Det som inte får hända...

hände idag.
Pinpon, som är den mest vänliga och försynta hunden man kan tänka sig, förvandlades till ett jagande rovdjur.
Han som är så himla social och säker med andra hundar, som jag kan låta hälsa på i stort sett alla hundar vi möter, visade en helt ny sida som jag inte sett tidigare.
Han sprang fram till en liten hund, och allt hände jättesnabbt. Den lilla hunden blev nog rädd, började springa, och Pinpon efter. Jag såg direkt att det inte handlade om lek längre, utan om ren jakt. Pinpon såg inte längre den lilla hunden som en lekkamrat, utan som ett villebråd, och triggades igång både av farten, den andra hundens pipande och av den lilla storleken.
Både jag och den andra ägaren gjorde vad vi kunde för att få ett slut på det hela, men allting försvårades av den höga farten de höll, den lilla som sprang för sitt liv och Pinpon efter, helt uppslukad av sin jaktlust.
Till slut kunde jag fånga min hund, helt chockad och  förtvivlad.
För man blir chockad när sådant här händer, det är dramatiskt, otäckt och man blir så rädd för vad som kan hända med den hunden som råkar illa ut.
Nu sitter jag här, mår skitdåligt, känner skulden som en stor klump i magen.
Försöker analysera vad som hände och vad jag hade kunnat göra annorlunda.
Jag kan inte skylla på att Pinpon är för dåligt socialiserad med andra hundar, han har ett bra och utvecklat hundspråk.
Däremot var stressnivån för hög, det kan jag se så här efteråt, stressad av bilåkandet, stressad av den nya platsen där han inte varit förut och stressad av allt springandet och den höga farten. När den lilla hunden sprang och pep, handlade det inte längre om en lek utan om ett rovdjur som jagar ett villebråd.
Detta visar bara hur mycket rovdjur det fortfarande finns i en snäll och vänlig hund som Pinpon. Egenskaper som kan komma fram under vissa olyckliga  omständigheter, och som vi inte vill ha.
Han har inte visat någon större jaktlust tidigare, han jagar varken kaniner eller större djur, och han kan vara lös i skogsmiljö utan att varken jaga eller springa bort.
Man läser om det i tidningarna, hundar som biter ihjäl småhundar, och vi förfasar oss  över dåliga hundar och dåliga ägare.
Så nu sitter jag själv här med en hund, som mycket väl hade kunnat skada den mindre hunden, och undrar hur jag skall gå vidare.
Jag klandrar mig själv naturligtvis, varför skulle vi gå dit? varför skulle jag släppa hundarna lösa? varför, varför, varför?
Eftersom jag inte sett denna sidan hos Pinpon tidigare, så var situationen svår att förutse, det medger jag.
Det som går att jobba med är stressnivån hos honom, att vara ännu mera observant på den. Och naturligtvis inte låta honom  vara lös tillsammans med små hundar, som kan tänkas trigga igång honom.
Tänker mycket på den lilla hunden, och hoppas innerligt att den hämtar sig efter dagens händelse. Jag har pratat med ägaren och hon säger att allt är ok med den.
Jag får gå vidare, får sluta klandra mig själv och se det som ännu ett tillfälle till lärdom och utveckling.
Livet är hårt ibland, vissa händelser och lärdomar skulle man vilja vara utan.