Det är på modet...

...att adoptera hemlösa hundar.
Jag själv hamnade i adoptionsbranschen helt av en slump, då Bella från Spanien kom till oss 2010, och har numera Pinpon från Spanien och Dina från Rumänien boende hos oss.

Det finns otroligt många hemlösa hundar, en del i Sverig men de flesta i andra länder, hundar som är fina på både insidan och utsidan och som inget hellre önskar sig än ett eget hem.
Att ta emot en sådan hund, är verkligen en välgärning och väldigt tacksamt, då det i många fall faktiskt räddar livet på hunden.

Men det räcker inte med att tänka enbart med hjärtat, man behöver även tänka till med hjärnan, för att det skall bli så bra som möjligt för hunden och för en själv och familjen.

 

Det är skillnad på att ta hem en 8 veckors valp som har fått den bästa starten hos uppfödaren och på den 8 månaders unghund, som ser så bedårande ut på fotot man sett på nätet.
Hunden som kanske kommer från Spanien, Irland eller Rumänien kommer med sina alldeles egna erfarenheter med sig i bagaget.
Vi Sverige är ett hundvänligt land, och de allra flesta här tycker om hundar och är snälla mot dem. Så är inte fallet i ovanstående länder, där är hundar inte mycket värda. Man skaffar valp när den är liten och söt, och slänger ut den på gatan, när den inte är det längre eller när man helt enkelt tröttnat på den. Eller så föds valparna på gatan av en hemlös tik, och får leva eller dö där, beroende på hur stor portion tur den har.
Människor i dessa länderna är ofta stygga mot hundarna, deras fantasi är stor när det gäller att plåga dem genom att slå dem, kasta sten efter dem, bränna dem, svälta dem, binda fast dem i en snara tills snaran växer fast i skinnet, förgifta dem långsamt och plågsamt osv. osv.
Otroligt hemskt, men tyvärr många hundars vardag.

En hund som växer upp under sådana omständigheter kan ha med sig en del rädslor och litar inte alltid på människor den möter.
Hundar är otroligt anpassningsbara och kan anpassa sig till en ny och trygg miljö relativt snabbt, men det kan också ta lite tid att få den trygg och tillitsfull igen.

Det är här det handlar om att även tänka till med hjärnan, när man fundera på att adoptera en hund.
Det räcker inte med att vilja ha den, att vilja rädda den, att vilja göra en god gärning, man måste även  ha gott om TID, gott om TÅLAMOD, relativt gott om HUNDKUNSKAP samt hyggligt med
PENGAR.

Hunden man fastnat för på nätet, beskrivs utifrån den bilden man fått av den i den miljön där den befinner sig. Ofta i ett hundhägn, där det vistas många stressade hundar, och där det ofta råder stor konkurrens om mat, tugg och människornas gunst.
Med andra ord inte en normal och harmonisk miljö, vilket gör att hundarna försöker anpassa sig så gott de kan. Vissa stänger ner helt och går in i sin egen lilla värld och anses som lugna hundar. Andra kan bli väldigt utåtagerande och jobbiga och beskrivs som livliga  hundar som behöver mycket stimulans och aktivering.
När hundarna väl kommer hem till sina nya ägare i en ny miljö, kan de ändra sina beteenden ganska drastiskt. Den lugna hunden kan blomma upp, och bli väldigt lekfull och livlig, då den kanske har en förlorad barndom att ta igen. Den livliga hunden kanske stressar ner ordenligt och blir en relativt lugn hund som älskar att ligga i soffan.

Vissa hundar som kommer till en ny ägare kan börja vakta väldigt mycket, för att inte riskera att förlora sin nya älskade matte. Andra vaktar inte alls.

Det man skall vara medveten om är att det TAR TID för dessa ibland trasiga hundar att landa. Det tar minst 6 månader för en hund som stressat under en längre tid att återfå balansen och harmonin, och att bli sig själv. Att bli den hund som finns under ytan av all stress.

Det jag sett hos alla mina adopterade hundar är hur mycket av livsglädjen som kommer fram hos dem, och hur de mer eller mindre tar igen sin förlorade barndom, när de kommer till ett tryggt hem.
Detta innebär också att de hittar på en massa hyss, och att de blir lite "olydiga", vilket jag ser som något mycket positivt, för då vet jag att de börjar hitta sin trygghet igen.

Har man inte tänkt till med både hjärna och hjärta, innan man adopterar en sådan hund, kan man bli besviken. Det är viktigt att hunden i lugn och ro får bli trygg, att man har tid och tålamod, att man kan lägga en hel del tid på miljöträning och socialsering, för att hjälpa hunden att komma över sina rädslor.

Sen har vi det här med att vara ensam hemma - vissa av de adopterade hundarna klarar det, och andra klara det inte alls. Jag har erfarenhet av båda delarna. Bella kunde lära sig att vara ensam hemma efter några månaders träning, Pinpon klara inte av det överhuvudtaget. Han behöver ha sällskap av en annan hund, om han skall fixa det.

JAG VILL OCH ÖNSKAR ATT DET SKALL FINNAS MÄNNISKOR SOM KAN ERBJUDA HEMLÖSA HUNDAR ETT TRYGGT HEM, FÖR DET ÄR SÅ TACKSAMT!

Däremot önskar jag att man tänker till redan från början, så att hunden slipper bli omplacerad efter några månader, precis när den börjar bli trygg.
Givetvis kan det bli aktuellt i några få fall, men helst inte.

Funderar Du på adoptera en hund?

Fundera då över detta:

• Har du tålamod? Den allra viktigaste egenskapen du behöver ha.
• Är du beredd på att det kan ta tid för hunden att landa och bli sig själv?
• Är du hemma, eller har du tillgång till en dagmatte/husse?
  Din hund kanske inte kan lämnas ensam hemma de första 6 månaderna, innan du hunnit ensamhetsträna den.
• Är du beredd på att älska hunden oavsett vilka hyss den hittar på?
  Den behöver få känna sig kravlöst älskad.
• Har du en stabil ekonomi?
  Behövs då man aldrig vet vilka skador eller sjukdomar som kan tänkas dyka upp. Det gäller givetvis alla hundar, även från uppfödare.
• Har du erfarenhet av att ha hund tidigare är det ett stort plus, då du lättare kan läsa av hunden.

Har du svarat ja på frågorna, då tillhör du skaran av änglar som kommer att kunna erbjuda ett tryggt och harmoniskt hem till en hemlös hund, som bara väntar på att få komma hem!

Varmt välkommen i gänget:)

                                          Miljöträning med Pinpon.