fredag 19 juli 2013

LEK!

Inom  hundträningsvärlden har det på de sista  5-6 åren blivit inne att hålla kurser i lekutveckling.
Lekutveckling - vad betyder det?
Det betyder helt enkelt att vi leker  med våra hundar och att vi utvecklar leken på så sätt att vi lär hunden att:
1. kunna leka på många olika platser ( många hundar kan bara leka hemma i vardagsrummet).
2. kunna släppa leksaken på signal ( när vi ber om det)
3. kunna gå från olika känslolägen som tex. jätteaktiv ( hunden går bananas) till lugn och fokuserad ( jag kan vänta på leksaken och jag kan fokusera på dig) från den ena stunden till den andra.
Alla dessa 3 saker är helt fantastiska, när hunden väl kan dem, därför att det betyder att vi kan använda leken, med eller utan leksak (ofta med leksak) för att kunna belöna våra hundar, men också för att kunna leka på ett mera kontrollerat sätt.

När jag gick min första instruktörsutbildning fick jag lära mig att det inte var bra att kampa med hunden (att leka dragkamp), och OM jag överhuvudtaget skulle göra det, skulle aldrig hunden få vinna kampen, utan jag var tvungen att ALLTID vara den som vann.
Anledningen var den vanliga (gäsp), att om hunden vann dragkampen skulle jag vara en dålig ledare (förlorare) och hunden skulle direkt få en chans att klättra i rang över mig (att de bara orkade, gäsp).

Senare när jag gick en annan utbildning fick jag lära mig att om jag lekte och härjade med min hund dvs kampade som en tokstolle, så skulle hunden min bli alltför stressad, så därför skulle jag undvika det.

Allt detta ledde till att jag inte vågade leka speciellt mycket med min dåvarande hund, min älskade schäfertik Tessi, utan jag gjorde annat med henne som att gå härliga skogspromenader och träna på lite olika tricks.

När jag så småningom adopterade mina utländska byrackor Bella (som inte längre finns med oss) och hennes bror Pinpon och sedermera Dina, började jag att mera aktivt leka med dem.

Pinpon var oerhört trasig när han kom till oss. Han lekte som en tok, och hade en väldigt stor leklust,  och vi misstänkte ofta att han hade någon form av ADHD diagnos. Om vi inte lekte med honom, lekte han med Bella eller när hon inte orkade mer, så lekte han med sig själv.

Jag hade inte någon större erfarenhet av att leka med mina hundar, men jag började ändå bli inspirerad av andra och så smått började jag att leka med Pinpon regelbundet. Han drog i ena änden och jag drog i andra änden. Han hade nog inte heller någon större erfarenhet av att leka med människor, så i början gjorde han det många hundar gör, tog sin leksak och sprang så långt ifrån mig som han kunde, så att jag inte skulle få en chans att ta hans grej ifrån honom.
Men jag gav mig inte, utan vi började leka mer och mer.
Vad hände, jo - när han märkte hur mycket roligare det var att leka med någon (mig) än bara med sig själv, började han att komma till mig med grejen i munnen, allt oftare och oftare.
Så småningom (idag) tycker han att det är så himla mycket roligare att leka med mig än med Dina, så han kommer ofta till mig med sin grej och så leker vi. Vi leker vilt och kampar rejält och HAR KUL.

När det gäller Dina, så var hon inte heller van vid att leka med människor, men vi har gjort likadant, vi leker ofta med en grej, och det går ganska vilt till. Hon drar och det gör jag med, hon morrar och vi härjar ganska vilt.

Ingen av mina hundar har en vanlig svensson-bakgrund. Båda kommer de från en traumatisk miljö, och var mer än normalt stressade när de kom till mig. Båda har lekt som gangstrar, härjat vilt och ganska tufft och det jag har kommit fram till ( och jag är säker) är att de använt leken som en terapi. 
En terapi för hela sina söndriga liv, och för att leka av sig sina sorger och bedrövelser och sin stress.
Och kanske för att få leka överhuvudtaget, för att de inte haft den möjligheten i sina tidigare liv. De har inte haft en normal barndom, och den tar de igen i leken. Ni som läser och som själva har eller har haft adopterade hundar, ni vet vad jag skriver om. Ni har sett det, eller hur?

Vad vill jag komma fram till egentligen?  Jo, det som jag lär ut i mina kurser. 

Leken är livsviktig! 

Leken bondar dvs jag och mina hundar har fått otroligt starka band till varandra mycket tack vare leken, band som jag aldrig haft med någon annan hund, som jag heller inte lekt med.

Leken skapar tillit!
Det innebär att mina hundar som inte litat helt och fullt på människor pga dåliga erfarenheter har lärt sig att mer eller mindre lita på mig till 100%. Tack vare leken.

Och jag vill också påstå att ingen av mina hundar har idag problem med vare sig ledarrollen, rangordningen eller stress.
Trots att vi härjar vilt dagligen och de vinner vår dragkamp vara och varannan gång. Vi brukar dra alla tre, vi turas om att vinna, och ibland är jag så ful att jag släpper och hejar på än den ena än den andra i kampen:)

Jag känner mig som en blind som har börjat se.
Se hur denna lek med mina hundar, har lett till saker som jag inte ens kunnat drömma om. Och så roligt vi har dessutom när vi leker och härjar!


I mina kurser lär även jag numer ut hur viktigt det är att leka med sin hund. Och inte bara att leka utan att använda leken i pedagogiskt syfte. I leken kan jag lära in Tack- släppa leksaken på signal. Jag kan lära hunden att ta ögonkontakt - så leker vi igen. Jag kan även lära min valp som kanske inte lärt sig det här med bithämning att vara varsam med sina tänder när vi leker.
Det är bara så coolt hur leken kan användas till både roligt och nyttigt.

Så alla ni som läser detta, ut och härja med era hundar, de kommer att börja se på er med andra ögon. det vill jag lova. Är de inte vana att leka med människor, ge inte upp innan ni börjat. Låt det ta lite tid, även hundarna behöver få tid på sig att vänja sig vid att husse/matte går bananas!
Skaffa lite roliga leksaker, hitta sånt som kan verka intressant och skoj för just din hund och retas gärna lite. Dra den i marken hit och dit och och när hunden börjar visa lite intresse, ta upp den och låt inte hunden få sätta tänderna i den, ännu. Retas lite till och när hunden verkligen vill ha den, lek med den tillsammans.
Så småningom kommer du att få en hund som hemskt gärna leker med leksaken och dig, och som kommer att se dig som den bästa lekkompisen.






1 kommentar:

  1. Så roligt att läsa det här Eva, det trodde jag verkligen inte för ett par år sen när jag träffade dig första gången. Då var kampleken en enkelbiljett till livsfarlig stress :)

    Men känner igen mig i mycket av det du skriver, en fungerande lek löser SÅ många problem!

    Kram på er alla tre!

    SvaraRadera