Fascinerande underhållning

Det finns nog inte så många i vårt avlånga land som inte vet vem  mannen som sägs tala med hundar - the dogwisperer - är. Jag menar naturligtvis Cesar Millan, den omdisskuterade mannen som säger sig
"rehabilitera" hundar på bästa sändningstid på TV.
Och det verkar som att folket antingen älskar honom och hans metoder eller så gillar man honom och metoderna inte alls, eller lättare sagt, det är nog mer metoderna han använder som inte gillas.
Han har precis varit i Malmö, och jag förmodar att Arenan var fullsatt, med tanke på hur många anhängare han har. Där fanns även modiga män och kvinnor utanför, inte så många kanske, men som tydligt visade på att det finns alternativ till Millans sätt att "rehabilitera" och träna hundar med problem.

Det är makalöst fascinerande att en persons agerande kan upplevas på två, så helt olika sätt.

Jag har följt med i debatten, så gott jag kunnat, och det är helt klart att många helt enkelt tycker att

1) han är det bästa som hänt hundvärlden
2) hans metoder är snabba, enkla och
3) fungerar jättebra på just deras hundar
4) han inte alls tränar med straff, utan att han belönar hundarna han tränar
5) de som kritiserar hans metoder , inte vet vad de talar om
6) hundarna vill ha en sträng och auktoritär ledare, annars fungerar det inte

Sedan finns det de andra, de som kritiserar hans metoder och som tycker att

1) hans metoder är ensidiga och gammalmodiga
2) han använder onödigt brutala och plågsamma träningsmetoder gentemot hundarna
3) sättet att enbart straffa bort hundens symtom utan att jobba med grundproblemet tex. rädsla/ångest,
skapar större och mer allvarliga problem i längden (fast det får man aldrig se på TV)
4) det är fel att han kallar sig hundpsykolog, då han helt saknar utbildning och kompetens inom ämnet

Det är hur fascinerande som helst, tycker jag, att en människa och hans metoder kan uppfattas på så helt OLIKA sätt.
Men det är väl därför, antar jag, som det finns så många konflikter och oroligheter runt om oss, därför att vi är så olika, vi tänker olika, vi fungerar olika, vi triggas av olika saker, och vi löser våra konflikter på olika sätt.

Han är charmig, han har utstrålning, människorna på TVvars hundar han "rehabiliterar" ser honom som en fantastisk guru och han är i TVrutan på bästa sändningstid.
Hans metoder är dessutom snabba, det tar inte många minuter att "rehabilitera" en arg och rädd hund, som sedan blir passiv och foglig som ett lamm (speciellt när luften tar slut, tungan är blå och hunden tuppar av, av syrebrist)
Det är underhållning, det är show, och det är förmodligen lika fejkat, som all annan TV underhållning.
Ja visst är det fascinerande, eller hur?