Varje år runt nyår sprider sig skräcken bland många hundar, och katter med för den delen. Den stora skräcken som gör att de inte kan äta, inte vill leka eller äta godis, inte kan sova, inte vill gå ut och helt enkelt slutar att fungera som normala hundar. Hundar är olika, och upplever det på olika sätt. Vissa tycker inte om det, men kan ändå funka någotsånär normalt för det mesta, andra blir rädda just när de hör ljudet av smällarna och en del blir så skräckslagna att de helt ock hållet går in i sin skräck och slutar att funka.
Dina, vår nya hund,har börja att reagera med ganska stor rädsla på ljudet av smällare. Det kommer kanske inte som en överraskning, för hon har varit känslig för vissa ljud och är av vallhundstyp, men det är ändå tråkigt och det gör mig så ledsen att se henne så rädd.
Det började en kväll när min man varit ute med henne, och de hörde en smällare på ganska långt håll. Hon fick panik och ville bara hem. Ja, det är ju snart nyår, och det kommer att smällas ganska friskt, och vad gör man när man upptäcker att ens hund är rädd för smällarljudet?
Fram med ljud - CD:n som jag spelar varje dag, på låg volym. Hon får Bach blomstermedel, både för att stärka henne och minska rädslan, plus akutmedel när skräcken är som störst. När vi är ute, är hon tryggare när Pinpon är med, så jag försöker gå med båda hundarna, och jag använder klicker och godisbelöning, mycket och extra ofta, för att undvika att hon går in i sin rädslebubbla. Ljudet av klickern och godiset älskar hon, så det gör att hon får tänka på trevliga saker, fast att hon är rädd. Godissök och lek är andra saker som kan distrahera henne.
Tiden är för knapp för att börja med någon som helst träning för att ändra hennes rädsla för smällare, utan nu handlar det mest om akuta lösningar för att göra det så bra som bara möjligt för henne. Och älskade Pinpon är helt oberörd, som tur är, så att han kan vara en lugn och trygg kompis för Dina.
Jag som så många andra önskar inget hellre än att det här smällarhelvetet varje år, får ett slut. Att våra älskade sällskapsdjur skall slippa få uppleva denna skräck, en skräck som är svår att förstå, såvida man inte själv upplevt den någon gång. Panikångest, som inte är helt ovanlig bland oss människor, är nog det närmaste jag kan jämföra med. En panik och en skräck, som helt förlamar en individ och som gör att man inte fungerar som man ska, och där det mesta handlar om att till varje pris undvika allt som skulle kunna utlösa skräcken och paniken.
Jag önskar av hela mitt hjärta att det här smällandet någon gång snart får ett slut. Att det blir helt förbjudet att snälla smällare och raketer
Jag önskar också att det gick ut mera information till allmänheten, kanske i skolorna, för att upplysa om hur smällandet påverkar våra djur, och vilket helvete våra djur får genomlida för att vissa vill roa sig. Jag tror att många framför allt ungdomar, inte har en aning om vad de ställer till med, och då behöver de upplysas om det.
Tänk ett nyår utan fyrverkerier, smällare och skräck - underbart!
Det är min stora önskan, för allas skull. för djurens skull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar