Inspiration

Jag älskar att inspireras av andra. Att få ta del av andras erfarenheter, deras visioner, drömmar, entusiasm, glädje, kunskaper, skickligheter, fantasier och kreativitet. Det finns få saker som fyller mig med så mycket glädje och inspiration som att gå på kurs och lära mig nya saker och att få just inspiration till att själv skapa och utvecklas. Tänk så många människor vi träffat och träffar som vi tycker är alldeles fantastiska människor, och vi tänker kanske tanken "tänk att få vara i deras kläder".

Men hur många gånger tänker vi på att vi faktiskt inspirerar andra! Förmodligen alldeles för sällan.

Vi är bra på att jämföra oss med andra, men tyvärr blir det ofta på vår egen bekostnad, vi är sällan tillräckligt bra i våra egna ögon, vi ser gärna andras storhet och vår egen litenhet, och känner ofta att vi inte är tillräckligt bra.

Ibland när jag är lite nere, lite sliten, lite liten, och tänker just tanken att tänk att få vara som de andra, de som alltid lyckas, de som alltid vet vad de vill, de som alltid är glada, då kan tanken plötsligt komma; TÄNK SÅ MÅNGA JUST JAG INSPIRERAT! Tänk så många människor som jag träffat, människor med hundar och människor utan hundar, där just jag gjort skillnad. Där de hämtat inspiration av mig och där jag har kunnat dela med mig av min kunskap, min glädje, min entusiasm och min kreativitet. Då blir jag med en gång gladare, känner mig större och mycket bättre till mods.

Tanken är härlig - vi inspireras ständigt av varandra och alla har vi fantastiska erfarenheter och egenskaper som kan göra skillnad för andra.

Glöm aldrig hur fantastisk just du är!

Inre frid och en bön om fred.

Fick denna fina text skickad till mig och vill gärna dela med mig till er alla.
Alla behöver vi inre frid och yttre fred, eller hur?

Inre frid. En bön om fred.
Jag kanske tänder ett ljus. Jag kan ta en bok jag älskar, en vacker bild eller en blomma att titta på, sätta på rofylld musik eller ta något annat som stöd till denna stund i stillhet. Jag kan sitta, stå stilla, ligga ner, promenera ute, sitta på en parkbänk, …
Allt som jag behöver göra är att för mig själv ge intentionen Stillhet och frid och sedan känna att just nu finns bara detta jag, detta nu och stillhet. Här kopplar jag av en stund och känner mig fyllas med ro. Här finns ju inget annat just nu. Här är jag vän med mig själv och vän med världen.
När jag känner mig fyllas av stillhet, en inre frid, stannar jag kvar i den känslan OCH låter den pulsera eller flöda ut från mig i alla riktningar – som ett ljus.
Till nära och kära, till den del av världen där jag lever just nu och vidare ut eller så kan min känsla av frid bara färdas ut från mig, ut, ut, ut – som ett ljus.
Ett ljus är ett ljus som värmer lite, men värmer i alla fall. Men många ljus är en fantastisk kraft och värmekälla.
Samtidigt som jag låter denna frid spridas så känns det gott att veta att jag också är mottagare för alla andra som sänder denna frid ut i världen. Jag är sändare och mottagare samtidigt.
Denna puls av frid ut från mig är i sig min bön om fred. Det behövs inga ord. Min känsla av frid är den stora kraften i denna bön om fred och harmoni på jorden.


Tidpunkt: kring kl. 20.00 varje dag. Tid: från 5 minuter till dygnet runt. Start: idag

Machohundar - finns dom?

Idag när vi var ute, jag o Bella träffade vi på en liten borderterrierkille, han var inte så gammal högst 2 år. Bella var lös så hon sprang runt och ville leka. Han fick vackert stanna kvar i kopplet, för honom kunde man inte ha lös förklarade matte, för han sprang efter kaniner.
När Bella väl lugnade sig och kom fram till honom för att hälsa på hundars vis, nosa fram o bak och kolla läget, gick det inte alls.
Han var inte ett dugg intresserad av att nosa varken fram eller bak, utan han skulle kliva på direkt. Inget "hej" eller "va´ snygg" du är, utan pang på rödbetan, kliva på och helt okontaktbar var han.
Matte förklarade att han hade redan parat sig fyra gånger så det var allt han ville med alla tikar han mötte. Han brydde sig inte ett dugg om vad tikarna tyckte, hur mycket de än protesterade, han skulle para sig till varje pris.
Tur att han inte är människa, för då skulle man burat in honom för länge sedan:)) För våldtäcktsförsök.
Funderar lite kring detta fenomen, hur våra hundar avlas fram till riktiga machohundar fullproppade med testosteron, vilket förmodligen är varje hundöppfödares dröm, en hanhund som absolut jättegärna och jätteofta vill para sig.
Sedan tänker jag på hundarnas ursprungliga beteende, på deras arv från vargen och på hur långt ifrån ett naturligt hundbeteende denna jycke uppvisar.
Tänk att inte kunna umgås med sina hundkompisar på ett naturligt och avslappnat sätt, utan att bli stressad och blockerad av sin sexdrift.
Jag tycker hemskt synd om hunden, och jag önskar honom en betydligt lugnare och mera harmonisk tillvaro.
Han kanske vore betydligt lyckligare utan sin manlighet, vem vet?

