Hur barnvänlig...

...skall hunden vara?
Har under årens lopp träffat åtskilliga hundägare som upplevt att deras hund uppvisat problem med barnen i familjen.
Hunden har i umgänget med barnen sprungit och gömt sig, morrat, nafsat och i en del fall bitit barnen.
Vad som också kommit fram är att hunden inte fått ligga i fred i sin korg, eller på annan plats där den lagt sig för att vila. Den har även fått vara leksak/lekkamrat, mer eller mindre frivilligt till barnen i familjen, och många gånger utan att någon vuxen varit med och övervakat det hela.
De flesta barn är spontana och oberäkneliga i umgänget med en hund.
De vill gulla, lyfta upp och bära, springa och jaga, pilla här och där och hela tiden kalla hunden vid namn.
Jag tycker att det är helt otroligt att hundarna står ut med denna behandling. Det gör de oftast ett tag, men efter ett tag börjar de flesta säga ifrån. Oftast genom subtila signaler som att gäspa och slicka sig om munnen för att sedan börja dra sig undan.
Det finns vuxna som på fullt allvar tycker att det är helt ok och att hunden skall finna sig i en sådan behandling, och att om den säger ifrån, är det ingen bra hund.
Men, hallå!!!!

Som en ansvarsfull hundägare är det ett måste att vara närvarande och övervaka barn och hund, så att inte hunden till slut, när den försökt komma undan utan resultat, måste morra, nafsa eller till och med bita ifrån, för att få vara ifred.
De allra flesta hundar är otroligt tåliga och finner sig länge och väl i leken, men till slut vill de inte mer.
Och när de inte vill, försöker de dra sig undan, ibland in under möbler för att få vara ifred. Barnen vill då gärna dra fram hunden, för de vill fortsätta leken, och då måste hunden säga ifrån lite tydligare, med ett morr.
Att låta barnen fortsätta leka med en hund som inte vill, är att äventyra hela hundens relation till både barn och vuxna.
Otaliga är de hundar som blivit avlivade pga av barnens tuffa lek i kombination med vuxnas nonchalans.
Rottveilertiken tex. som en jättevarm sommardag blev passad av morföräldrarna och där barnen tilläts hetsleka med den, tills den i ren utmattning sade ifrån genom att nafsa.
Föräldrarna avlivade den först och tänkte efter sedan, kanske var det inte så konstigt att den faktiskt nafsade, men då var den trogna familjemedlemmen redan död.

Man måste ha regler för barn som umgås med hunden:
1) Någon vuxen måste alltid övervaka vad som händer, så att man omedelbart kan avbryta leken och samvaron, så fort hunden visar tecken på att den vill vara ifred. Tex. lugnande signaler som att gäspa, slicka sig om munnen, vända sig om eller att helt enkelt försöka dra sig undan.
2) Har barnen svårt att låta hunden vara trots att man sagt ifrån, sätt upp en fysisk barrriär mellan barn och hund tex. en grind eller kompostgaller. Hunden på ena sidan med ett tuggben och barnet på andra sidan.
3) Lär barnen hur man klappar på hunden, inte uppifrån på huvudet utan underifrån under hakan. Hunden blir mer avslappnad och trygg med detta.
4) Barnen får under inga villkor bära omkring hunden, risken är stor att de tappar den, om den sprattlar. Hunden kan bli skadad, men den kan också bli skrämd och få rädsleproblematik i framtiden.
5) Barnen får aldrig tvinga sig på en hund, det är alltid hunden som skall komma frivilligt och bli klappad. Kommer inte hunden till barnen då vill den inte bli klappad, och då måste den få slippa.
6) Att låta barnen hetsleka och springa och jaga hunden är att be om problem. Stressnivån stiger snabbt hos hunden med risk för att den blir överdrivet bitig och det slutar ofta med att den nafsar barnen i ren stress.
7) Har man en valp eller en ung hund, vill den ofta gärna leka med barnen. Ofta leder det till att de leker för häftigt och för länge och att valpen/unghunden blir alltför uppvarvad och stressad. Då blir den bitig och svår att kontrollera, och det lär sig att med barnen finns det inga regler, det är bara att ge järnet!
Övervaka, avbryt i god tid och sära på dem innan det går överstyr.

Hunden är ingen leksak och skall inte heller behandlas som en sådan.
I de allra flesta fall som det uppstår problem mellan hund och barn, är det inte hunden som är problemet utan barnen.
Det jag skrivit om är inget nytt på något sätt, och givetvis vet jag att det på många håll fungerar alldeles ypperligt mellan barnen i familjen och hunden.
Men med tanke på att det finns problem så vill jag att vuxna hundägare med barn och hund, tänker till.
Tänker till och förebygger så att man slipper hamna i en situation när hunden biter barnet.
Det handlar helt och hållet om sunt förnuft.
Låt hunden få slippa vara barnens leksak och lär barnen att acceptera att hunden vill och måste få vara ifred.

Det finns inga barnvänliga hundar, det finns endast vanliga och vänliga hundar!!