Vägen eller målet?

Jag har mött många hundägare genom åren, och många har kommit på våra kurser för att lära sina hundar vardagslydnad. Anledningen att gå en kurs med sin hund är skiftande, vissa går en kurs därför att grannen har sagt att det måste man. Andra vill gå en kurs för att lära sin hund komma på inkallning, gå fint i kopplet eller annat som hör vardagslydnaden till. Sedan är det de som bara vill gå en kurs tillsammans med sin hund, för att göra något roligt och utvecklande ihop. Vissa tycker det är jättekul att träna med sin hund, att lära sin hund olika saker och att lära sig själv hur man lär sin hund, och det spelar ingen roll vad man egentligen tränar på, jag själv hör till den kategorin.Sedan finns det andra som egentligen inte alls är så där roade av att träna hunden, men gör som kursinstruktören säger och gör sina hemuppgifter hyggligt. De slutar dock att träna sin hund när kursen är slut, eftersom motivationen inte riktigt  finns där. Sedan finns de som går en kurs med hunden, men som inte ens gör sina hemuppgifter eftersom de inte tycker att de har tid med det.
Gemensamt med nästan alla är att de vill få en hygglig vardagslydnad och en hund som lyssnar och gör som man ber den om.  De flesta vill också kunna ha sin hund lös, men tyvärr är det alltför få som kan ha det.
Önskemålet finns där, men hur kommer man dit?

Genom tid, engagemang och intresse. Det är inte svårare än så.

Genom att lägga ner lite tid på hunden varje dag, genom att leka och busa med den, genom att träna med den och lära den alla möjlig meningslösa trix eller meningsfulla saker, så kommer man att få en hund som både lyssnar och kommer när man kallar. En hund som inte bryr sig så mycket om att springa till andra människor eller hundar, eftersom allt det roliga finns hos husse eller matte.
Jag försöker träna med mina hundar en stund varje dag. Erkänner att jag inte lyckas alltid, men jag försöker.
Mina hundar älskar det helt hämningslöst.
Att få utföra några konster, att få hämta någon pryl, att få visa sig duktig och att få all min uppmärksamhet, att få klick och godis och att få leka med mig, det är helt enkelt hundarnas himmelrike på jorden.

Jag bryr mig inte alltid om vad vi tränar på, bara vi tränar på någonting. Ibland är vi hemskt seriösa och har en fin plan och jobbar efter den, ibland är det bara trix och trams. Målet är inte alltid det viktiga, utan det är vägen dit som är det viktigaste för mig.

På köpet får jag två hundar som lyssnar på i stort sett allt jag säger, som jag kan ha lös på våra promenader och som kommer när jag kallar.

Jag tror detta är hemligheten till en bra vardagslydnad. Att träna och utvecklas tillsammans med hundarna, att leka och busa runt som stollar och ha kul, det ger oerhört hörsamma och följsamma hundar.

Det är inte målet utan vägen dit som är värt att lägga ner tiden på. Resten får man på köpet:))