Är din hund en LYCKLIG HUND?

Många av oss som har hund, skulle inte kunna tänka oss en tillvaro utan våra fyrfota vänner. Vi lever tätt in på varandra och delar såväl vardag som fest. Våra hundar som är otroligt anpassningsbara följer oss i vår vardag, och det är vi som lägger upp dagsrutten.
Vi går till jobbet, kommer hem, går ut med hunden, lagar mat, går iväg till träningen, går ut med hunden och sedan är det läggdags. Så ser nog vardagen ut för många av oss.
Något vi ibland glömmer är att vi faktiskt är olika, på så sätt att vi har olika behov.
Vi människor tillgodoser våra behov av stimulans och social gemenskap genom att se på TV, läsa tidningar/böcker, gå på kurser, träffa våra arbetskamrater,utföra våra mer eller mindre stimulerande arbetsuppgifter, gå och fika med kompisar osv.
Hur ser hundens liv ut?
Hur tillgodoses hundens behov av stimulans och social gemenskap?
Vad är stimulans för en hund och vad innebär social gemenskap?

Hundar är rovdjur och de är flockdjur vilket innebär att de har behov
av att bl. a.
- träffa andra hundar/få vara tillsammans med andra hundar
- få tugga på ben
- få nosa och utforska sin omgivning
- få springa lösa
- bära saker
- gräva
- bada/rulla sig i vatten
- vara tillsammans med sin familj, både människor och andra djur
- få stimulerande uppgifter såsom att lösa olika problem och att lära sig nya saker
- få busa och leka tafatt

Vi människor känner ibland att vi springer i ekorrhjulet när vi jobbar, sover, äter, jobbar osv. och det känns så oerhört värdefullt för oss att få lite guldkant på tillvaron genom en lite utflykt, en rolig fest med kompisarna, en ny bok att sätta tänderna i, kanske en resa eller annat som vi uppskattar.
Det är samma sak med våra hundar, de behöver också lite guldkant på sin ibland monotona tillvaro.
Det är inte speciellt svårt att tillgodose dessa hundens behov om man vill ha en lycklig hund. En hund som inte bara finns till för vår skull utan som har ett eget värdefullt liv.

Kanske hundens önskelista ser ut så här?
Tänk att få:
Nosa i min egen takt på promenaden (för vems skull är vi ute egentligen?)
Få säga HEJ till den mötande hunden, få nosa på varandra utan en massa nej, kanske leka en liten stund, kanske följas åt på promenixen och få kissa ihop(härligt!).
Ett härligt märgben att tugga på, alldeles för mig själv.
Springa lös och få sträcka ut ordentligt.
Vara lite busig, med glimten i ögat sno mattes toffel och bära runt den stolt.
En egen hörna i trädgården där jag får gräva mig ner till Kina.
Bada i havet,sjön eller närmaste vattenpöl, härligt!
Leka tafatt med husse eller matte, som är på gott humör.
Få lite uppgifter som jag kan lösa på egen tass, kanske få nosa upp ett spår, kanske leta efter min favoritleksak eller kanske vi kan leka klickerleken, där jag får gissa vad jag skall göra för att få KLICK o GODIS, underbart roligt!

Ja, det är inte speciellt svårt att sätta guldkant på hundens tillvaro och få en LYCKLIG HUND.

Var NOGA med var du går på kurs!!!

Igår läste jag ett mail.
Jag trodde inte mina ögon, och jag blev så heligt förbannad så det rök ur öronen på mig.
En hundägare beskrev hur hon hade gått på en lydnadskurs med sin hund på en "hundskola" här i närheten. Ser på deras hemsida att det handlar om Jeppe Strids filosofi, vilket kallas för "mycket kärlek och klara gränser"

Hunden som redan tidigare hade problem med osäkerhet, visade tidigt under kursens gång att den inte klarade av hundmöten genom att göra utfall mot de andra hundarna.
Instruktörens filosofi för att hjälpa hunden och ägaren gick ut på att korrigera hunden med kopplet dvs. att rycka i kopplet.
Problemet blev värre för var gång och det slutade med att de fick sätta munkorg på hunden och att instruktören säger till ägaren att SLÅ HUNDEN MED KOPPLET.
Är det detta som är "mycket kärlek och klara gränser"?

Jag undrar var kunskapsnivån för denna instruktören ligger?
Bortsett från att detta är ren djurmisshandel, så strider denna behandling helt emot all kunskap om inlärningspsykologi och om hur hundar fungerar.

En vädjan till er alla hundägare som vill gå på kurs med era hundar
- var ytterst noga när ni väljer kurs
- även om det står fina ord på deras hemsida, titta noga på hur de behandlar hundarna på kursen, handlar det om att rycka och dra i kopplet eller om att skrika till hunden eller om ren misshandel med slag eller annat - GÅ DÄRIFRÅN DIREKT!

Vänta inte med att de förstör din hund, och ta inte emot några oförskämdheter när du ifrågasätter kursens innehåll, utan gå därifrån
direkt. Det kan ibland ta endast några timmar att försöra hundens tillit och sedan kan det ta flera månader att komma tillrätta med problemen.

DU OCH DIN HUND ÄR VÄRDA MYCKET, MYCKET BÄTTRE ÄN SÅ.

Det finns idag ett ganska brett utbud av kurser för hundägare, så man skall kosta på sig att var riktigt kräsen. Du skall kunna kräva att de behandlar både dig och din hund på ett vänligt och respektfullt sätt, och med en kunskapsfilosofi som går ut på att träna hunden med moderna och effektiva metoder som är HUNDVÄNLIGA.

Hos oss på Hundharmoni behandlas alla på ett vänligt sätt och vår filosofi går ut på att det skall vara roligt att lära sig nya saker. Först när individen är trygg är den redo för maximal inlärning.

Varmt välkommen till oss!

Nytt år och nya aktiviteter

Nytt år & nya aktiviteter
Tiden bara rusar iväg och nytt år innebär nya aktiviteter.
Nya aktiviteter innebär planering, planering och åter planering.
Nya kurser, nya föredrag, nya workshops och allt vad det innebär av
utveckling, glädje och härligt umgänge tillsammans med hunden.

Rasmus som är nybliven kursinstruktör får verkligen visa vad han går för, han håller flera kurser denna termin och det är spännande att följa hans utveckling framåt.
Jag själv fokuserar mycket på valparna och på hundarna med olika problem och naturligtvis på att planera och strukturera Hundharmoni vidare framåt.

Valpkurserna med alla urgulliga och härliga valpar, jag bara älskar dem!

Valpuppfostran och valpens träning - denna otroligt viktiga bit, där det handlar så mycket om att förebygga framtida problem, och att ge valpen den allra bästa grund som bara finns för att bli en trygg, trevlig och harmonisk hund i familjen. Och naturligtvis hjälpa hundägaren att vara den lugna och trygga matte/husse som är så viktig för valpen.

Hundar med olika problem, är också något som ligger mig mycket varmt om hjärtat, att med ibland ganska små medel få mera lugn och harmoni i deras ibland stökiga och stressade liv.
Hundar är precis som vi, olika, och deras problem och livssituation ser olika ut. Det är alltid spännande att möta hund och ägare och se hur de påverkar varandra på gott och ont, och hur man genom ökad medvetenhet och kunskap kan få dem båda att bli trygga och mindre stressade.
Allt detta med hund och människovänliga metoder!
Inga stryphalsband, inget skrikande, inget obehag, inget dragande och slitande i kopplet, inga oförskämdheter, inget straffande och inga andra mer eller mindre brutala metoder, som man numera kan se på TV varje vecka.
Hur blir det bättre än så?

Gott Nytt År!

Ett nytt år är på ingående och 2010 är snart slut.
För mig har det varit ett spännande år där jag mött många härliga hundar och många härliga människor. Alla dessa möten har inneburit nya insikter och ny kunskap och jag är så tacksam.
Tack alla ni som kommit för att gå på våra kurser, tack alla ni som kommit för att få mera förståelse för era hundar och tack alla ni som kommit för att hitta en lösning på era hundrelaterade problem.
Tack mina fina medarbetare Rasmus och Clara för att ni finns och för att ni utför ett fantastiskt fint jobb.
Tack mina underbara hundar Tessi och Bella som finns här hos mig och tack för allt ni lär mig hela tiden.

2011 är ännu ett tomt kapitel i mitt liv, allt är möjligt och lite till.
 Min önskan inför det nya året är en ökad  förståelsen för våra underbara hundar. Jag önskar att människorna som väljer att leva med hunden som följeslagare verkligen är villiga att lära sig att förstå dem som egna individer och inte bara tar för givet att de skall göra oss till viljes.
Jag tror på ett liv i harmoni och ett samspel där det inte handlar om vem som vinner utan där alla är vinnare och där ingen förlorar. Tyvärr finns det alltför många hundar idag som är förlorare och  jag hoppas verkligen på en förändring, de förtjänar det dessa fantastiska hundar..
För min egen del önskar jag mig nya äventyr, nya härliga insikter, nya utmaningar och sist men inte minst nya MÖTEN.
Jag önskar er alla ett fantastiskt Gott Nytt 2011!