fredag 27 december 2013

Har du alltid...

...GODIS med dig när du går ut med hundarna???
En fråga jag ofta får:)

Svaret är enkelt - JA det har jag!

Fortfarande verkar det vara lite kontroversiellt, det här att ha godis i fickan, PÅ VARJE PROMENAD.

Det är okej att ha godis i fickan när man är på kurs. Det är okej att ha godis i fickan när man tränar hemma i huset och i trädgården. När man går ut med målet att träna på hemuppgifterna man fått på kursen, är det också okej.

Men att varje dag, på varje promenad, året om, ha godis i fickan är skumt. Ganska jobbigt. Onödigt.
Besvärligt.

Varför har då jag alltid godis i fickan???
Inte vilket godis som helst, utan något som mina hundar verkligen vill ha, inte något de av artighet tar emot.

Svaret är enkelt. Därför att jag alltid vill kunna belöna dem för något de gör som är riktigt bra.
Saker som att:
-  titta på mig när de ser en annan hund.
-  komma när jag kallar, trots att grannens katt går över gatan strax framför oss.
- gå bredvid mig när vi går över gatan.
- hoppa upp på en bänk när någon passerar oss med sin hund, och titta lugnt och fint.
- i dagsläget kunna hämta det föremål som ligger på marken, när jag ber om det.
- gå lugnt vid min sida när vi passerar någon som är rädd för hundar/små barn/barnvagnar mm.

Allt detta har mina hundar lärt sig på våra promenader, tack vare att jag har haft godis att belöna dem med, när de har gjort rätt val.

Alla hundar precis som vi, ställs inför olika valmöjligheter varje dag, varje stund. De gör rätt val (sett ur vår synvinkel) och fel val (vår synvinkel). Varje dag, året om.

Det är upp till mig att vara snabb och belöna när min hund gör rätt val. När min hund snabbt slänger en blick på mig när vi får syn på en hund, är viktigt för mig. Därför vill jag kunna belöna riktigt bra, så att min hund väljer att göra det varje gång vi ser en hund, så att jag därifrån lättare kan ge hunden ett direktiv. -Varsågod avancera framåt, du får hälsa eller nej, kom in vid min sida och vi passerar förbi. Under tiden vi passerar förbi, belönar jag där också, allt för att lära min hund vilket beteende som lönar sig i längden.

Hundar skiljer sig inte nämnvärt från oss - vi gör det som lönar sig i varje stund.
Det som lönar sig bäst, det väljer vi att göra. När vi gjort det tillräckligt många gånger, blir det en vana.
Det är så inlärning fungerar, på kurs och i vardagen.

Är man inte riktigt medveten om detta faktum, är risken stor att man lägger fokus och sin energi på helt fel grej, nämligen på att tala om för hunden när den gör fel. Ett behov vi som primater (läs apor) är väldigt duktiga på, men som tyvärr inte lär hunden något av allt det viktiga som är bra att kunna i vardagen.

Det är också tack vare all belöning som jag tillhör dem som kan ha mina hundar lösa i stort sett överallt när vi är ute och går. De vet vad som lönar sig:)





Så, ja, jag har GODIS med mig varje gång!
(fast inte så stora bitar som på bilden:))

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar