänslan är ett faktum. Andra dagar blåser det nordanvindar, molntäcket är kompakt och vårkänslorna är långt borta.
För min del har det nya året varit väldigt intensivt hittills, det har varit mycket pusslande med kursplaneringen och vårens aktiviteter hos oss på Hundharmoni.
Det känns väldigt roligt att kunna bjuda in lite duktiga kollegor för att hålla kurser hos oss. Jessica Mann från Motiverade hundar var först ute med sitt väldigt intressanta seminarium om flera hundar i familjen. Hon kommer dessutom i retur i april för att hålla en intressant och rolig helgkurs i specialsök.
Jag själv älskar alla former av nosarbete, det finns inget som är så himla fascinerande som att se på när hundarna jobbar intensivt och målmedvetet för att hitta det de letar efter. Det skall bli jätteroligt att få ta del av Jessicas kunskaper på området och kursen blev givetvis fullbokad snabbt. Förhoppningsvis kommer hon tillbaka för en kurs till senare i år.

Ett annat favoritämne när det gäller hundträning är inlärning av olika, mer eller mindre avancerade trix. Fina kollegan  Emely Larlham från Dogmantics dogtraining kommer till oss senare i vår för att hålla en trixkurs för oss som gillar den biten, och jag kommer att vara med tillsammans med Dina. Det kommer att bli Dinas första kurs, och jag ser verkligen fram emot att träna tillsammans med henne i grupp för första gången. Emely är nog mest känd för sina filmklipp på Youtube under namnet Kikopup, där hon delar med sig av mycket intressant och spännande om hund och hundträning.

Sedan har vi ju hundmassagen, som vi äntligen får en kurs tillsammans med Martina Sunnås. Många har frågat efter just hundmassagekursen och i nuläget finns det 3 platser lediga utan hund.

För min och hundarnas del har det varit lite turbulens in i det nya året. Dina lider fortfarande av sviterna efter nyårssmällarna. Hon blev jätteskrämd en kväll när de smällde av fyrverkerier i februari, helt sjukt, och sprang sin väg i full panik. Hon var borta i 15 timmar innan hon hittades springande på den hårt trafikerade väg 11. Det var fruktansvärda 15 timmar, det kan jag lova!
Ovissheten om var hon var, vårt fruktlösa letande och rädslan över att hon skulle bli påkörd eller skadad var hemsk. Hon hade änglavakt lilla tjejen och jag är så tacksam över att hon blev hittad oskadd.
Hennes rädsla har dock satt sina spår, och nu har vi en lång väg framför oss, för att få henne på banan igen och få henne att bli mindre rädd för olika ljud.

Jag och Pinpon har precis påbörjat Canis klickertränarutbildning, för andra gången. Förra gången fick vi sluta då Bella blev sjuk och gick bort, och det är så otroligt stimulerande att få jobba med honom igen. Han är den helt perfekta hunden att jobba med på kurs. Han har bara ögonen på mig och säger "det är du och jag matte och jag gör allt du vill att jag skall göra". Han är helt opåverkad av resten av gruppen och det gör det så lätt att jobba med honom. Resten av grupen förresten verkar vara jätttetrevliga hundmänniskor, så jag ser verkligen fram emot att dela forum och inspiration med dem.

För mig som själv håller kurser är det så himla viktigt att själv kunna utvecklas och att vara elev. Hur mycket man än kan och hur många kurser och utbildningar man än gått på, blir man aldrig fullärd, och det är det som är själva fascinationen med mitt yrke, tycker jag.

Jag är så tacksam över alla nya kunskaper och färdigheter som jag lär mig hela tiden, och över alla roliga, inspirerande, trevliga människor som jag får möta på min väg.
Ha det gott därute...

J-a smällarhelvete!

Varje år runt nyår sprider sig skräcken bland många hundar, och katter med för den delen. Den stora skräcken som gör att de inte kan äta, inte vill leka eller äta godis, inte kan sova, inte vill gå ut och helt enkelt slutar att fungera som normala hundar. Hundar är olika, och upplever det på olika sätt. Vissa tycker inte om det, men kan ändå funka någotsånär normalt för det mesta, andra blir rädda just när de hör ljudet av smällarna och en del blir så skräckslagna att de helt ock hållet går in i sin skräck och slutar att funka.
Dina, vår nya hund,har börja att  reagera med ganska stor rädsla på ljudet av smällare. Det kommer kanske inte som en överraskning, för hon har varit känslig för vissa ljud och är av vallhundstyp, men det är ändå tråkigt och det gör mig så ledsen att se henne så rädd.
Det började en kväll när min man varit ute med henne, och de hörde en smällare på ganska långt håll. Hon fick panik och ville bara hem. Ja, det är ju snart nyår, och det kommer att smällas ganska friskt, och vad gör man när man upptäcker att ens hund är rädd för smällarljudet?
Fram med ljud - CD:n som jag spelar varje dag, på låg volym. Hon får Bach blomstermedel, både för att stärka henne och  minska rädslan, plus akutmedel när skräcken är som störst. När vi är ute, är hon tryggare när Pinpon är med, så jag försöker gå med båda hundarna, och jag använder klicker och godisbelöning, mycket och extra ofta, för att undvika att hon går in i sin rädslebubbla. Ljudet av klickern och godiset älskar hon, så det gör att hon får tänka på trevliga saker, fast att hon är rädd. Godissök och lek är andra saker som kan distrahera henne.
Tiden är för knapp för att börja med någon som helst träning för att ändra hennes rädsla för smällare, utan nu handlar det mest om akuta lösningar för att göra det så bra som bara möjligt för henne. Och älskade Pinpon är helt oberörd, som tur är, så att han kan vara en lugn och trygg kompis för Dina.
Jag som så många andra önskar inget hellre än att det här smällarhelvetet varje år, får ett slut. Att våra älskade sällskapsdjur skall slippa få uppleva denna skräck, en skräck som är svår att förstå, såvida man inte själv upplevt den någon gång. Panikångest, som inte är helt ovanlig bland oss människor, är nog det närmaste jag kan jämföra med. En panik och en skräck, som helt förlamar en individ och som gör att man inte fungerar som man ska, och där det mesta handlar om att till varje pris undvika allt som skulle kunna utlösa skräcken och paniken.
Jag önskar av hela mitt hjärta att det här smällandet någon gång snart får ett slut. Att det blir helt förbjudet att snälla smällare och raketer
Jag önskar också att det gick ut mera information till allmänheten, kanske i skolorna, för att upplysa om hur smällandet påverkar våra djur, och vilket helvete våra djur får genomlida för att vissa vill roa sig. Jag tror att många framför allt ungdomar, inte har en aning om vad de ställer till med, och då behöver de upplysas om det.
Tänk ett nyår utan fyrverkerier, smällare och skräck - underbart!
Det är min stora önskan, för allas skull. för djurens skull.

Med önskan om ett Gott Nytt och smällfritt År!

 

 

Om 1 vecka är det jul, och det är lika magiskt varje år. Jag tillhör dem som blir lika barnsligt glad över alla ljus som lyser upp i mörkret och över den mysiga stämning som infinner sig nu i december månad.
December som avslutar året 2012.

 Ett år som för mig personligen har varit fullt av såväl stor sorg som härlig glädje. Flera fina själar som stått mig nära har lämnat jordelivet, däribland fina Bella som inte blev mer än 3 år gammal. Hon blev svårt sjuk och lämnade oss i en enormt stor sorg. En sådan kärleksfull och härlig hundpersonlighet, som jag är så tacksam över att få ha mött.

I september kom härliga Dina in i vårt liv här hemma, en glad och riktigt rolig tjej, adopterad från Rumänien. Hon kom halvtrasig och utsvulten och charmade oss alla. En hund som är jättesmart och rolig att träna med, och som är en riktig kelgris. Hon och Pinpon, vår andra hund, har blivit ett tajt par, som har mycket roligt tillsammans och de förgyller mitt liv varje dag, med sina härliga upptåg.

 För Hundharmoni har 2012 varit ett galet härligt år, med ett enormt sug efter våra kurser. Vårt goda rykte gör att fler och fler väljer oss för att gå på kurser, utbildningar och andra spännande aktiviteter, och det gör mig så himla glad och tacksam. Hundharmonis expansionen har inneburit att jag fått hjälp av Felicia, som utbildat sig hos Hundharmoni till instruktör i valp- och vardagslydnad. Under hösten har hon hunnit bli rejält varm i kläderna, och det känns jättefint att hon nu kommer att hålla i flera kurser som jag inte hinner med. Hon, precis som jag är riktigt mån om att ni som kommer till oss skall trivas och att ni tillsammans med era hundar skall utvecklas och bli det fina team som gör det roligt att ha hund.

Instruktörsutbildningen, eller fördjupad hundutbildning som den även kallas, och som jag började hålla 2011, rullar på för fullt. Nu är vi inne på andra kullen med härliga vetgiriga elever, som valt att utvecklas både som hundägare, hundtränare och som individer. Man behöver inte bli kursinstruktör för att gå utbildningen, man kan om man vill, gå den för sitt stora intresses skull, för att helt enkelt bli en bättre hundägare, en bättre hundtränare och för att förstå sin hund på ett helt nytt och bättre sätt.

På sikt är tanken att även starta en hundpsykologutbildning, för dem som vill gå vidare i sin utveckling. Om den startar 2013 eller 2014, det får vi se.

 2013 är på väg emot oss med stormsteg, och det är med stor spänning jag ser fram emot det nya året. Hundharmoni har mycket spännande på gång, och samarbetet med andra fina kollegor som Jessica Mann, Motiverade hundar och Åsa Jacobsson, Canis avd. Skåne, har tagit fart.

Jessica börjar med att hålla ett seminarium som handlar om att ha flera hundar i familjen, för oss som behöver praktiska tips på hur man får vardagen att löpa smidigt och lätt med alla våra hundar. Hon kommer även att bjuda på en helgkurs i ämnet special-sök som aktivering.

Åsa och jag kommer att tillsammans hålla i en kurs med temat ”Nå dina mål”, där vi kommer att peppa och inspirera till att börja förändra sådant, som rör dig och din hund.

 Naturligtvis kommer vi även fortsättningsvis att erbjuda våra populära kurser i vardagslydnad & aktivering, för hundar och hundägare i alla åldrar. För större hundrelaterade problem och för den som föredrar enskild träning, finns jag tillgänglig antingen på plats i Dalby, för hembesök, eller för telefonrådgivning.

 Avslutningsvis vill jag & Felicia önska er alla en
fridfull Jul, och ett riktigt Gott Nytt År.

 

 

Måndag

- en arbetsdag för många, men en vilodag för mig.
I helgen har jag hållit utbildning för mina instruktörselever igen. Det har varit en intensiv helg, men så otroligt rolig och givande på alla sätt.
Att utbilda elever som är så motiverade, så intresserade, så på hugget, och som dessutom är glada, trevliga och som bjuder på sig själva, det är en ren fröjd.
Helgerna vi träffas är som sagt intensiva, det är mycket som jag vill dela med mig av och som vi skall hinna gå igenom både teoretiskt och praktiskt.
Som lärare gäller det att sätta ihop ett bra schema som bjuder på varierande ämnen och där vi blandar teori med grupparbeten, redovisningar, praktisk hundträning, film och roliga praktiska övningar.
Och givetvis gäller det att bjuda på sig själv och att ha högt i tak, så att vi kan ha roligt tillsammans, kunna skratta åt oss själva, för som sagt ett gott skratt förlänger inte bara livet utan gör det också lättare och roligare på vägen.
Jag har otroligt roligt under de här helgerna, coh jag vågar nog påstå att mina elever också har det.
Jag är så himla tacksam, över att jag får lov att göra det som jag tycker är det allra roligaste här i livet, nämligen att få inspirera andra och att få dela med mig av mina erfarenheter och kunskaper när det gäller hund och hundträning. Tacksam över att inte bara få lov att inspirera andra utan att själv få inspireras och utvecklas. För det är ju så att i en grupp som vår, där vi delar samma passion, där händer det saker - vi lär oss av varandra, vi peppar varandra, vi vågar gå utanför boxen och vi utvecklas och växer på flera plan.

Vitsen med en ...

... blogg är ju att skriva i den regelbundet.
Här har jag lite dåligt samvete, det medger jag. Kurser och aktiviteter skall planeras, skall hålla mina egna kurser, skall träffa hundägare med sina hundar för enskild träning, utbildar nya instruktörer och umgås med mina egna hundar iform av träning och promenader. Alltså, bloggen är den av mina aktiviteter som får stryka på foten, tyvärr. Mitt samvete gnager och jag tänker ofta att jag skall bli bättre på bloggandet, att få in det i dagliga rutinerna.

Dagens ämne blir:
Är klickerträning en bra metod för alla?

En sak som jag funderat över en hel del, då jag träffar många hundägare som är väldigt olika. Vissa är helt nybörjare på det här med hund, andra har hundvana men saknar träningsvana, andra vill ha en "lydig hund" men avsätter ingen tid till träningen sedan finns det de som är jättemotiverade och ambitiösa och som verkligen vill träna.
Jag själv har "fuskat" en hel del med klicker de senaste 10 åren. Både i egen träning och i mina kurser, men inte förrän de sista 3 åren kan jag säga att jag fått klämm på det hela, såpass att jag förstår principen och att jag med gott samvete kan säga att jag kan lära ut klickerträning.


Vad är då klickerträning?
Här råder lite olika meningar och en hel del missförstånd, tror jag. Jag kan använda en klicker, både när jag tränar med den traditionella metoden, där jag blandar korrigeringar (iform av nej, fy, ryck i kopplet och andra ord, som betyder - skärp dig, annars!!), men det är inte den metoden jag använder och kallar klickerträning.
Det finns en "äkta" klickerträning, och det är den jag anammar och använder mig av.
Det finns lite olika varianter av den med, men det finns 4 gemensamma byggstenar som avgör om det är äkta klickerträning eller inte, och det är:


1. Frivillighet - allt hunden skall prestera, allt som skall läras in skall vara 100% frivilligt från hundens sida. Ingen form av hot, eller förtäckt hot förekommer, som tex. skärp dig - annars!
Detta skapr en hund som inte är rädd för att göra fel. Den vågar prova många olika saker och förr eller senare (ofta förr) gör hunden rätt.

2. Användandet av en markör - vi använder en markör, som tidigare är inlärd, så att hunden förstår att när den hör ljudet av markören så betyder det "du har gjort rätt nu, belöningen kommer strax".
Fördelen med en markör är att det blir så himla tydligt för hunden, när den gjort rätt. Det är här klickern kommer in i bilden. Som markör kan man använda ett speciellt ord, en handsignal (ofta för döva hundar) och ett ljud tex. av en klicker.
Jag får ofta frågan på mina kurser, vad skillnaden är mellan att använda en ordmarkör och en klicker. Den stora skillnaden är att ljudet av klickern går direkt in i hundens hjärna, utan omvägar. Det gör träningen mycket tydlig och hunden förstår snabbt vad den skall göra.

3. Vi belönar det rätta beteendet. Vilket betyder att vi belönar direkt hunden gör rätt. Gör den "fel" lägger vi ingen energi på att tala om det för hunden, av den enda anlednigen att det inte hjälper hunden att förstå vad den skall göra.
Ta exemplet när vi skall åka taxi till ett ställe. Vi sätter oss inte i bilen ch talar om för chauffören vart vi INTE vill åka, det blir ju galet komplicerat. Det blir lättare att tala om vart vi VILL åka, eller hur?

4. Vi har fokus på det hunden gör, vilket betyder att vi inte funderar på vad hunden har i huvudet just nu. Vi tittar endast på det vi på förhand bestämt, hunden skall utföra. Det blir mycket mera konkret då. Skall jag lära min hund att sätta tassen på en låda, så är det det jag tittar på och jag funderar inte på hur hunden tänker eller på om hunden tycker jag är rolig eller inte. Fast det tycker ju hunden (att jag är rolig), när den blir belönad gång på gång:)

Att träna enligt denna metoden, kräver lite av en, givetvis, men det ger tusenfalt igen, det lovar jag.
Därför att hunden tycker det är så roligt att kunna träna och bli belönad, utan någon rädsla för att göra fel.
Därför att jag som tränare tycker det är roligt och utvecklande, när jag märker att både jag och hunden blir duktigare på det vi gör.
Därför att jag ser hur himmelskt snabbt hunden fattar det jag är ute efter, när jag klicker exakt, jämfört med den traditionella metoden, när jag "visar och berättar".
Därför att jag kan finslipa på detaljer i träningen, med precision när jag ser att hunden slarvar lite i vissa sekvenser.
Därför att jag med denna metoden också kan träna på sk problembeteenden hos hunden. Tex. utfall på promenaderna och rädsla och dåligt självförtroende.

Det finns givetvis även nackdelar med träningen, men den har mer att göra med att den som tränar inte klickar/belönar exakt på rätt tidpunkt, men den förmågan tränar man upp bara man vill.
Sedan är det vissa som inte riktigt kan fixa själva hanterandet av klickern. Det kräver ju lite av en fingerfärdighet att använda den, ge godisbelöningen och ibland att även hålla i kopplet.
Ibland har det faktiskt hänt att jag sagt åt någon hundägare att  strunta i klickern, och att använda ett ord istället som markör. Det funkar det med, även om det inte är riktigt lika effektivt.

Grejen är att det inte är själva KLICKERN som är den viktigaste ingrediensen, utan att man tränar enligt de fyra principerna som jag beskrivit ovan. Tränar man så, kommer man långt med sin hund, garanterat.
Hundar som tränat enligt denna metod en längre tid, blir det man kallar "klickerkloka" och de är ganska aktiva under träningen. Hundar som tränats enligt andra metoder, blir ofta ganska passiva, då de lärt sig att när de är passiva, då kommer det heller inga korrigeringar.
Vill man ha en passiv hund som aldrig vågar ta egna iniativ, då är nog inte klickerträningen en bra metod, att använda sig av.

Sedan är det ju så, att alla människor faktiskt inte är födda till att träna och förstå sin hund. Det är något jag ser med jämna mellanrum, på mina kurser och med de hundägare jag möter.
Som låten ni vet "alla vill till himlen men ingen vill ju dö".
Det är många som vill ha hund idag, men långt ifrån alla är bra hundägare/hundtränare.
Alla har inte "det" som kan vara lite svårt att definiera. "Det" för mig innebär att jag förstår min hund och kan möta dess speciella behov och att jag har ett genuint intresse för hundträning. Jag har även en förmåga att "läsa av" min hund och ser vad den tycker och känner i varje given stund.
Utan "det" hjälper det inte hur många kurser man går, eller hur bra kursledaren lär ut. Det är med det mesta här i världen, vi har olika förmågor och vi är bra på många olika saker, och det är precis som det ska vara. Men det innebär också att det ibland inte blir någon effektiv hundträning eller att oavsett vad hunden gör, så förstår hundägaren inte det som sker.
Oavsett vilken metod man använder, så blir hunden frustrerad när den inte förstår vad vi vill. När den blir det, så hittar den på andra saker att göra, eller struntar i alltihop och går och lägger sig. Det handlar det inte om att hunden trotsar, att den är dominant eller att klickerträningen är en dålig metod. Det handlar om att förbättra kommunikationen så att hunden förstår vad man menar.

Här skadar det inte med lite självrannsakan, iform av att kanske fråga sig själv:
Har jag rimligt med tid att avsätta för att träna min hund, så att den kan lära sig den vardagslydnaden som behövs?
Har jag det intresset som skall till för att kunna tillfredsställa min hunds behov iform av tillräckligt med promenader och att få springa lös, tillräckligt med stimulans iform av nosarbete, problemlösningar och inlärning, samt att få träffa och få umgås med andra hundar?

Tid och ett genuint intresse för hunden, det är ofrånkomligt viktiga ingredienser för att kunna lära den det vi önskar. Och beroende på hur relationen med hunden ser ut, är det olika saker vi vill lära våra hundar. Vissa vill kunna ha sin hund lös med en säker inkallning - ingen omöjlighet. Andra vill kunna möta andra hundar utan att hunden skäller och gormar - ingen omöjlighet. Sedan finns det de som vill lära hunden olika roliga trix, som man kan imponera på sina vänner med - ingen omöjlighet.

Som jag ser det - ingenting är omöjligt att lära sin hund!

Det handlar mest om att man är villig att använda en bra metod, och där är klickerträningen helt suverän, och att man har tålamodet och TIDEN och INTRESSET.

Blir Du intresserad av att lära dig det här med klickerträning?
Kom till Hundharmoni och gå en kurs hos oss, det är en bra början!